Se med ett barns ögon

Tänk att det kan vara ett sådant äventyr när man går en promenad och har en 8- och 6-åring med sig. Detta att stanna till hos den äldre bonden och titta på hans traktor från 1948. -Den är lika gammal som farfar, säger man. -Oj, är den såååå gammal, blir svaret. -Varför har han så många blå traktorer, varför han han ingen röd? -Ja, varför har jag aldrig tänkt på att fråga det.

I diket kollar man inte så ofta, men tänka sig, just idag har 2 kaveldun dykt upp i diket.
De skulle jag aldrig sett om jag varit ute själv på promenaden. Inte heller den stora larven. Susanne lånade ut sin bilnyckel bara så vi kunde få något att jämföra med.
Vad ska en sådan larv bli när den blir stor? Förslagen var många. Till slut var det nästan så vi blev lite rädda för larven, tänk om den blir en jättestor fjäril, lika stor som pergolan hos oss, alltså 3x3m.

Sedan avslutar man promenaden med ett dopp i sjön. Men idag var det kallt så bara 8-åringen vågade gå i vattnet. Vi andra avstod, fega som vi är.
Det verkar alltid finnas något spännande på botten, alltid något att titta på. Livets efterrätt, det är precis vad barnbarnen är.