Man får lära sig av sina misstag….

Idag har Kanadagässen levt rövare ute på sjön. De samlades först i stora, skrikande flockar, sedan gled de tysta vidare mot åmynningen. Nu under middagen så kom de tillbaka, i flera stora klungor, tyst glidande på vattnet. Jag tog naturligtvis några foton, men de är inte lätta att se mot det gråblå vattnet.

Många var de, och nog kändes det som ett hösttecken alltid. Trots att vi satt ute och åt middag så känns det i luften att sommaren är förbi. Hur kan det komma sig förresten? Vi ska väl ha tre sommarmånader; juni, juli och augusti.

Har jag skrivit någonting om att Livskamraten blivit mycket piggare? Så är det i alla fall, tack och lov. Han är vaken hela dagarna, han tar sig för saker, vi har hjälpts åt med köksgolvet. Han äter som ”en karl ska”. Han pratar och livet känns mycket lättare.

Jag försöker ju lära mig av honom och när vi skar golvskivorna så vet jag att han brukar knäcka dem med handen. Det försökte jag också göra, men tydligen var det knytnäven han använde medan jag använde handleden. Inte fick jag av några skivor på det sättet inte, nej det blev till att sätta knät bakom och knäcka till. Men en blå och svullen handled, det fick jag. Vet inte om det syns riktigt på kortet, men det är ett decimeterstort område som är blått och svullet. Man lär så länge man lever.