Vadå duracell…….

Konstig middag det blev idag. Någon slags ”potatis-i-ugnen-med-rotsaker” som av islagret att döma har legat ett bra tag i frysen. Denna blandning blandades med rester av gårdagens ris tillsatt med vanlig stekt falukorv. Smakbedömning? Nja, mycket chili-sötsur sås så slank röran ned.

Vadan denna miss i det kulinariska tänkandet? Tidsbrist mina damer och eventuella herrar, tidsbrist var ordet. Livskamraten och jag gick ut hårt i morse för att fara och köpa nya kranar till någon cirkulationsgrej samt ett par bräder till mina husknutar. Men vi stannade förstås till hos ett par mycket trevliga vänner en stund. Sedan tog handlandet längre tid än förväntat, så väl hemma hann jag bara ta en filtallrik och sedan var det dags att ringa min promenadkompis. Jag hade lovat att ringa kl 12.00 och missade väl med en kvart ungefär.

Sedan gick vi en lång, underbar social promenad. Under 1½ timmes promenerande så hinner man samhället runt. Vi avslutade med en slät kopp kaffe och då var ju klockan efter 14.00. Alltså för sent för att hinna till Zumban som jag halvt om halvt hade tänkt.

Nej, istället blev det att plocka fram penslar och färg och fortsätta arbetet med carporten, många vinklar och vrår finns där. Dessutom upptäckte jag att själva sargen runt carport-taket håller på att ruttna. Detta måste åtgärdas…….men det får nog bli när vi kommer tillbaka från SpanskaVillan.

Därför blev det en föga inspirerande middag. Nu håller tvättmaskinen på att skölja bort katthåret från loungesoffans kuddar. Det är inte lätt när grannens 19-20-åriga katt tycker att det är jättemysigt att ligga på vår altan och må gott. Han betraktar det som sitt territorium så det är bara att acceptera. I våras köpte jag 9-kronors filtar på IKEA för att skydda dynorna. Dessa är nu tvättade och bortlagda för vintern, men själva dynorna lät jag ligga kvar och nu har han förstås hunnit håra ned dem också. Men hans besök är värda lite hårande…..

Strykbrädan väntar på mig, gardiner ska strykas i kväll så det blir lite mer ombonat här hemma. Sedan ser jag fram emot att få krypa ned i sängen, plocka bort mitt duracell-batteri och bara njuta av en bok. Njut av livet!

Carpe diem!