Aj, aj för elektricitet!

Jag har en väldig respekt för elektricitet. Jag förstår den inte riktigt och här i stugan finns en blandning av gammal och ny el. Den behandlas bara av kunniga personer och jag är noga med att försäkra mig om att den stängs av när det ska jobbas med uttag och belysning. Men igår fick jag mig en smäll så blodet forsade och det blev till att tillbringa 8 timmar på akuten.

Det började så bra, jag bestämde mig för att nu ska den gamla spiskåpan bort och, efter att ha plockat bort allt ömtåligt och täckt över nya spisen ordentligt, så började jag jobba. Det gick över all förväntan, jag fick loss kåpan i tre stora bitar och fort gick det också. Nu kom den gamla fläkten fram, den som funnits inbyggd inne i kåpan och man kunde verkligen se hur väggen bakom var i behov av rengöring.

Sagt och gjort, fram med kökspallen och målartvätt och skrubba, skrubba fram till fläkten, den ska hänga kvar. Stoppar in handen mellan fläkt och vägg och PANG, jag formligen kastas bakåt och ned från pallen, med bakhuvudet först rätt in i den nya köksön och sedan kraschlandning på golvet. Något så obehagligt, vilken kraft, jag brukar kunna ”falla smidigt” men igår kunde jag inte styra fallet. Där låg jag, på vårt nya fina golv, och såg blodet rinna från mitt bakhuvud. Milde tid vad man blöder mycket när det är huvudet som fått en smäll.

Det kändes obehagligt, efter mina aneurysm är jag lite rädd om huvudet och ström vill jag absolut inte ha genom kroppen. Så när dottern ringde och fick höra vad som hänt så uppmanade hon mig att åka in akut. Jag kollade med Vårdupplysningen och de sade samma sak; åk in på akuten. Så, det blev så. Kändes tryggt för mig att få ta ekg och hjärnröntgen. En lång kväll blev det, men det gjorde ingenting. Jag hade ont i huvudet, i höger axel och höft och fick såren i  huvudet väl rengjorda. De var lite fundersamma över hur jag burit mig åt för att få sår på olika sidor av huvudet, men jag hade väl studsat runt mot köksön, som en annan flipperkula. Inte roligt, det kan jag lova

Så denna vackra morgon med sol och dimslöjor över sjön så känner jag mig tacksam över den personal som finns på våra sjukhus, så glada och omtänksamma. Ett bra tips på stödstrumpor fick jag också av undersköterskan Malin som för tillfället var iförd grön- och vitrandiga sådana. Nu ska jag också ut och leta efter sådana färggranna strumpor.