Den femte november

Idag är det 11 år sedan mamma gick bort, så snabbt åren har gått, fyra av mina barnbarn hann hon aldrig träffa. Hon som älskade barn.Livet var som bäst för henne när hon hade så många familjemedlemmar som möjligt omkring sig. När Livskamraten gick genom sina gamla papper så hittade han två brev som jag skrivit till honom, det ena var just när jag kommit tillbaka från veckan i Stockholm, där vi hade träffats. Det andra var när jag några veckor senare hade flyttat ner till Stockholm och han var i Nyköping på jobb (tänk att man skrev brev då…..). I brevet skriver jag hur ledsen jag är över att han är borta och att jag längtar efter honom. Jag skriver också att jag hade talat med mamma och gråtit, då svarade hon: ”man ska respektera en mans arbete var och när han måste sköta det”.

Jag har tänt ljus för er, mamma och pappa. En särskild tanke går till min syster.

Igår gjorde jag musselsoppa och gissa vad, den blev jättegod! och den var så lätt att göra (till min stora förvåning). Varför har jag aldrig provat det förut? En annorlunda middag med två av de äldre barnbarnen, 19 och 17 år. Vi dukade fint med levande ljus, vi friterade pommes fritesen för att få dem riktigt krispiga och allting gick åt, varenda mussla och barnbarnen tog bröd och sög upp det sista av soppan med bröd. Synd att jag aldrig kom ihåg att fota måltiden, min första hemlagade musselsoppa.

Men vinet som jag fått hjälp att välja, den tog jag kort på för det ska jag köpa fler gånger. Fantastiskt gott till musslorna.
Jättetrevlig kväll med världens bästa barnbarn.