Eftertanke

Så här i slutet av ett år så passar det väl med lite eftertanke; hur har året varit? Det första som dyker upp är förstås Livskamratens olycka i mars. Den har överskuggat allt det övriga måste jag säga. Vi lever fortfarande med konsekvenserna och det lär vi väl få göra livet ut. Men det är just det som är bra; man inser att man har LIVET kvar.

Det har varit ett tungt år på ett sätt. Men även mycket positivt som all närvaro av både stora och små barnbarn, men även av vänner. Så är det, vänner blir mer och mer värdefulla ju äldre man blir.

Jag känner faktiskt att jag vill inte tänka efter! Då kommer jag att bli ledsen och låta de tråkiga händelserna få större betydelse och det vill jag INTE. Så jag tar fram mina mentala wellpapplådor, packar ned det sorgliga, skriver årtalet på och sätter upp dem på hyllan.

De positiva minnena trär jag upp på livets halsband och låter dess milda färger stråla.
Vi hoppas på ett lugnt och stillsamt 2017.