Varmt är bara förnamnet…..

Vilken värme! Men som vi alltid säger; vi klagar inte. Nej, det kan man inte göra när man bara har klagat på allt blåsande tidigare. Nu står luften formligen stilla. Det går faktiskt inte att sitta i solen utan nu är det skuggan som gäller. Jag gick över till en av grannarna en stund och hon ville bjuda på kaffe, men nej tack, ett glas saft med mycket is i. Vi orkade faktiskt inte ens laga mat idag utan åkte iväg till BommenICA och köpte färdig sallad. Jag plockade i massor med melon, mmm. Nu i kväll har jag fått koppla på pumpen nere vid sjön för att vattna, jag gjorde det visserligen igår, men det behövdes idag också. I övrigt håller vi bara på och fixar lite kring den nya väggen och funderar på vad mer jag kan göra på Calle del Lago. På torsdag ska vi först på visning av Merlo slott i Timrå och sedan blir det grillfest hos oss och då vill jag att ”vägen” ska se fräsch och fin ut.

Vi har upplevt ett mindre drama här. I förrgår kom en av grannarna förbi. I sällskap hade hon som vanligt hunden Enzo och bakom de två kom katten Stella som vanligt. Vi pratades vid och bestämde att vi skulle ut och äta lunch tillsammans lite senare och så gick hon och hunden Enzo iväg. Katten Stella stannade kvar hos oss en stund. Sedan for vi iväg och åt lunch och hade en skön dag. Men igår kom grannen förbi på morgonpromenaden och berättade att katten Stella inte hade kommit hem. Det hade aldrig hänt förut så grannen var lite uppskakad. Senare på dagen, mitt under värsta värmeböljan, kom hon förbi igen och bad att vi skulle titta så vi inte hade råkat stänga in Stella i vår källare eller i gäststugan.

Vi kollade förstås, men ingen Stella. Vid det laget var vi alla ganska skärrade för Stella är en underbar katt (som alla katter är). Grannen var rädd att hon blivit skadad och krupit iväg någonstans för att dö, men jag sade att om en katt bara har en möjlighet att ta sig hem, eller i närheten av sitt hem, så försöker den ta sig dit. Så jag tyckte hon skulle titta runt på sin egen gård och se om hon krupit undan någonstans. Hon gick vidare och en timme senare ringde hon: hon hade råkat stänga in Stella i sitt eget förråd! Lyckan hos både granne och katt var stor.