Nu har vi haft främmande / gäster i två dagar och dagarna har varit fyllda av de mest underbara aktiviteter. Hinner inte skriva mer för nu är det dags för nästa lilla händelse. Men vi har det bra, och jag återkommer.

Just nu känner jag mig som att jag lever i ett parallelluniversum. Här är allt lugnt och stilla, dagarna rinner undan fyllda av pyssel, utflykter och umgänge. Så läser jag i tidningarna, ser på nyheterna och blir varse hur mycket som händer runtom oss. Är det positivt att leva som vi gör? Är det negativt att leva lite på sidan? Vet inte men så är det i alla fall. Nu väntar vi bara på våra gäster. Det blåser fortfarande ute men vi har suttit ute på Calle del Lago och ändå kunnat njuta av kvällssolen.
Utsikten från vår lilla hörna på Calle del Lago. Solen reflekteras så starkt i sjön att bilderna ser mörka ut.

Vår lilla innergård som bara blir bättre och bättre ju mer jag gjuter och förändrar ”golvet” på platsen.

Detta är den stora trampstenen som jag gjort och som inte blev så lyckad eftersom jag tryckte ned de vita stenarna alldeles för långt ned. Men jag är ändå nöjd och nu håller jag på och förbereder nästa sten som ska innehålla två runda trampstenar med vita och svarta stenar runtom. Det känns bra tycker jag att det är en ordentlig trampyta.

Ja så har jag det i min egen lilla värld. Jag hoppas ni har det bra i er.

Det blåser, har ni hört det förut? Nu har det dessutom kommit en liten åsk-och regnskur. Vi som får världens bästa främmande imorgon………..då ska det ju vara vackert väder så vi kan bada och fara på utflykter. Jag känner mig som en engelsman, pratar och tänker väder hela tiden. När jag tittar ut genom fönstret så ser jag en strimma blå himmel på andra sidan sjön. -Snälla, kom hit, fort.

Vad ska vi nu hitta på med våra gäster? Allt är så mycket enklare när solen skiner. Jag vet att de vill ut och fiska, men hur kul är det om det blåser och regnar. I natt kunde jag inte sova så klockan 04.30 steg jag upp, fikade, läste tidningen på datorn och sedan…..ja, vad kan man göra så tidigt utan att störa någon. Så kom jag på det; jag kan ju gå ut och lägga mosaiken som jag planerat. Ja, så bra. Alltså ut mot sjösidan med mosaik och avbitare i handen. Men så kallt! Är detta verkligen en sommarnatt? Det var bara att gå in igen och lägga sig framför TVn.

Som tur var det Alan Titmarsh som höll på att designa en japansk trädgård. Den lilla engelska radhustomt där de lyckades klämma in plantlådor, trädäck, loungedel och massor med växter. Vad är det för sak att fylla en frimärkestor trädgård? Men roligt att se var det och efteråt somnade jag så gott under filten.

Kan jag inte sova i natt heller så får det bli TV-tittande istället för läsning. Nu ser jag att vinden verkar mojna något, vågorna ser inte längre vredgade ut utan kommer mer rullande som stora dyningar. Vore vi utomlands så skulle man gärna hoppa i och bada men för närvarande håller sig temperaturen kring ca 15 grader så det får vara för min del. Må så gott alla ni som har semester.

Söndag – ledighetens dag. Vi hade räknat med regn hela dagen så vi blev glatt överraskade av att solen strålade, det var varmt och skönt. Fram med vattenslangen och vattnade alla blomster som torkar väldigt i blåsten. Sedan överraskade Livskamraten mig genom att vilja såga ned en björk uppe vid vägen. Sagt och gjort, jag hängde som motvikt i repet så trädet skulle falla åt rätt håll och Lk sågade. Det gick jättebra så nu har vi lite björkved att torka över vintern. Vi blev så uppspelta av detta att jag tänkte ta tigersågen och fortsätta att rensa sly i sluttningarna, men då kom regnet. Så nu blir det en skön, slappardag istället.

Så ni Kronprinsessan Viktorias födelsedagsfirande? Ja, det var svårt att undvika förstås. Väldigt sympatisk människa verkar hon vara och med en man som verkligen stöttar henne i alla skeenden. Ett mycket fint par. Men när jag satt och tittade en stund så kände jag ett slags obehag, en krypande olustkänsla. Först förstod jag inte vad det var men sedan kom jag på det. Det var en bild på en mycket känd, mycket duktig person som jag också tycker verkar vara sympatisk. Men vid tillfället i fråga så såg han ut som en ”Stureplansstekare” med mörka glasögon och med håret kammat på detta typiska sätt som bara människor kring Stureplan, och advokater, möjligen en del kändismäklare, brukar ha. Vet ni vad jag menar? Om inte, titta på Elon-reklamen där ”pappas pojkar” handlar. Visserligen en parodi men en mycket träffsäker sådan.

Av någon anledning så irriterar jag mig på denna image och varför högt utbildade advokater styr ut sig på detta sätt, det begriper jag bara inte. Förstår heller inte varför man förknippar denna look med förmögna människor som sprätter champagne omkring sig i Båstad, på Gotland och Stureplan. Nej, jag får faktiskt en liten obehagskänsla av den looken. Vet inte varför, jag har aldrig haft något ont av dem utan det grundar sig helt på medias bild.

Men varför ska jag låta den känslan förstöra min regniga eftermiddag? Nej, glöm dem, här finns de i alla fall inte, det kan jag lova. Nej, jag är mer inne på den här typen

Vi har varit i Hälsingland idag. Det är lustigt att såväl natur som sätt att bygga hus helt plötsligt kan förändras bara för att man åker över en länsgräns. Det blir väldigt tydligt när man åker in i Hälsingland och direkt hamnar i ett fantastiskt öppet landskap, vackra stora hälsingehus, blånande skogklädda berg, helt fantastiskt. Vi hade ju i uppdrag att åka och hämta sonens Blocket-inköp, Svarven med stort S. Säljaren bodde i Hassela så vi fick en vacker biltur dit. Han bodde högt upp och med en helt sagolik utsikt från tomten. Det var en mysig, pratsam farbror som kallade sig själv för pysselgubbe. Nu behövde han rensa lite i sin verkstad och hade alltså bestämt att svarven skulle bort. Sonen var den förste som ringde så han fick ta den, men han var lite chockad att det var så många som ringde och ville köpa den. Sonen menade att han förstod inte värdet på maskinen, han hade kunnat sälja den för många fler tusenlappar.

Pysselgubben hade förberett lyftet av svarven till släpvagnen så det gick fort och behändigt. Egen traktor naturligtvis för det måste ju en pysselgubbe ha. När vi sedan kom tillbaka hit så fick vi lämna svarven hos en av våra bondegrannar. Det krävdes ju traktor även för att lyfta av maskinen. Nu väntar vi bara på att sonen ska bli helt bra i ryggen så han kan komma och hämta svarven, och naturligtvis hälsa på med hela familjen.

Så nu har jag kört släpvagn för första gången i mitt liv och det gick ju faktiskt bra. Man lär så länge man lever. Nu behöver jag inte vara rädd för att göra det för nu vet jag att jag kan.

Vi hann bara hem så var vi bjudna på kaffe och här är det ju så att är det någon som bjuder på kaffe så är man helt plötsligt nio stycken runt kaffebordet. Mysigt och trevligt. När vi kom hem skyndade jag mig att gjuta en rund trampsten, en ormbunkstrampsten och ytterligare en bit kant med vit sten längs muren. De säger ju att det ska bli regn imorgon igen så det blev en kort sommar, en dag.

Om det inte slutar blåsa snart så skriker jag, rakt ut. Inget vårskrik typ Ronja utan ett riktigt besviket, irriterat antivind-skrik. Det känns som att vi förlorat sjösidan för där har vi inte varit på flera dagar. Det går helt enkelt inte pga blåsten.

När jag gick till brevlådan idag så går man genom ett litet område tätt bevuxet med träd och då tänkte jag – vad hände? Det som hände var att det blev tyst en stund när träden blockerade blåsten. Så skönt det kändes, tystnad. Har ni tänkt på hur fantastiskt det är med tystnad? Jag längtar efter den. Hoppas vi får vakna imorgon till en helt lugn och stilla sjö.

Detta ska ju vara mitt i högsommaren och jag har inte badat på ett par veckor nu. Nu säger man att det ska bli fint väder imorgon, hoppas det. Tyvärr har vi fullt upp imorgon, ska åka ”ända in i Hälsingland” och hämta en svarv åt sonen. Vi räknade helt klart med att få låna en släpvagn av någon av grannarna, men alla var upptagna – skräpleveranser, höleveranser med mera, med mera. Så nu har vi hyrt en släpvagn och hoppas att någon vänlig människa med traktor kan hjälpa oss få ned den från släpvagnen när vi kommer tillbaka med den. Den väger visst 300 kg så det är inget vi lyfter på egen hand.

Hoppas det går bra med hämtningen för jag vill gärna hinna med att gjuta lite mer med de vita stenarna längs muren innan vi går iväg på fika lite längre bort på vägen. När jag var iväg och bokade släpvagnen idag så passade jag på att köpa 4 säckar finbetong också. Det är lite lustigt det där, när Livskamraten och jag följs och handlar byggmaterial så får vi bära materialet själv. Det innebär att jag bär det mesta eftersom Lk har sin rygg att vara rädd om. När jag åker själv och handlar så hinner jag bara in på byggbutiken så dyker det upp någon vänlig människa och frågar vad jag behöver hjälp med. Som idag när jag berättade att jag skulle ha 4 säckar finbetong. -Jag hämtar dem till bakdörren medan du går och betalar i kassan, sedan kan du bara köra runt bilen så lastar jag in säckarna. Så artiga, så trevliga är de.

Säckarna behövs för jag har massor att gjuta. Få se om jag kan lägga ut en bild imorgon på den stora trampsten jag gjorde/misslyckades med igår. Jag är stolt över den även om det inte blev så bra som jag hade tänkt. Önskar er en trevlig helg!

När jag tittar ut genom fönstret så känns det som att jag är ombord på Finlandsfärjan. Vredgade vågor utanför fönstret, isande vindar, nej vart tog sommaren vägen? Är den inställd i år? Jag vågade mig ut en liten stund nyss och häpnade över den mängd kottar som låg överallt. Tallarna använder sig verkligen av vinden för att kunna sprida sig. Nej in i värmen igen.

Idag har jag gjutit den stora trampsten jag förberedde för igår. Det blev inte alls bra, tyvärr. Det började bra med att jag hällde ut betongen, lade dit den runda plattan i mitten, började trycka ned några större svarta och vita stenar, sedan hällde jag små vita stenar däremellan. So far, so good…… men sedan kom Livskamraten ut med en ”klappa” som man använder när man kaklar och menade att jag kunde använda den för att se till att plattan blev jämn.

Så gjorde jag, och vips! så försvann de små vita stenarna ner i betongen. Borta?! Fel, fel, fel. Nu går jag ut någon gång då och då och sprayar på lite vatten så stenarna ska komma fram lite bättre, borstar bort lite ytskikt, försöker få det att bli som i mina tankar.

Det är enbart korta stunder man vill vara ute så det har blivit ett väldans spring ut och in idag. Jag som skulle göra rabarberpaj och bjuda några bekanta på fika, men nej vi får se om det blir mer inbjudande väder imorgon.

Jag har i alla fall varit på biblioteket och lånat 6 böcker, deckare, och en bok om mosaik så jag klarar mig alltid. Direkt efter lånet av mosaikboken så fick Livskamraten skjutsa mig till hobbybutiken i Kvissleby. Den affären är välfylld så där fick jag tag på några kartor glasmosaik. Nu ska jag planera och fantisera. Önskar er en trevlig kväll!

Det mörknar ute, åskan mullrar någonstans på andra sidan sjön, regnet hänger i luften och vinden börjar blåsa. Då är det skönt att få gå in och värma gårdagens middag; kyckling och ris. I kväll är det trav så jag har full frihet att göra precis vad jag själv vill. Hurra!

Idag har jag i alla fall gjort färdig förvaringsmöbeln på övervåningen. Jag hade kapat alla delar i förväg, men fick bakläxa för hyllplanen var 5 mm för långa. Tur de går att kapa på nytt. Nu är hyllan på plats i alla fall och nu är det bara att söka efter lämpliga förvaringslådor att använda.

.
Jag har också tittat på gjutningen jag gjorde igår, med de vita stenarna och det ser bara fint ut. Nu ska jag fortsätta och göra likadant längs hela muren.

Jag har också förberett för morgondagens gjutning. Den avlånga trampstenen med en rund sten i mitten och svarta och vita större stenar i den avlånga delen. Nu har Livskamraten agerat arbetsledare så nu är det gjort enligt konstens alla regler minsann. Plant, form runt kanterna, extra armering –  you name it……. Men det är bra. Jag har kanske lite för lätt att ta någon genväg ibland. Han kunde förstås inte motstå att pika mig för min arbetsställning. Han påstår att han aldrig sett en murare/gjutare sitta på rumpan och plana ut marken. Varför inte det, undrar jag.

Känner mig nöjd med dagen. Vi har pysslat lite smått; jag har gjutit en rund trampsten. Av det som blev kvar i murarhinken gjorde jag en ”avslutning” vid muren med betong som jag lade ned vita stenar i. Det blir spännande att se hur det ser ut imorgon när det torkat. Ser det bra ut kommer jag att fortsätta göra dessa ”avslutningar” vid varje mur. Tanken är att det inte ska stänka upp så mycket jord på muren när det regnar.

Den runda trampstenen tycker jag är för liten för att använda som trampsten. Därför tänker jag bygga en rektangulär ram, lägga den runda stenen i mitten, och fylla på med betong med sten i runt sidorna. Jag har en bild i huvudet, få se om jag får till det imorgon. I så fall ska jag fota resultatet. I mitt huvud har jag en bild av att använda sådana lite större ramar och variera lite, exempelvis kan man ha tre stenar i en ram. Man kan variera och lägga sten ibland i den runda stenen, ibland inom ramen för övrigt. Man kanske kan göra en rund sten med ett stenfyllt hjärta i? Eller det låter kanske för hårt, ett stenfyllt hjärta….. Få se vad det blir.

Sedan kom det lite regndroppar så vi gick in och slappade lite framför TV:n. Lite amerikansk husrenovering, lättsmält och bra. I pausen gick jag upp på övervåningen och började skruva ihop stommen till den nya förvaringsmöbeln som jag kapat till av hyllplan. Den blir stor och rejäl så nu blir det till att köpa lämpliga korgar att sätta in på hyllorna.

Imorgon är det onsdag, då tror jag att vi ska ta och hitta på något roligt på kvällen. Ut och äta någonstans vid havet kanske? Eller kolla om det är någon festival i Sundsvall i veckan. Förra veckan var det både Pride-festival och thai-festival samt italiensk matmässa. Lite för mycket på en vecka, få se om det är något kvar att göra denna vecka.

Min underbara röda canna blommar. Jag delade den för ett tag sedan och nu ser jag
att även den andra delen håller på att börja blomma.
Jag bara älskar dessa blommor!

Åter vid SpanskaVillan. I bagaget har jag gullstav en hel hink faktiskt, rosenskott, funkiaplantor, iris, ja lite av varje av plantor som jag grävt upp därhemma. Svårigheten när man kommer hit är ju bara att det inte finns någon jord. Livskamraten tog spettet och var ut och hackade lite i slänten och hittade faktiskt en liten plätt där det verkar gå att gräva en liten grop. Det får bli platsen för åtminstone en av rosorna. Den andra får stå kvar i vattenhinken så länge.

Det kändes faktiskt lite motigt att åka och lämna mina fina rosor, för att inte tala om pionerna som nu slår ut, den ena efter den andra. Jag skickade sms till några goda vänner och bad att de skulle gå och plocka några stora buketter så några får glädje av allt det vackra.

Men nu är vi här igen och det blåser………….. solen strålar, men det blåser. Jag tog en bok och lade mig i pergolan för att slappa en stund, men helt plötsligt kom det några riktiga vindilar så ett par pelargonkrukor blåste ned från muren. Nu har jag ställt ned allt som kan blåsa iväg och gått in. Tänker ta en riktig slapparkväll i kväll.

Sköt om er!