Äntligen, semester

Nu varvar jag ned. Vi är på Österlen hos våra goda vänner och det känns så bra, så bra. Vi har känt varandra sedan 1982 och även om de nu bott här nere i 20 år (va, vad hände med tiden??!) så känns det som att vi aldrig varit åtskilda när vi träffas. Vi tar bara vid där vi slutade. Man ska vara tacksam för sådana relationer.

Det var jag som körde från SpanskaVillan och det var perfekt bilväder. Jag kunde hålla min egen takt på E4:an med långt avstånd till framförvarande bil och milen bara flöt undan. Vi var inställda på att köra långt, men efter att ha tagit en liten kisspaus någonstans nedanför Norrköping, då vi även bytte chaufför, så hade något förändrats. Plötsligt var det helmörkt och regnet forsade ned. Regnet rann inte undan från asfalten så bilen jazzade lite fram och åter, det kändes inte bra. Vi bestämde oss för att stanna i Mjölby över natten. Första anhalt var Mjölby Stadshotell, men där fanns ingen nattreception och när vi ringde det utskrivna telefonnummer man skulle ringa så kom vi bara till telefonsvarare och det var inte till någon hjälp.

Alltså fick vi leta reda på nästa hotell på orten och det var Hotell Miskarp, golfhotellet. Tack och lov så hade de ett rum ledigt så vi letade oss dit. Tyvärr så missade jag något i vägbeskrivningen så vi svängde vänster istället för höger och det innebar att vi körde lite kringelikrokar innan vi kom fram. Men väl framme så väntade ett underbart rum, baren var öppen så vi gick in och tog en öl och sedan sov vi underbart gott. Helt slut var vi.

Nu är vi här och bor i lilla gårdshuset och har det bra. Jag har nog däckat ihop lite efter en arbetsam sommar så jag fick sova en stund igår mitt på dagen och idag har jag tagit sovmorgon. Senare idag ska vi åka och hälsa på en ”halvkusin” som jag aldrig träffat och överhuvudtaget inte vetat om mer än några år. Det ser jag fram emot. Vi ska ta en kopp kaffe och prata lite.

Jag älskar Österlen! Det är så annorlunda än Sverige i övrigt, det finns så mycket roliga små affärer, så mycket kultur, så mycket underbar natur, och så då våra goda vänner förstås. Jag är ledig och bara njuter.
Vatten och himmel smälter ihop på ett sagolikt sätt.

Den cypriotiska taklöken som jag gett min väninna växer på ett betydligt mer ordnat sätt här än hos mig och bara att titta på kronärtskockan ger mig nästan yrsel. Så vacker!