Österlen

”Alltså kan ett land av så förträffeligt klimat ej annat än vara det härligaste; ja det liknar så mycket Tyskland och Danmark, att man kunde säga, det havet liksom med våld skurit Skåne ifrån de södre länder och lagt det till Sverige.” Så skrev Linné redan 1749 på sin resa här i Skåne och jag håller med. Österlen är så underbart vacker att varje gång vi är härnere så blir jag alldeles betagen. Att åka kustvägen och se himmelen möta havet, att se alla dessa vackra, gamla hus, all växtlighet – sagolikt.

Lite beklämd blir jag när man ser andelen sommarboende, stora påkostade hus som står tomma större delen av året, otroligt. Sverige är ett rikt land, inte bara på natur utan tydligen även på folk med, alldeles för mycket, pengar. Igår var vi nere på stranden alldeles bredvid ett hus som kostat 34 miljoner!!, ett sommarhus av otroliga mått och som inte liknar något annat hus. När vi gick förbi såg vi fem stycken trädgårdsarbetare som klippte häckar och planterade växter. Men kan de i det huset njuta mer av livet än vi gjorde när vi gick nere på den milslånga stranden med hunden Dino lyckligt rusande fram och tillbaka mellan oss? Nej, vissa saker är fria tack och lov.

Vi tar det lugnt men har ändå hunnit åka ett par vändor mot Ystad och Simrishamn. Vi har även besökt en släkting i Bösarp, nere mot Trelleborg. En släkting som jag inte känt till förrän för ett par år tillbaka och aldrig träffat. Men så trevligt det var att få träffa henne och hennes trevlige man. Tråkigt bara att sonen var sjuk just då så vi inte kunde träffas. Det är faktiskt sonen som jag lärt ”känna” genom att vi släktforskar båda två. Livet är förunderligt.

När man åker på dessa småvägar och läser alla byanamn så känns det inte riktigt som Sverige, mer som Danmark faktiskt eller på vissa ställen södra Frankrike. Abbekåsa, Löderup, Bösarp, Brösarp, Baskemölla, Tjörnedala….. detta med att många ortsnamn slutar på -arp har vi funderat mycket över men igår gjorde jag slag i saken och slog upp det, hurra för Internet! -arp kommer ursprungligen från -torp vilket ju är en vanlig ortsbenämning, exempelvis Smedstorp. ”I kombination med namn vars förled slutar på -a (gammal genitivändelse -a, eller -ar), kan efterledet -torp bli -arp. Exempel är gårdsnamnet Alarp i Östergötland som utvecklats från Allathorp (1381) via Alaorp (1545) till Alarp” wikipedia

Så var det med det, man lär så länge man lever.
Utsikt genom ett av fönstren i muren hos våra goda vänner, kan det bli bättre?