Diktar inte i kväll

Nu är vi hemma igen. Åter på plats i vårt hem som vi köpte 1979. Det håller på att vara ganska många år nu som vi bott här. Mycket har vi förändrat under årens lopp, men nu har vi en del underhållsarbete som ska utföras denna vinter. Få se om det blir vår sista vinter här. Det känns lite sorgligt att tänka så, men samtidigt känns det som en utmaning. Helt klart är att det är ohållbart att pendla mellan två boenden, man kan inte gå med i någon studiecirkel eller gympagrupp på något av ställena, det tar ett par dagar innan man känner sig helt ”hemma” och man orkar inte hålla efter med underhållet på två ställen. Faktum är att man blir ju äldre, ja faktiskt ett år äldre varje år………

I kväll hade jag tänkt att förbereda överraskningsmomentet till vår fest på fredag, men jag känner mig lite för tom i huvudet just nu för att komma på något skojigt. Jag känner mig bara trött och slut, denna förkylning är lite jobbig och tar på krafterna.

Tankarna flyger lite hit och dit, vårt pergolatak (ett vattensäkert material) har gått sönder. Det är helt och hållet vårt eget fel för vi har lämnat det uppspänt hela sommaren och nu när höstvindarna kom så har en tallgren blåst ner och rivit hål i tyget. I vinter ska jag alltså försöka sy ett nytt tak. Frågan är bara vilket sorts material man ska använda – det ska vara slitstarkt och inte släppa genom vatten, vad, vad, vad? Kanske ska ägna lite tid åt att surfa på nätet och se om jag kan hitta något intressant? Så får det bli.

Önskar er en skön söndagskväll.