Blues

Känner mig låg idag, stressad, ont i huvudet, surr i huvudet. Detta surr är ett tydligt tecken på att jag går på högvarv. Tack och lov för den långa, blåsiga promenaden med god vän som tillfälligt sänkte min stressnivå. Just nu känns det som att jag (här tänkte jag skriva ”man” bara för att göra det allmängiltigt, men det gäller ju mig) ständigt har någon/något som kräver en åtgärd från just mig. Det känns tungt helt enkelt. Jag känner hur jag får dåligt samvete för att jag inte gjort det, inte gjort det och heller inte det. I själva verket springer jag mellan olika uppgifter hela tiden.

Mitt dåliga samvete idag beror till en del på att min morbror ringde idag och frågade om vi skulle övernatta efter torsdagens begravning. Några ”syskonbarn” skulle stanna över natten och min morbror tänkte ordna en liten matbit för dem som stannar. Mitt hjärta ropar ”jag vill”, men vi har ju både hund och papegoja här hemma och de behöver passning. Hunden kan vi nog få lämna till någon över dagen, men Jako, han som nu är lite främmande till, inte kan vi utsätta honom för att bli lämnad i någon annans omvårdnad. Omtanke hit, omsorg dit.

Nej, fy, nu klagar jag.

Jag ska gå och röra om i köttfärsen till morgondagens lasagne då det blir barnbarnsbesök på middagen. Eftersom jag ska till Tandläkarhögskolan imorgon för ytterligare 2,5 timmes tortyr så måste jag förbereda middagen idag och under förmiddagen. Suck, bara jag slipper bedövningen…, skyddsglasögonen, hörselskydden….

Till middag åt mig och N2 blir det kroppkakor. Jag har kokat potatisen och stekt fyllningen så nu kan jag ta det lugnt en stund innan det är dags att rulla kroppkakorna. Dra ett par djupa andetag, släpp ut luften och slappna av, då går huvudvärken säkert över.

Ha en skön söndagskväll.