Badat och badat

Idag har jag badat och badat och badat. Nu är sjön riktigt uppvärmd så det är rent underbart. Sista doppet, hittills, blev strax efter kl 17 och sedan har jag legat i solen och torkat. Tänk vilken lyx att kunna göra så! Tänk att jag får ha det så bra!

Visst är det så, man ska ta tillvara på de goda tingen i livet. Det har verkligen blivit tydligt nu i Corona-tider. Njut av den lilla värld man lever i, och hoppas att världen ska kunna öppna sig igen. Det viktiga är väl att vi tagit lärdom av det som sker. Jag hyllar FHM för deras strategi och tycker att regeringen gjort rätt som lyssnat på experterna, om nu någon kan sägas vara expert på ett tidigare okänt virus. Samtidigt så förundras jag över de kloka människor, professorer och liknande, som tycker så mycket och nu senast tycker att barn ska ha munskydd i skolan.

Känner de inga barn? Vet de inte hur barn beter sig? Har de inte sett hur vuxna människor hanterar sina munskydd, fingrar på dem, drar ned dem nedanför näsan, har dem hängande runt halsen? Hur tror de att barn skulle hantera sina munskydd? Vill dessa lärda bara synas i media? Vad vill de egentligen?

Nej, håll avståndet och använd sunt förnuft, det kommer man längst med. Jag hoppas också att de ansvariga för äldreomsorgen fått sina ögon öppnade. Det går inte bara att dra in på personal och material för att öka vinsten. Man måste investera i utbildning och se till att det finns material i händelse av kris.

När jag ändå låter lite gnällig så måste jag ta upp en sak till. Vi tittade på ett program om släkten Windsor i England. Avsnittet handlade om när lady Diana tvingades gifta sig med prins Charles. Så eländigt, att offra en 19-årig kvinna att gå in i ett äktenskap där den blivande maken redan har mött kvinnan i hans liv. Usch, så sorgligt. Tur att Charles äntligen fått sin Camilla. Synd bara att inte lady Diana fick fortsätta att leva tillsammans med sina barn. Jag glömmer aldrig när jag var på kurs i London och promenerade i Kensington Park tidigt på morgonen. Där kom Diana, på rollerblades och tillsammans med en kvinnlig livvakt. Hon tittade på oss, under lugg precis som på många fotografier man sett. Det märktes att hon förväntade sig att vi skulle reagera på något sätt när vi mötte henne, men vi trodde inte våra ögon så vi bara stirrade. Så var det.