Fångade

Vi har börjat titta på en ny serie på Netflix, nämligen isländska Fångade. I vanliga fall om vi börjar titta på något så brukar Livskamraten nicka till i slutet av varje avsnitt. Men inte denna serie. Det händer något absolut hela tiden plus att skildringen av Island är intressant. Det blå skimret under kalla dagar, snö som virvlar, jättebra filmat. Vi kan titta på 2-3 avsnitt på en kväll, vilket är högst ovanligt. För att inte tala om igår, till kaffet, så blev vi sittande en lång stund och bara pratade.

Jag menar, när man hållit ihop i 49 år så håller man på att ha pratat av sig det mesta, men nu hade vi ett riktigt långt samtal kring serien och Island överhuvudtaget. Trevligt var det och tiden bara rusade iväg. I kväll hoppas jag att vi får se upplösningen på dramat. Det har varit många vändningar så vi har inte en aning om vem som är skyldig, inte heller till vad. Mysterierna är inte bara ett.

För övrigt har jag varit till frissan och klippt mig riktigt kort. Hon förfäras över att jag börjar bli så gråhårig och vill ljusa upp håret, men nej, jag störs inte av det grå. Längre fram till vintern så kanske det får bli några ljusa slingor ”bara för att”, men inte nu.

Nu väntar middagen och sedan blir det nog till att titta på TV. I kväll måste jag också bestämma mig för om jag ska gå på en prova-på-kväll med Line dance. Jag är så sugen, sist blev det ju platt fall på grund av lunginflammation och sedan kom Corona. De har förlagt dansen till en lokal närmare mig så det är ju bra. Men hur ser lokalen ut, hur många människor kommer det att vara där… man måste ju hålla avståndet. Jag kan ju åka dit och åka därifrån om det inte känns bra. Ja, så får det bli.