Regnet det bara öser ned…….

igår gick snön ända upp till sovrumsfönstret på uterumstaket. Vi pratade om att vi kanske måste se över våra tak och skotta lite. Sent i går kväll låg jag och löste Sudoku i sängen och hörde hur det blåste där ute. Så slog det mig att vi har ju inga träd i närheten av huset längre, hur kan det höras så väl? Jag blev tvungen att stiga upp och titta efter. Det var ljudet av snön som sakta gled nedför taket som hördes. Sakta, sakta gled det ned. I morse låg allt i slänten nedanför.

Vi gick ut och skottade rent uppe på parkeringen och sände varma tankar till vår käre traktorförare. När vi ändå var vid bilen så passade vi på att åka in till Njurundabommen för att handla lite gott. Då började det regna! På en gång blev vägen slaskig, hela parkeringen utanför affären var full med vattenpölar. Varför fick inte den fina vita snön ligga kvar? Det regnar fortfarande, är mörkt och tråkigt. Vad ska vi hitta på nu då? Ute är det helmörkt, vi drog ut alla el-kablar till ytterbelysningen i slänten igår och det var nog bra för nu ligger det tonvis med snö över allt. Till sommaren får vi ta och gräva ned kablarna och fixa till det så att vi alltid har belysning.

Idag har jag börjat skriva av mamma och pappas brev till varandra. De är så fina och ger en sådan bra bild över vardagslivet mitt under beredskapen. Bara en sådan kommentar som att mamma skriver att ”frun där jag hämtar mjölk frågade om det var tungt att bära mjölken nu när jag inte längre har hjälp som bär hinken.” Det ger en sådan bild av den 17-åriga flickan, i sommarklänning, kanske med klut om håret, som går tillsammans med en man i beredskapsuniform som bär mjölkhinken. Det är sommar och han följer henne till lärarbostaden där flickan arbetar som hembiträde. Mitt hjärta värker av tacksamhet över att de lämnat en sådan skatt efter sig. Min tanke är att jag kan skriva ned alla brev, allt eftersom de skrev till varandra, så kan vi, barn och barnbarn, få ta del av deras liv. Originalbreven ska sparas, troligen av min äldre systers äldsta dotter, det är väl så saker ska ärvas. Nu känner jag mig lite rörd, måste gå och snyta mig. Kram till er som vill läsa mina funderingar.