Lite guldstoft över dagen

Så roligt att se Jonna Sundling ta guld i sprinten. Vilken oerhörd glädje hon visade, vi blev riktigt uppspelta här hemma också.

För att inte tala om vilken underbar dag vi har idag, solen strålar, snön smälter rekordsnabbt, vi har suttit ute och druckit kaffe i solvärmen, helt obeskrivligt härligt. För att inte tala om att jag gick en promenad med en av grannarna idag och vi träffade inte mindre än 4 (fyra!!!) personer som stod och pratade med oss. Det var längesedan jag pratat med så många människor under en promenad. Mer sådant hoppas jag det blir inom de närmaste veckorna.

Jag fortsätter skriva av breven som växlades mellan mamma och pappa åren 1941-43. Hittills är det mammas brev jag jobbar mig igenom och jag har nu kommit till veckan före hon ska flytta ner till Holmsund från Matmyr oktober 1941. Samtidigt läser jag en bok som handlar om en judisk man som frivilligt lät sig föras till Auschwitz för att försöka mobilisera motståndet mot nazisterna. Jag har inte hunnit så långt i boken ännu, men det slår mig att den handlar om de år som mamma och pappas brev utspelar sig. Men kärleken är/var uppenbarligen blind för krigets fasor nämns aldrig. Jo, en gång när mamma hämtade mjölken hos mjölkbonden Lindström så sade bonden: ”Du ska inte tro att Din ………. inte kan stupa för fiendens kulor.”  Men då bad mamma att de skulle avsluta samtalet för hon blev så ledsen. Jag undrar om de kommer att skriva mer om omvärlden längre fram i breven. Pappa var ju in i det militära ett par omgångar under de tre åren och man fick väl mer insyn i allt det ruskiga som skedde allt eftersom tiden gick. Nu funderar jag på om jag ska lägga in viktiga händelser som skedde under kriget mellan aktuella brev för tidsperioden. Kanske….

Jag är så glad att jag har de breven, de ger en sådan fin bild av den unga flicka och pojke mina föräldrar var. Den ger dessutom en väldigt fin bild av relationerna inom båda släkterna. Jag bara häpnar när jag läser att mamma och farmor gick på bio tillsammans. Va, min farmor på bio? Det kunde jag väl aldrig tänka mig. Nu glider en skoter förbi ute på sjön, usch jag tycker inte om att de är ute på sjön nu när det har tinat så rejält. Förra vårens drunkningsolycka får inte upprepas så jag vågar inte släppa skotern med blicken. Sköt om er och ta hand om varandra.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.