En mellandag

Igår blev det inget inlägg, hade absolut inget att skriva. Hjärnan kändes tom efter damernas skidstafett, så ledsen för åkarna och valla-teamet. Sedan glädje över damernas stafett i skidskytte. Efter det såg vi en engelsk serie och åt pizza. Sedan var det bara att gå i säng.

Idag strålar solen, det är några minusgrader, men det ser ljuvligt ut när man tittar över sjön. Men jag vaknade med ont i halsen, ni vet när det känns som att man inte kan svälja. Nu har jag druckit te med mycket honung och det känns lite bättre. Tanken dyker upp: Covid-19??? Tror inte det, det är nog bara en vanlig förkylning. Håller det i sig så jag ta en test på måndag. Jag har i varje fall ingen lust att gå ut. Det känns bara retfullt att solen strålar så vackert, idag hade det gärna fått vara grått och trist.

Men nu ska det bli ändring på hur vi framlever våra dagar. Vi har planerat genomföra två projekt; arbetsbord i källaren och insats i öppna spisen i Salen, men inget har blivit gjort. Uppryckning krävs och nu har vedklabbarna som ligger i slänten tinat fram så vi kan börja rulla dem uppför slänten, klyva och stapla. Ju mer som är gjort före sommaren, desto bättre. Nu gäller det att få bort förkylningssymtomen och därefter rycka upp sig.

Under idrottstävlingarna igår började jag skissa på ett nytt broderi. Den smala vepan är färdig, nu har jag ett antal broderier som ska monteras, få se när det blir gjort. En liten, liten vepa blev det, tygbiten var inte större.

Den blev ganska fin, även om jag hade valt att göra den på ett annat sätt om jag skulle göra den nu. Skulle jag göra om den så skulle jag göra vita fält och brodera själva blomman på det fältet.

Nu går jag och sätter mig i soffan och försöker överföra det nya broderimönstret till tyget.