en dag…

Swisch, swisch låter det under mina skidor när jag åker över den snötäckta isen.  Jag ser några spår i snön, kan det vara en räv som varit ute och raskat? Ett rådjur kanske? Nej, det ser mer ut som avtryck av tassar och rådjuren rör sig mest i grupp. Snön gnistrar i solen och jag suckar över att jag glömt ta med solglasögonen. Det börjar bli lite svettigt så jag tar av mig lovikka-vantarna och stoppar en chokladbit i munnen. Snart är jag över på den andra sidan av viken. Då ska jag sätta mig i solen, ta fram smörgåsen och den varma chokladtermosen ur min lilla ryggsäck. Så skönt, att bara få sitta och njuta. Aldrig smakar väl varm choklad och macka så gott som när man är ute och rör på sig. Sedan ska jag ta fram apelsinen, skala den så att skalet ringlar loss, som en serpentin… Jag kan känna smaken av den saftiga apelsinen, dess gula klyftor skimrar i solen. Jag njuter i fulla drag, känner mig som en 10-åring på sportlov….

Suck, tänk så skönt det vore… men ute lyser solen med sin frånvaro. Blåsten drar fram över sjön och får isen att likna ett tomt och öde vitt berglandskap. Snön har börjat falla, det är nog stormen Evert som är på väg. Apropå något helt annat, när jag bodde hemma hade vi ett mycket trevligt äldre par som grannar. Jag tyckte om att vara hos dem, få en kopp kaffe och bara sitta och prata en stund. Paret hade just kommit hem från Kanarieöarna och de satt och berättade lite om hur de haft det.

De reste tillsammans med en man som hette Oskar och dennes hustru. En natt vaknade min grannfru av att det åskade ordentligt. Hon väckte sin man med orden: -vakna, de´ åskar. Maken vände på sig i sängen och svarade: -säg åt han att gå och lägga sig.

Lite hit och dit i mina tankar idag. Sköt om er. Kram