En alldeles vanlig tisdag, tror jag

I morse gick jag en riktig långpromenad och hade sådan tur att jag träffade ett grannpar från byn som var ute och hjälpte våren på gång genom att kratta den lilla bit mark som tinat fram. Efter en pratstund med dem gick jag vidare och träffade nästa granne och fick mig en ny, lång, pratstund. Dottern ringde och vi pratade med varandra tills någon ropade på mig och se där, ytterligare en granne ute på promenad. Vi fortsatte promenaden tillsammans och fick oss en riktig  pratstund även vi. Sedan ringde sonen, ett snabbt samtal, mellan möten.

Så gick jag in, tog lite fil och satte mig framför datorn, skrev av ett av mammas och pappas brev, ”samtalade” med ett barnbarn via Messenger och sitter fortfarande kvar vid datorn, skriver detta och tittar på fåglarna som sitter och äter.

Vilken dag! Bara halva dagen har gått och jag har pratat, fysiskt eller via teknik, med 7 personer! Jiippii! Så många var det länge sedan jag pratat med på en dag. Ska jag räkna in Livskamraten så är det 8 personer. Solen strålar så vi kan nog ta eftermiddagskaffet utomhus och jag har kvar några våfflor från igår. Då kan vi sitta ute, i sol, dricka kaffe och äta våfflor med hjortronsylt och grädde. Kan livet bli bättre?