”Mina” tanter!

Idag var det premiär för vår Läsecirkel igen. Det var längesedan vi kunde träffas och vår möteslokal har inte öppnats ännu. Vi fick träffas på badhuset istället. Men trevligt var det. Den äldsta damen som nu  går mot 94 avstod från att komma, tråkigt nog. Men de övriga var likadana som tidigare. Vi hade till och med fått en till medlem, 81 år var hon, pigg och alert. Det är det som är så roligt med dessa damer, de har kvar sina ”yngre” jag och är så mysiga. Jag hade smörgåsar och cafeteria-kaka med mig och vi fick många varma skratt tillsammans.

Väl hemma, efter 2 timmars träff, så blev det soffhäng, jag sov och snarkade så det stod härliga till. Förstår inte varför man har börjat snarka, det känns lite……okvinnligt kanske. Gillas inte.

Något som verkligen kändes bra, eller rättare sagt, jag kände hur hemskt det skulle varit, det var väl om jag skulle tappat talet. Måtte det gå bra framöver, jag vet ju att de opererade nära talcentrum. Vad som förundrar mig är att jag sade ”shit” så ofta. Oftast visste jag inte vilka ord som kom fram, men ordet ”shit” dök upp stup i kvarten. Det måste ha varit någon slags desperat känsla över att inte kunna förmedla mig. När jag återfick talförmågan så bad jag faktiskt om ursäkt för ordet, det är väl att betrakta som ett svärord och jag brukar inte svära folk rakt upp i ansiktet. Där lärde jag mig något nytt om mig själv. Det är aldrig för sent att lära något nytt!