En alldeles vanlig onsdag

Idag har vi haft en alldeles vanlig onsdag. Gråmulet, lite kyligt med en tripp till Birsta för att köpa luckorna till köket. Jag har gått igenom vad som behövdes, köpte skåpstommarna i början på sommaren, har trott att jag räknat fel och måste köpa nya skåpstommar, satt framför datorn igår och listade vad som behövs för att få det som jag vill, ringt två gånger till IKEA och frågat om diverse saker, åkte så dit och skulle kolla på deras informationsdator på vilken hylla och vilket fack grejorna fanns, upptäckte att bara en del kunde hämtas och att en del behövde bokas av personal, gick till informationsdisken och blev så förvirrad att det bara snurrade i huvudet.

Så jag tog min lista med mig till köksavdelningen, satte mig med en personal och tillsammans kunde vi lista ut vad som verkligen behövdes. Jag lämnade köksavdelningen med 3 dokument, 1 för de varor som jag skulle plocka själv från hyllorna, 1 som jag skulle betala för så skulle man plocka ihop varorna åt mig och 1 för en skåplucka som jag skulle betala för men som ska skickas med post nästa vecka. Det visade sig att jag kan använda de skåpstommar jag köpt tidigare och som jag trodde var felaktiga. Puuh, vilken tur att det fanns en vettig människa på köksavdelningen. Jag hade aldrig klarat att få ihop köksdelen själv. Så nu har jag burit in den första stommen från Uterummet, den får värmas lite så kanske jag sätter ihop den i morgon.

Helt slut blev jag efter den shoppingen, har legat i soffan och tittat på ännu en koreansk serie. Nu kan jag utöka listan på kännetecken för koreanska serier – kvinnan får gärna vara äldre än mannen, pojken. Värsta åldersskillnaden hittills, kvinnan 32, pojken 15. Det gillade jag inte och som tur var så lämnade hon honom på slutet så han fick växa upp på egen hand. Ett barn är ett barn, en tonåring är en tonåring och vuxna är vuxna.