Icebugs och ändå Bambi på hal is

Det blev många telefonsamtal i natt. Nu är det fler barn som är uppe och vakar in nyår och som ringer till mormor/farmor. Tack och lov för det! Alla verkade så glada och hade firat medan vi gjorde absolut ingenting på hela kvällen. Ingen fest, inget trevligt mingel, nej bara vi. Vi tänkte ändå fira tillsammans så vi klädde upp oss och spelade nya Cluedo. Vi började spela men efter en stund, när jag trodde att jag listat ut vem mördaren var, så blev allt fel och vi fick avbryta spelet. Dags för middag. Vi hade planerat middagen med förrätt, varmrätt och efterrätt. Champagneflaskan öppnades redan till förrätten. Med förväntan skålade vi för oss och högg sedan in på förrätten. Den var inte god. Kämpade i oss den ändå och började med varmrätten. Den var inte god. Punkt och slut på middagen. Inga kommentarer. Den festliga känslan avtog lite och vi beslöt att titta på något på Netflix. Hittade en mörk serie och såg den hela kvällen. Avsnitt efter avsnitt. Till slut gav vi upp och gick i säng. Vi hörde grannarna uppe på berget skjuta sina raketer och vi önskade varandra Gott Nytt År. Sedan började telefonen ringa, så mysigt.

Det låter kanske inte som en trevlig nyårsafton, men faktum är att den var inte dum. Den slutade lite som hela året 2022, lite halvrisigt och det är väl helt i sin ordning. Det nya året började bra med en härlig stillsam morgon och strålande sol. Efter dagens skidtävling så var det dags för en promenad. Jag tog på mig hörlurarna för att lyssna på podden Röda & Vita rosen och gick ut. Tala om halkigt! Jag hade mina Icebugs på mig så jag tänkte att det här ska nog gå bra.

Uppför första delen av backen mot vägen kunde jag ta mig genom att krampaktigt hålla i mig i repet vi spänt upp. Andra halvan kunde jag hålla mig i muren och steg för steg ta mig vidare upp. Vid parkeringen blänkte isen i solen. Vi har ju en privat väg så ingen sandar den och jag fick en känsla av att jag borde ha skridskor på mig. Jag bestämde mig för att gå åt det håll där vägen sluttar nedåt och genom att hålla mig i kvistar och grenar så lyckades jag ta mig till närmaste granne. Sedan vände jag och gick försiktigt tillbaka.

Jag såg Livskamraten som tagit sig uppför första delen av vår backe för att tömma askan över vår rabatt. Han vände och gick nerför i snön, sedan skulle han ta sig över den uppskottade gången, sträckte sig efter repet, misslyckades få tag i det och vips, där låg han. Som tur var gjorde han sig inte illa. Försiktigt, försiktigt segade jag mig ner, hållandes i repet och sedan gick jag in. Bryggde kaffe och tog en chokladbit. Jag var väl ute en 10 minuter i bästa fall. I morgon ska vi hämta sand och sanda. Eftersom vi bor utanför Sundsvall så tittade jag efter var man får hämta gratis sand. Då visade det sig att Sundsvall beslutat att spara kostnaden för sanden, alltså ingen fri hämtning för fastighetsägarna. Man räknar med att spara 100.000 kr. Kostnaderna för frakturer går väl på ett annat konto antar jag. Är man korttänkt eller?

Dagen har ändå varit fin och jag hoppas på mer utevaro i morgon. Jag längtar efter frisk luft och motion, det är ett som är säkert. Nu ska jag gå och väva färdigt en liten matta till …. ja, till vad då, något i miniatyrväg i alla fall. Man behöver ju inte alltid ha en plan för det man gör. Ibland är det skönt att vara ”planlös”. Låt oss hoppas på ett fint nytt år.