Ibland blir det fel men ändå bra

På måndag morgon skulle jag iväg med tåget upp till Umeå. Så fick jag ett sms; går tågen? Här är det snöstorm.

Här regnade det så jag gick snabbt in och kollade. Jo, tågen gick. Så hörde en av lunchdamerna av sig; vi kommer oss inte ut med bilen och det ska vara likadant på tisdag.

Så vi enades om att vi ställer in lunchen och jag stannar hemma. Typiskt att jag just denna gång hade bokat både dit-och hemresa med den billigaste biljetten då man inte får igen några pengar. Så pratade jag med sonen och han berättade att barnbarnen var lediga från skolan och då steg min längtan efter att få träffa dem. Alltså skjutsade Livskamraten mig och jag satt snart på snabbtåget till Umeå. Ringde sonen som då berättade att han blivit tvungen att skjutsa sambon och dottern till Umeå eftersom vägen inte var plogad. Nu skulle han sitta i telefonmöte fram till kl 17.00 så han kunde inte hämta mig. Till saken hör att han bor utanför samhället och jag kunde inte tänka mig att promenera hem till honom i snöstorm och med packning.

Beslöt mig för att stanna på sjukhuset så länge och se hur det hela artade sig. Passade på att ladda telefonen inne på biblioteket, lugnt och skönt och kunde läsa lite tidningar medan jag väntade. Beslöt att åka till min äldre släkting på boendet. Jag vet att hon sover mitt på dagen så det var ingen brådska. Tog bussen och kom fram till henne på boendet i lagom tid för eftermiddagskaffet. Vi hade en bra stund tillsammans, jag rensade bort julen, torkade och sopade kring hennes bord, gick och köpte glödlampor och småpysslade om henne lite. Det kändes så  bra för besöken hos henne har blivit färre efter Covid. Men nu fick vi tid med varandra.

Så kom sonen och hämtade mig. Det visade sig att inget av barnbarnen var hemma utan det var träning för den ene och trevligheter i stan för den andra. Men det är så roligt att få sitta och prata med sonen och sambon ändå. Först efter 21 kom barnen hem. Intensivt kramande och pratande. I säng på min nya sängplats, under snedtaket bakom soffan i TV-rummet. Där känner jag mig som i ett litet bo, väldigt mysigt.

Det beräknades ju komma mer snö dagen därpå så jag fick åka med in till stan när de åkte på morgonen. Så när jag satt på stationen kollade jag när tågen går och fick tag på en sista minuten-biljett på snabbtåget. Klockan 11 på förmiddagen var jag hemma i Sundsvall igen. Snopet och tråkigt att det inte blev någon lunch, men jag är jättenöjd med besöket ändå.

Nu har jag gjutit en blomma igen och ska iväg till biblioteket för att leta en bok till Läsecirkeln. Igår snöade det här och idag regnar det.