Ett, kanske två, av livets mysterier….

Hur kan det komma sig att jag har mina glasögon på mig, helt plötsligt upptäcker jag att jag inte har några glasögon på mig, titta där ligger ett par, på med dem, sedan upptäcker jag att jag lagt ifrån mig dem någonstans och så börjar jag leta. Jag vet att jag bara rört mig inom en begränsad yta, 2×5 m, där finns inte mycket yta att lägga från sig saker på och lika fullt så är de borta. Var tar de vägen?

Helt plötsligt så hittar jag dem; kanske på hyllan i rummet bredvid, kanske ligger de under hammaren, kanske ligger de uppe på skåpet…….. senilsnöre måste snarast införskaffas.

Det andra mysteriet är varför jag planerar att göra en sak, i detta fall kapa till en skiva pärlspont att sätta upp i taket. Helt plötsligt så står min Livskamrat där och måttar och sågar, hur gick det till? Vad gör jag under tiden? Jag står och tittar på medan han arbetar. Arga Snickar´n, var är du? Varför tar män, i all välmening, så ofta över och bara gör saker?

Vi som köpte pärlspontskivor för att det skulle gå fort att sätta upp skivorna i taket. Vitmålade så jag inte ens skulle behöva måla det. Jag hade räknat med att rumsdelen var 2X5,12 meter. Det visade sig att på 60 cm skiva så varierade längden från 96,5 till 97,5. Nästa var 97,5 till 96……. Det är den murade ytterväggen som buktar lite hit och lite dit och lite hur som helst. Detta kommer att ta tid.

Dagens motto: tack och lov att det finns breda taklister!