Piontulpan, visst är den fin!

I går morse satt jag nere vid stranden. Vattnet var lugnt och stilla, spiggen lekte för fullt alldeles vid strandkanten. Vi kunde se ett helt stim småfisk som försökte fånga en "skräddare". ibland försvann "skräddaren" under vattenytan och vi trodde att nu var han infångad, men ett ögonblick senare så dök han upp igen.

Fåglarna kvittrade, solen sken, det var varmt och gott. I mitt hjärta så sade jag då farväl till min pappa. Han kommer aldrig att få se min fantastiska SpanskaVilla, men på något sätt så vet han nog hur vi har det här.

Underbar dag och underbar kväll. På kvällen dök grannen från andra sidan sjön upp med sin lilla flotte. Han tog oss med på en tur ut på sjön, jättemysigt, alldeles tyst (han har elmotor), lugnt och stlla. Kul att se stugan utifrån vattnet.

Här kommer han med sin lilla flytflotte. Livskamraten väntar på stranden. Nu
måste vi fixa en egen flotte!