Hoppsan, det kändes nästan som att jag skrev något ekivokt när jag skrev anglofil. Men varför denna reflexion om anglofili? Naturligtvis därför att jag sitter och tittar på Morden i Midsomer. Med laptopen i knät kan jag bara konstatera att de vackra blomamplarna utanför puben, den stroppiga aristokratiska äldre kvinnan, det strama engelska uttalet – allt känns så bekant.
Har jag levt ett tidigare liv, boende ute på den engelska landsbygden, klädd i tweed med hundarna springande omkring mig, med a nice cup of thé i handen, luktande på rosorna och med den stora solhatten på huvudet. Ja, varför inte. Jag hoppas i alla fall att vi inte var riktigt lika mordiska som i Midsomer.
Senaste kommentarerna