Sitter uppe, snyter mig, hostar, kunde jag skrika så skulle jag, det gör så ont i halsen.
Rösten lyser fortfarande med sin frånvaro, inte för att jag försökt prata så mycket vid denna tid på morgonen, men ett försök räckte. Inte ens ett väsande kom fram. Ska jag gå till arbetet en dag när det känns på detta sätt? Vill mina arbetskamrater ha mig där? Vill jag / bör jag gå rundvandringen på fabriksområdet när jag mår så här? Vill någon sitta bredvid mig på dagens möte? Kan jag bidra på något sätt överhuvudtaget till något vettigt vid det mötet?

Nej, just nu känns det som att det enda rätta är att återvända till sängen och försöka blunda och sova bort eländet. Fy sjutton för vårförkylningar!