Idag är jag trött, trött på att vara ett stöd åt mina anhöriga, trött på att vara "matriarken" nu när min mamma är borta, trött på att vara klok och förståndig, trött på att lyssna på mina medlevare (kan vara arbetskamrater, grannar, släktingar, vem som helst praktiskt taget). Är det tillåtet att känna så? Kan det till och med vara önskvärt? Att inte alltid vara Grandmother, utan faktiskt ibland släppa fram den inre, inte alltid så snälla, människan man har inom sig. 

Så här är det:
– det är fullkomligt idiotiskt att sätta skatt på vindkraft
varför det då?
Å ena sidan vill vi att man ska tänka miljövänligt, å andra sidan?

– en del människor bedriver "affärsverksamhet", går i konkurs, skrivs om i tidningen etc, men får fortsätta hitta på nya verksamheter och betraktas som samhällets stöttepelare, medan andra kan arbeta livet ur sig och sedan av olika anledningar, utanför deras kontroll, råka i svårigheter och betraktas som parias
varför det då?
"Lika barn leka bäst" och håller varandra om ryggen

– en del arbeten/yrkesutövare värderas högt, exv de som kommer med expertutlåtanden grundade på noggranna undersökningar om saker som i stort sett vilken vanlig "Svensson"´som helst alltid vetat
 varför det då?
Inte den blekaste aning, har inte den minsta förståelse för detta

– vanliga, åldriga, människor blir  behandlade som "idioter"
varför det då?
Därför att de inte längre klarar sin egen vardag fullt ut och blivit "tvungna" att använda sig av samhällets resurser. Här måste jag tillägga att jag personligen haft glädjen och nöjet att se hur "samhällets resurser" gör ett fantastiskt bra, engagerat arbete, så man ska akta sig för att generalisera.

– människor som valt att arbeta med andra människor i nöd, exv inom skolan, och som på ett fullkomligt obalanserat sätt gör bedömningar om andra människor och därigenom lägger hinder i vägen för den människans vidare utveckling
varför det då?
Här är nog enda svaret; inkompetens. Du milde, så mycket inkompetenta människor det finns. Människor som utifrån sin utbildning och yrkesroll, förväntas ha en kunskap om människan, men där man ganska enkelt kan visa på deras inkompetens helt enkelt genom en enkel fråga: varför?, vad grundar du det på?

Allt detta, och mer därtill, är resultatet av en trevlig bastukväll. Jag tror på människan och människans förmåga, och vilja, att göra goda saker,  men uppenbarligen är det inte alltid så. Det jag har skrivit nu står jag för, så det är tydligt att allt inte är gott i Vår Herres hage. Tyvärr.