En hård arbetsvecka är äntligen slut. Ibland är det mycket helt enkelt. Nog om det.

L med föräldrar var minsann här och åt middag med oss och barnbarnet N1. Tänk vad små barn kan utvecklas! Helt plötsligt så pratar hon! Alltså L, N2 har alltid pratat känns det som. Vilket vokabulär hon har helt plötsligt; ljus, dusch, buss, mamma, pappa, mormor (det svider i  hjärtat för farmor kan hon inte säga). Helt otroligt vilken förmåga de har de små liven. Tänk om vi fick behålla den inlärningsförmågan även när man passerat 50….

Nu är det Let’s dance som gäller. Skönt att se människor vara aktiva och alerta när man själv sitter hopsjunken i soffan. Jag kan inte låta bli att lägga in en bild på några av mina miniatyrmöbler som jag nu har limmat ihop och målat. Gissa om jag har haft roligt! På bilden visar jag bara möblerna tillsammans med två miniatyrträd, men imorgon….. Imorgon kommer jag att plocka fram lite av mina andra små miniatyrer och placera ut, exv en liten flaska vin på trädgårdsbordet, kanske en liten stickning liggande i en av trädgårdsstolarna, en liten nallebjörn kan ligga på den blå stolen, möjligheterna är oändliga…. Får man vara så här barnslig? Kram till oss som tycker om de små sakerna här i livet!