…

Denna dag sliter så många människor hårt för att vårt svenska samhälle ska fungera. Med allt smått och stort som är allt annat än självklart.

Samhällsbyggare och samhällsbevarare med så olika livssitustioner knogar på i miljöer och på arbetsplatser där kanske uppmuntran, stöd, humor, överblick, lyssnande och pauser är för sällsynta företeelser den här dagen. Allt medan en och annan kändis och många ”vi-och-dommare” missar eller vulgärkritiserar det som görs.

Idag skulle vi gott kunna tänka på, och be för – om vi gör det, alla dessa som sliter i den svenska myrstacken där vi bara ser lite av ytan. Det går inte att nämna en bråkdel av alla funktioner och uppgifter som gör Sverige till vad det är, men några tänker jag särskilt på idag.

Vårdpersonalen, poliserna, socialarbetarna, handläggarna hos Kronofogden, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket m.fl. Alla som ska hjälpa, tyda och lyda demokratiskt fattade lagar som reglerar hur människor och deras skyldigheter och rättigheter ska hanteras i livets svårare situationer. De många som arbetar på uppdrag av det offentliga ska inte heller glömmas. Jag tänker också på fritidspolitikerna, det flertal som jobbar med det gemensamma när andra gör eget, och heltidspolitikerna. Alla som ska hushålla och ta nödvändiga och ofta obehagliga beslut när pengarna aldrig räcker till behov och önskningar. 

Jag tänker inte minst på lärarna som med föräldrarna ska lära och fostra (ja fostra!) nya generationer att också vilja bygga och bevara ett fungerande samhälle för individ och helhet. En gigantisk, ständigt rullande samhällskoloss utan backväxel. 

De jobbskapare som tankar kolossen nämner jag bara i förbigående nu, likaså alla ideella krafter och dem som gör att vi får äta.

Jag är tacksam för alla okända som just nu drar sina strån till stacken och ber Gud att de orkar imorgon också.