Fick ett oväntat samtal för några dagar sedan. Det var från en kille som presenterade sig som Pontus från Lycksele. Han berättade att han hittat min blogg, då han letade på nätet efter någon som kör Top Fuel.
Ja det vet ni ju allihop, att det gör jag inte, däremot så sökte han säkert efter Dragracing och det har jag skrivit om lite nu och då. Nå, han var trevlig, frågade vad jag körde, om jag kände någon som hade en Top Fuel bil och sedan berättade han att hans livs stora dröm, var att få prova sitta i en sån bil.
Inget jag kunde hjälpa honom med men frågade om han visste att man kan få åka med på en repa i en dubbeldragster men det kostar givetvis en del. Jo, han hördes nog veta om det, men det lät som om det inte var aktuellt. Såna saker kan ju hänga på kostnaden, resandet eller vad som helst.
Han undrade också ifall det inte kördes några tävlingar i Umeå. Njae, det hade vi ju önskat, tyvärr har jag inte fått upp min lön så pass att jag kan bygga en egen bana här i omgivningen. Men det kommer att bli den dagen jag toppar Oprah Winfreys lön, jag lovar!!
Jag tipsade dock om Umeå Open som körs på Åmsele Basen 14 september i år. Ingen Top Fuel, sa jag men en hel del fina bilar som lever om, dom med. Och det är ju dessutom inte så långt från Lycksele.
Vi avrundade samtalet och han tyckte det var kul att vi hade ett bil intresse i familjen och han önskade oss varmt välkomna till Lycksele motorvecka, nästa år.
Så tänker jag lite på hur en sån här sak, bara händer. En random människa som tar sig tiden att leta upp någon som man tror sig ska kunna ge svaret man söker. Även om lösningen inte fanns här, så har man kanske fått lite input. Även jag, som inte ens visste att jag blev aktuell att kontakta, blir på nåt sätt involverad i någon annans dröm. Den personen känner inte mig, och jag känner inte den.
Annelies dröm om att få med sig hem några hela surströmmingar av märket Oskars, gick i alla fall i uppfyllelse igår
Men inte utan att…
I tisdags åkte vi bland annat till Ica Maxi fanns inte där. Men senare på kvällen gick hon in online och där fanns dom minsann. Så hon shoppade loss och handlade lite annat med. Mest för att slå två flugor i en smäll.
Igår på morgonen fick hon veta att varorna var packade men vissa av dom var restnoterade. Kan ni gissa vad? Jo, dom där sursakerna. Hon ringde faktiskt dit och tog en sväng med dom. Varför inte uppdatera så det som finns att lägga i varukorgen finns, och är det slut ska man inte kunna lägga dit nåt.
Personligen undrar jag varför inte kassan kan kopplas till lagersaldo, för då visste man med en gång, vad som var kvar eller inte. Med reservation +-2-3 förpackningar. Stölder är nog svårt att komma åt.
Nå, vi gör oss klar för upphämtning av varorna och sedan åka ut till Smultronstället. Fast vi började på Willys för att se om firrarna fanns där. Men nopp, dom sålde inget sånt. Annelie kör och blippar in sig för att hämta ut grejerna, jag frågar om jag ska springa in och kolla om dom fått in några burkar, och det gör jag. Vad tror ni…jomen tadaa…
Dom hade fyllt upp hyllan och nu fanns det precis det hon önskat.
På Smultronstället kan man inte annat än förundras över alla fina blommor
Och hallå, en fågelholk…igen
Vi tog en lunchmacka, nåt gott efteråt och faktiskt, solen sken också lite lätt.
Nopp, det var inte dom som serverade biskvierna med blomblad, det var jag som ville få in lite färg i bilden 😊
Jag köpte 40 liter blåbärsjord. Jag ska nämligen ta skott från våra buskar. Jag har läst på och hoppas på tur. Våra buskar vet jag inte om dom finns att köpa idag. Jag blir inte klok på dom råd vi fick då vi köpte dom för 12 år sedan. Då sa experten på Smultronstället så här:
Ingen gödsel behöv, blåbär i skogen får inte heller gödsel. Ingen vattning behövs heller, det regnar ju ute precis som i skogen. Man ska ha två killar, i motsats till vad alla andra tror, därför har vi två killar med olika namn.
Googlar du idag så står det att man ska gödsla, underhålls vattna, dom ska inte stå i för mycket sol, ojdå, våra står på solsidan, och mina vänner. Man ska ha en kille och en tjej
Well well, då har vi haft tumme med våra buskar eller så är det som jag gissar, det är buskar av annan sort. Men jag svär inte på det.
Apropå att googla. För många många år sedan, kan till och med vara före Åkes tid. Så köpte jag detta armband på en marknad i Tyskland, dit jag liftade med Urban Dunger 1984. Eller så köpte jag det då jag träffat Åke, och då på en Loppis nånstans här uppe runt Umeå. Jag tyckte inte att det var supersnyggt, men jag föll bara för det. Gillade tyngden och dom mönstrade bitarna. Samt priset, en spottstyver som brukligt på loppisar.
Jag har alltid undrat över om det var nån som suttit hemma och slöjdat ihop det, och materialet, vad kunde det vara, hm. Det är som repor på insidan, som om det suttit fast i nåt, men jag vet inte vad. Nåväl, jag hittade igen armbandet då Sally var här och vi kollade i smyckeskrinet. Jag plockade fram det och putsade upp det. Så kom jag att tänka på bild Googlingen som man kan göra. Och gissa vad, jag hittade det…
Nu fick jag svar på frågor som funnits men som jag aldrig letat upp. Läste på nån sida som jag hittar idag, att armbanden gjordes i sand och då tänker jag att det är därför reporna sitter där.
Över hela Nordafrika, som i många länder i Europe och sub-Sahara, har smederna en särställning i utkanten av samhället, där de är respekterad för sina yrkeskunskaper men är samtidigt socialt misstrodda och fruktade. Tuaregfolket beskriver sina metallarbetare som att de är ”äldre än minnet, stolta som kråkan och odygdiga i sinnet”.
Jodå så att… hoppas på en fin dag för er alla!
Senaste kommentarerna