Vem tänder stjärnorna?

Christer Lundström föddes i Malå, som nummer fyra av fem barn. Han bodde med sina föräldrar i västra Lainejaur, där han vid 15års ålder, mötte den stora kärleken, Yvonne Hällsten, som sedermera blev hans, äkta hälft.

Dom blev tidigt föräldrar, då dom 1964 fick sonen Sivert, och flyttade till Umeå, där Christer skulle göra militärtjänst och i Umeå blev dom sedan kvar. 1967 föddes dottern Maria och dom flyttade då från västra Prinsgatan upp till Mariehem som då var nybyggt.

Christer var egen företagare och har tillbringat hela hans yrkesverksamma liv i skogen, där han trivdes med fåglarna, gran och tallbarrsdofterna, tystnaden som ibland bröts av ljudet från motorsågen eller skogstraktorn.

1973 utökades familjen på nytt, då sonen Lars föddes. Och 1986 kom Emma till världen. Han blev morfar, pappa på nytt och farfar, inom loppet av 1½ år.

Hans stora projekt var bygget i Norum, där han uppförde en maskinhall, med lägenhet ovanför, han hade ständigt nya idéer på vad han skulle bygga till och förändra. Han var en innovatör som jag tror att många egna företagare är, och ett av hans motto var att ingenting är omöjligt.

Han var en varm, hjälpsam människa, som ville vara rättvis på alla sätt, för det mesta sysselsatt med nya projekt eller med att vara en hjälpande hand där han behövdes. Han hade många vänner som idag sörjer honom djupt. Hans bortgång kom som en chock för oss alla, chockartad på det sätt då en olycka aldrig kan förutsägas eller undvikas.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig men även många fina och varma minnen. För mig kommer stjärnhimlen, att vara hans kännetecken, och vi allihop har något vi förknippar honom med. Lars tänker att småfåglar och skog var typiskt pappa, och koltrasten höll han som en favorit. Frågar ni mamma, skulle hon säga, månen, som pappa fascinerades av och han stod ofta på balkongen och tittade på den där den visade sig i olika skepnader.

Sivert tycker att saker som var omöjliga att göra dvs. utmaningar och äventyr, det var pappa det, rakt ut i fingerspetsarna. Han lärde sig ju att drakflyga vid rätt så sen ålder, och påbörjade lastbilskortet efter pensionen. Emma minns hans generositet, optimism och glädjen han spred till alla.

2010 föddes deras första barnbarnsbarn, Sally, och hon ska vi fortsätta berätta alla hans historier för, så han aldrig kommer att glömmas bort, utan genom berättelserna, foton och upplevelserna vi hann ha tillsammans, lever han kvar hos oss alla. I varmt, ljust minne, bevarad.