Liv i luckan…

Igår fixade jag en tacogratäng, hämtade mamma så hon också fick testa denna goda maträtt. Dagen till ära, ni vet, söndag, Allt för Sverige på tv, och pannacotta tajm, och då hade Nicco ordnat en sådan, med Daim. Försvinnande god, men tyvärr lite för mäktig, för mig.

När jag skulle skjutsa hem mamma stannade vi på Preem, Jeepen ville ha lite soppa för att inte riskera uttorkning, och mamma passade på att lägga sina räkningar på lådan. Hon rundar hörnet och kommer tillbaka efter uträttat ärende, hoppar in i bilen och väntar på att jag ska bli klar.

Då kommer plötsligt en farbror med en hund efter sig. Har hon postat ett brev, frågar han, njae, svarade jag, inte jag, men min mamma la ett brev på lådan. Ja, det föll ner på marken, sa han. Ojdå, sa jag, men du, då ska jag hälsa henne det…typ.

Han var som tvivlande, och funderade vart mamma var, ja, hon sitter ju i bilen, sa jag. Då ville han prompt prata med henne. Då jag betalat, och hoppade in så frågade mamma om jag hört, om brevet. Jo, fast det var inte bara att brevet hamnat på backen.

Farbrorn berättade för henne att han sett hur brevet föll ner, Han gick fram och plockade upp det, la det på lådan igen, men brevet föll ner på marken en gång till. Då såg han att botten på lådan, inte var stängd. Förmodligen har brevbäraren glömt att låsa igen efter tömning.

Nå, han la hennes brev på lådan intill, men ville väl informera om detta. Mamma satt sedan och retade upp sig på hu slarvig brevbäraren varit. Och visst, alla kan vi göra misstag och fel, men detta hade ju kunnat kosta mamma en slant, om man ska se lite krasst på det hela.

Det var mörkt ute, det regnade, hennes brev kanske ingen hade sett om det inte varit för farbrorn som gick snett bakom henne. Det hade kunnat bli en blöt pappersmassa av alltihop, och hon hade då åkt på förseningsavgifter, på grund av obetalda fakturor.

Jaja, så kan det gå om inte haspen är på. Jag har i alla fall mejlat posten och påtalat att lådan inte är i ordinarie skick, så dom kan ju åka dit och låsa den…kanske.

Idag är det återigen veterinärbesök för Winstone, nu ska det väl äntligen vara över, tänker jag. Ser då bra ut, och han har ätit antibiotika i 6 dagar till, vore väl ändå själva den, om det inte gett med sig.

Hoppas på en bra måndag, för er alla!