Etikett: ladan

Tid är pengar, jag slösar inte bort en krona!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 mars 2018 kl 06:26, Bli först att kommentera

Steg upp strax innan 5, kollade mobilen och jag hade ett missat samtal, ett sms, och ett meddelande på messenger…jisses, ligger inte folk och sover 😀

Nå det var Nicco som ville ha väckning, så det var ju lugnt, men sen är det så här att det ramlade in en potentiell köpare av våran junior dragster, och igår bestämde han sig för att komma upp idag, på förmiddagen, från Sundsvall, för att kolla in maskinen.

Nu hade han läst om vagnboken, en värdehandling som ska följa med vid köp, ajaj, och vart tusan hade vi stoppat bort den?

Vad jobbigt det är då man vet precis vart man har haft den, i alla år. Vi hade den alltid i en låda där Nicco hade sina handskar, armstraps och nackkrage. Jag vet EXAKT, hur lådan ser ut, och trodde först att vi hade den i bussen. Men så sitter jag ju här och grunnar, vet också att den varit nere i källaren. Och jag har sett den bland våra papper häruppe, men tror att det var den gamla vagnboken.

Jag börjar med att gå igenom varenda papper vi har här, men hittar nada.

Ja, jag kan ju inte slösa bort tid, tid kan ju i detta fall vara pengar, så jag går ner och röjer i källaren. 5 rum, gick jag igenom, utan resultat, svär för mig själv, och tänker att, ja… vi måste ju gå ner på priset så dom får köpa en ny vagnbok (dyrare än att bara förnya en gammal). Kommer upp för källartrappan och vad skådar mitt norra öga, längst upp på en hylla, precis nedanför dörren, ligger lådan, och oh yes, vagnboken är däri…PUH!!!

Och detta är väl också så där typiskt, varför kan man inte leta efter saker på stället dom ligger på, istället för att leta överallt annars, innan man slutligen kommer till rätt ställe…*tar sig för pannan och funderar på en Ipren*

Pratade med Tina för några dagar sedan och av någon konstig anledning kom det in myror i samtalet, och där klickade det till i mitt huvud, visste att jag sett eller hört något om speciella myror, som faktiskt tar hand om sina skadade polare. Jag googlade, och yepp, jag hittade dom. Här kan i läsa om dom små rackarna, himla intressant, faktiskt.
Ha en fin lördag, allihop!

Och ja just ja vad var det på bilden igår? Jo, istappar och snö som låg uppe vid ett tak, jag tyckte det såg ut som ett landskap, med träd och snö 😀

Okoncentrerad och ofokuserad, nanting!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juni 2017 kl 09:11, Bli först att kommentera

Det damp ner ett kort i lådan igår, och detta var vad jag såg:

Och givetvis, första tanken blev, ”och vem tusan är det nu då, som kan komma???” Men så vände jag på kortet och då blev det ganska glasklart 😀 Jitte och Ina kommer och ska fira med oss på lördag!

Känner en lätt okoncentration från min sida, vad det gäller festen på lördag. Men jag tror att det är precis, så jag är, i grund och botten. Jag svävar iväg, gör en sak där och en annan sak här. Blandar och fixar, ingen struktur, men ändå så brukar jag kunna knyta ihop säcken på slutet.

Vi måste eller nej, vi MÅSTE ingenting, men det vore trevligt, om vi kunde fixa sittplatser till alla som kommer, så vi BORDE, fixa fram 32-36 stolar. Och om jag räknat rätt (det ska man inte lita på) så kan vi skaka fram, i dagsläget, 26 platser.

Jag och Nicco bränner iväg och köper 6 billiga stapelstolar idag, så då borde vi klara oss, nätt och jämt, jag ska fråga våra grannar, som också kommer, om dom har 4 lättare stolar, som dom eventuellt skulle kunna tänka sig att kånka över hit…nå, det löser sig. Då var det bord, vi borde ha…hm.

Vi, jag och Nicco åkte på Avion igår, och innan hemfärd, for jag in på Willys för att handla lite inför bjudningen och här blev det utan lista, därför lite plock här och där. Jag har också försökt mig på att räkna ut hur mycket Whisky och hur många liter kaffe jag behöver om nu alla vill ha en Irish Coffee…det blir litegrann. Fast gissa vad…i det där fallet så ”råkade” vi redan ha hemma all den whisyn som eventuellt kommer att gå åt 😀

Idag blir det att handla…igen, nu med listan i väskan, ska försöka fokusera lite så det inte behöver bli så mycket mer av den varan. Komplettera kan man alltid, men skönt om man slipper.

Nu ska jag gå ut och sätta mig i solen, en stund, och ladda…Önskar er alla en jättefin, nationaldag:

Och håll utkik, där vid 11.26 tiden kommer det förhoppningsvis att dundra uppe i himlen då det passerar stridsflyg.

Han vill med…överallt

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 juni 2016 kl 06:53, Bli först att kommentera

Winstone älskar att åka bil…eller så älskar han att ha koll på vad vi gör, och därför följer han gladeligen med, då bilen startas upp.
För några dagar sedan skulle vi skjutsa Nicco, jag tittar in genom ytterdörren, där Winstone sitter som en staty, och inväntar order. Ska du följa, säger jag…åka bil! Han rusar ut och skäller glatt, nu hade Nicco hunnit öppna sin dörr och det tog 2 röda så satt han där, på hennes säte.
Först ville han inte flytta på sig, men till slut så. Han rundar bilen och hoppar in därbak.

Så skulle vi åka och hämta henne, samma rutin…han rusar nu ut, och här brukar han springa ett litet varv bakom bilen, antagligen för att ta sats för att hoppa upp, Jeepen är ju hög.

Men så gör han detta…innan jag ens låst upp bilen. Han hoppar ända upp till rutan och puttar med tassarna och ner på backen. Jag vet faktiskt inte om han missade att jag inte öppnat luckan, eller om han gjorde som han brukar göra då han vet att han ska få följa med, hoppar mot dörren och stöter på den, i glädje över vad som komma skall, eller bara i all iver. Nå, den här pinsen, som jag hittade på pinterrest, får stå för Winstone, idag 😀

Blev lite halvstressigt igår förmiddag, mobilen ringde i ett, sms kom in, som skulle besvaras, jag hade tid hos barnmorskan, för sprutan jag tar. Så frågar hon om jag gjort cellprovet. Nä, sa jag, men jag har fått en påminnelse, och den där plockar jag fram varje gång jag betalar räkningarna, så har jag tänkt vara duktig, men så hamnar den i lådan igen.

Jamen vi kan ju göra det nu…med en gång, säger hon. Njäää, svarade jag, jooo, säger hon, njäää, säger jag, jomen det gör vi, säger hon, jaja, visst, vi kör på den, säger jag och inser ju att det är det absolut bästa, tjopp tjopp så var det gjort. Får visserligen vänta 3 månader på svaret, men, sa jag till henne, det har ju tagit betydligt längre för mig att boka tid, så…

Sen blev det järnet hem och starta upp Camaron inför besiktningen. Ni önskade mig lycka till igår, eller hur? För vet ni vad, den gick igenom, U.A. Vad glad man blir 😀

Önskar er alla en fin fredag!

Noll koll eller full kontroll

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 januari 2016 kl 09:58, 4 kommentarer

Jag testade att ringa vårdcentralen redan tjugo i åtta, igår morse, och gissa vad…dom gav mig en återuppringningstid, 8.15 😀 Och där meddelades att tiden jag fått var ett telefonsamtal, någongång mellan 8-9, ha…

Ja då var det ju tur att jag inte bara gasade iväg dit och förväntade mig att få komma till någon som jag inte visste vem det skulle vara. Sköterskan förklarade också att det måste ha varit någon som klickat på fel, då dom la till tiden, hm…

Ja jag vet inte, om det är så, så borde kanske systemet ändras i vilket fall som helst, eftersom det är rätt ofta detta fel inträffar.

En tid i Lycksele har jag då fått, och den fick jag veta rätt tidigt, 19/2 ska jag dit, det värsta är väl tiden, jag ska anmäla mig i receptionen, 8.10, så jag lär ju få kliva upp tidigt som tusan. Där blir det då en liten kontroll på hur man mår, en del prover ska tas, och det är väl bra att dom håller koll.

På tal om koll…så damp det ner ett brev i lådan igår, där det stod om min försäkring i Skandia..som jag inte hade koll på att jag faktiskt har, och gissa nu, vad jag läste för intressant, den täcker bland annat fula ärr som kan ha uppkommit, i samband med olycka eller sjukdom, och gissa vidare om jag råkar ha ett rätt så komiskt ärr, på min mage. Jag ska kolla upp det där på måndag, då jag kan ringa dit och höra vad jag kan göra åt saken.

Det kom även andra saker i brevlådan, i förrgår, en påse med gott och blandat från Tina. Hon har fattat att jag fattat tycke för dom små minonerna, och hade hittat lite sånt i Spanien. Även dom sedvanliga disksvamparna, som är bra till allt.

Den här lilla pillerasken innehöll också en tatuering som Nicco ville ha, jo det var nog tur att hon tog den och inte Sally. Hon höll inte på få loss den, och se, den lämnade ett vitt fält runt tatueringen, verkade som den tog färgpigmenten med sig. Wax on, peal off…:D

Jag var en sväng till ”gammbossen” igår och som vanligt susar tiden iväg alldeles för fort, vi hinner ju aldrig prata så det blir tyst, i brist på samtalsämnen. Men jag skulle hinna hem och gå ut med Winstone innan jobbet.

Jag ska ut på jobb idag, bara några timmar och i övrigt ska vi nog bara chilla…kanske:

Ha det fint, allihop!

Liv i luckan…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 november 2015 kl 08:25, Bli först att kommentera

Igår fixade jag en tacogratäng, hämtade mamma så hon också fick testa denna goda maträtt. Dagen till ära, ni vet, söndag, Allt för Sverige på tv, och pannacotta tajm, och då hade Nicco ordnat en sådan, med Daim. Försvinnande god, men tyvärr lite för mäktig, för mig.

När jag skulle skjutsa hem mamma stannade vi på Preem, Jeepen ville ha lite soppa för att inte riskera uttorkning, och mamma passade på att lägga sina räkningar på lådan. Hon rundar hörnet och kommer tillbaka efter uträttat ärende, hoppar in i bilen och väntar på att jag ska bli klar.

Då kommer plötsligt en farbror med en hund efter sig. Har hon postat ett brev, frågar han, njae, svarade jag, inte jag, men min mamma la ett brev på lådan. Ja, det föll ner på marken, sa han. Ojdå, sa jag, men du, då ska jag hälsa henne det…typ.

Han var som tvivlande, och funderade vart mamma var, ja, hon sitter ju i bilen, sa jag. Då ville han prompt prata med henne. Då jag betalat, och hoppade in så frågade mamma om jag hört, om brevet. Jo, fast det var inte bara att brevet hamnat på backen.

Farbrorn berättade för henne att han sett hur brevet föll ner, Han gick fram och plockade upp det, la det på lådan igen, men brevet föll ner på marken en gång till. Då såg han att botten på lådan, inte var stängd. Förmodligen har brevbäraren glömt att låsa igen efter tömning.

Nå, han la hennes brev på lådan intill, men ville väl informera om detta. Mamma satt sedan och retade upp sig på hu slarvig brevbäraren varit. Och visst, alla kan vi göra misstag och fel, men detta hade ju kunnat kosta mamma en slant, om man ska se lite krasst på det hela.

Det var mörkt ute, det regnade, hennes brev kanske ingen hade sett om det inte varit för farbrorn som gick snett bakom henne. Det hade kunnat bli en blöt pappersmassa av alltihop, och hon hade då åkt på förseningsavgifter, på grund av obetalda fakturor.

Jaja, så kan det gå om inte haspen är på. Jag har i alla fall mejlat posten och påtalat att lådan inte är i ordinarie skick, så dom kan ju åka dit och låsa den…kanske.

Idag är det återigen veterinärbesök för Winstone, nu ska det väl äntligen vara över, tänker jag. Ser då bra ut, och han har ätit antibiotika i 6 dagar till, vore väl ändå själva den, om det inte gett med sig.

Hoppas på en bra måndag, för er alla!

Mycket trevligt

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 juli 2015 kl 09:14, Bli först att kommentera

En mycket trevlig förmiddag ute i Berttjärn igår. Där det bjöds på våfflor, kaffe och gamla minnen. Jag och Annica, gick i samma klass, bodde på samma gård och hängde med varandra nästan varje dag, under skoltiden. Så en hel del hyss, har vi hunnit med.

Ta bara då vi stal brorsans moppe, haha, 12 år var vi och full i sjutton. Passade på i ett obevakat ögonblick, och smög in i källaren och drog moppen på baksidan av huset. Kickade igång och körde som galningarna runt hela Mariehem, hade dock oturen att möta en klasskompis till Sivert, som sedan talade om att han sett att Sivert lånat ut moppen, ajaj, det var ju inte riktigt ett lån, fast vi kanske tyckte det 😀

Karin, Annicas mamma, berättade att Annica ringde upp henne på jobbet en dag, och frågade Karin om hon kunde gissa vad vi hade gjort. Och gissa kunde hon inte, vi hade flyttat deras piano, som inte var en lätt pjäs, från ett rum till ett annat, bara så där, och Karin trodde inte sina öron.

Eva-Marie, som var den som undrade om jag ville haka på till Berttjärn, är inte en klasskompis, jag kommer inte ihåg, hur vi egentligen började umgås. Kan ha varit då Annica blev tillsammans med Mats ”Tigern” Boström och han hade vänner från andra sidan ängarna (Berghem). Vi var ett gäng som höll ihop, och hade mycket roligt tillsammans.

Lite kul också, att det låg ett brev i lådan då jag kom hem, och det var just från Tigern, en inbjudan att fira hans kommande 50 års dag, och ja, jag tänker att vi ska försöka oss på att göra just det 😀

Och idag sitter vi här och är mormödrar, ja, Eva-Marie blir det nu i dagarna, kunde till och med ha blivit igår, dottern har gått över tiden. Och Annica har två pojkar, tvillingar, som blir 5 år, hon får allt vackert vänta ett tag innan hon blir farmor.

Ha en trevlig dag, allesammans!

Tur man kan roa sig

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 juli 2012 kl 10:43, Bli först att kommentera

Kolla vad Theresé och Åke hittade på i förrgår:

Dom skulle ut med Theresé DKW ur ladan för Åke ska byta topp på den, och för att slippa handputta bilen runt så bogserade Åke den med EU moppen…jodå, det gick, men han lär inte göra om det 🙂

Det var en vanskligt vinglig färd runt, och EU moppen är nog inte byggd för dylika uppdrag.

Hemma igen

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 augusti 2010 kl 09:43, 2 kommentarer

Då har vi varit i stugan och fixat, ska villigt erkänna att det var svårt att stänga dörren och låsa den när vi skulle åka. Jag var tvungen att stå i dörren ett tag för att registrera hur det ser ut därinne, vem vet när vi kommer att åka upp nästa gång. Det kan dröja till nästa semester.

Och inga problem hade vi, annat än Åke som svor några gånger när han skulle montera byrån, då han tyckte att det saknades lite prylar i lådan som han sedemera hittade, antingen hade han redan satt fast delarna och glömt bort det eller så hade han bara inte tittat tillräckligt väl.

Här kommer i alla fall några bilder därifrån:

Hit skulle byrån som Åke sitter och monterar.

Vi har till och med dropplister i taket, joda!

Den här bilden är tagen under den regninga perioden då vi var där i Juli.

En sak jag tycker är konstig, hur än solen skiner nu, och molnen på himlen är precis likadan som när det är högsommar, och gräset är exakt lika grönt som förra månaden, så kan man se att hösten är på väg. Hur kan det komma sig? Det är precis som om sjöarna blir mörkare, att hela naturen får en annan, dovare ton, fast man kan inte peka på en specifik sak. Jag vet inte men det kan ju vara en sån grej som man hellre ser då man är på landet än här, inne i stan.

Nå, nu hoppas jag ni får en bra dag, det tänker jag ha.

Nu kommer den Theresé!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 september 2009 kl 11:41, Bli först att kommentera

Åkte iväg efter 14, kom hem strax efter 19, men med Dkw:n lastad och surrad i bussen.

Vi hann inte mer än någonstans mellan Brännland och Vännäsby, då Åke kom på att han glömt ta med munstycket till kompressorn, som skulle behövas för att pumpa upp däcken på bilen.

Vi chansade på att det andra munstycket skulle passa och fortsatte därför vår resa.

In till Åkes moster som bo där i Sunnanå, surrade med henne en stund, det är inte ofta vi är dit. Sista gången Jennifer följde med var väl för 4-5 år sedan, och dessförrinnan var en gågn då Theresé var med och Vivan skulle bjuda på fika och fram ur skafferiet tar hon en champis med den här gamla kapsylen som man drar runt kapsylen för att få upp den. Tyvärr hann vi inte stoppa henne för det hade ju nästan varit kul att ha en sådan oöppnad flaska kvar. Där var det minsann inte snack om något bäst- före- datum.

Munstycket passade förstås inte, utan vi skulle prova att åka in till Vännäs och kolla om det fanns att köpa ett på macken. Innan dess hann Åkes jobbar kompis, Tore, ringa, han råkar bo i Vännäs och Åke hade provat att ringa till honom före men utan att få ett svar och nu ringde han lite påpassligt upp och ja, han hade ett munstycke.

Åkte till honom och tog det han hade från garaget, Åke undrade om han ville hänga på till Sunnanå, och det gjorde han. Hahaha, skulle han ju bittert få ångra, han som skulle duscha och gå ut och ta en öl med sina vänner.

Här på baksidan skulle bilen ut

Ganska lågt under bussen

Här skulle bilen ut

Kollade in bilen och funderade ett tag vart handtaget var, man ska ju putta hela armstödet uppåt, ganska smart va?

Förste maskininsten Tore som kollar in att arbetet utförs på rätt sätt, sedan fick han sköta knappen till vinschen…vilken merit!

Munstycket passade inte, Åke gick och fick låna ett av grannen, putta ut Dkw:n i långgräset, det var inte så lätt, haka fast vinschen och Tore fick agera förste maskinist. Och hade det funnits en tävlingslysten snigel så lovar jag att den hade vunnit ett race mot vinschen, så sakta gick det men upp kom bilen till slut.

Vi tröstade Tore med att det inte skulle hinna bli så dyrt för honom på puben, då han inte skulle hinna dricka så många öl nu när det tog sån tid. Hem kom han ju till slut och så, även vi.

Så nu, Theresé, så får du bereda plats till din bil som kommer på fredag!

Ha det gött.

Etikett: ladan

Tid är pengar, jag slösar inte bort en krona!

Okoncentrerad och ofokuserad, nanting!

Han vill med…överallt

Noll koll eller full kontroll

Liv i luckan…

Mycket trevligt

Tur man kan roa sig

Hemma igen

Nu kommer den Theresé!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten