Är jag ute och cyklar, eller 🤔🚲

Plötsligt fick vi lite ljusare utsikt hemifrån köks och teve rumsfönstret.

Det kom nämligen ett litet fordon och parkerade utanför kyrkan igår.

Tjopp tjopp så var den stora björken, putsväck. Förmodligen är den gammal och uttjänt och istället för att den ska blåsa omkull så tar man det säkra, framför det osäkra. Tufft jobb i alla fall. Inte så stora marginaler till trafiken. Men dom är väl proffs, kan jag tänka.

Gårdagen rasade fram, jag hann knappt med själv så var det dags att åka från jobbet och upp på föreläsningen som handlade om medberoende. Intressant, på riktigt. Att vara medberoende behöver inte heller, alltid handla om ett risk eller missbruk av droger. Utan om ett beteende som till slut blir till ett beroende som skapar problem med det liv man lever.

Som medberoende gör man allt för att dölja, eller hjälpa till att släta över för att det är skamligt. Då man istället ska lära sig att sätta gränser, säga nej och bara belöna det som är positivt. Inte beroendet i sig självt.

Man vill gärna vara behjälplig på alla sätt och vis, men man ska också tänka på sig själv. Tror detta är lite typiskt för oss som har uppdrag som involverar andra människor. Till exempel  som personlig assistent, God man, förvaltare, stödfamilj, kontakt eller stödperson. Man vill så gärna hjälpa till, lite överallt, men med stor risk att man glömmer bort sig själv. Då man gör det har man blivit medberoende.

Det är jätte viktigt också, med såna uppdrag och jobb, att skilja på personlig och privat. Svår balansgång. Och det är säkerligen tufft att backa, då man är van att göra på ett visst sätt. Man kan även få en typ av kontrollbehov (lite typiskt arbetsledare, kan jag tänka mig 🙃). Där kan det också vara svårt att skilja på vad som är yrkesroll, medberoende och vart du själv hamnar. Att curla kan väl vara ett medberoende, det med?

Man hjälper en annan person att vara beroende av andra människor för att klara sin egen vardag. Har jag rätt eller är jag ute och cyklar?

Nu mina vänner ska jag ta ett samtal med någon som ligger på lasarettet. Har även ett samtal, arbetsrelaterat efter lunch. Samtal av annat slag, ute på Nybro med Ina, mellan lunch och middag. Och efter middag, tadaa…bokklubbs träff, minsann.

Ha en fin dag, och kom ihåg långkallingarna, ni som inte har så mycket på bejna! Åke var fettglad att han kom ihåg att sätta på sig ett par innan han gick med Winstone.