Till det sista andetaget…đ§Ą
Det blev en lÄng, intensiv dag pÄ lasarettet igÄr. DÀr jag fick ta avsked av en person som betytt en hel del under alla Är vi kamperat ihop. Den hÀr vÀnnen har avslutat sitt Àventyr i det hÀr livet och gÄtt vidare till nÀsta.
För oss som Ă€r kvar, blir det att vĂ€nda blad och sen fĂ„r vi se vad som hĂ€nder i nĂ€sta kapitel. En förtvivlad röst frĂ„n rummet dĂ€r vi satt efterĂ„t: â-Varför dör mĂ€nniskor som förtjĂ€nar att leva?â
Finns inga svar att ge, men frĂ„gan vĂ€cker Ă€ndĂ„ tankar. Livet vi har, styr vi sjĂ€lva över, fast det krĂ€ver att rĂ€tt person stĂ„r vid rodret. Vi Ă€r alla olika individer med sĂ„ stora skillnader i vĂ„r packning, att man aldrig kan jĂ€mföra en mĂ€nniska med nĂ„gon annan. Man kan dra paralleller, man relaterar men det sĂ€ger Ă€ndĂ„ ingenting om individens inre. Vi Ă€r nog alla, gĂ„tor och vem vetâŠdĂ€r vi hamnar efterĂ„t, kanske svaren finns, eller sĂ„ fortsĂ€tter vi, fast i annan tappning.
Jag Àr i alla fall glad över att jag fick sitta dÀr till slutet, hÄlla en hand och höra det sista andetaget. Inget man vill men det blir ÀndÄ ett fint avslut pÄ en lÄng resa hÀr pÄ jorden och en lycklig fortsÀttning i en annan vÀrld
Ha en fin dag, allihop!
Senaste kommentarerna