Det blev en lång, intensiv dag på lasarettet igår. Där jag fick ta avsked av en person som betytt en hel del under alla år vi kamperat ihop. Den här vännen har avslutat sitt äventyr i det här livet och gått vidare till nästa.

För oss som är kvar, blir det att vända blad och sen får vi se vad som händer i nästa kapitel. En förtvivlad röst från rummet där vi satt efteråt: ”-Varför dör människor som förtjänar att leva?”

Finns inga svar att ge, men frågan väcker ändå tankar. Livet vi har, styr vi själva över, fast det kräver att rätt person står vid rodret. Vi är alla olika individer med så stora skillnader i vår packning, att man aldrig kan jämföra en människa med någon annan. Man kan dra paralleller, man relaterar men det säger ändå ingenting om individens inre. Vi är nog alla, gåtor och vem vet…där vi hamnar efteråt, kanske svaren finns, eller så fortsätter vi, fast i annan tappning.

Jag är i alla fall glad över att jag fick sitta där till slutet, hålla en hand och höra det sista andetaget. Inget man vill men det blir ändå ett fint avslut på en lång resa här på jorden och en lycklig fortsättning i en annan värld

Ha en fin dag, allihop!