Puben var öppen nere på Nailheads igår kväll. Vi åt middag och tog nåt drickbart innan vi begav oss dit. Theresé öl ville säga nåt…

Blev sedan lite mer öl, fick lite gott av Ina 😜

Vi hamnade med Mats Boström och precis som vanligt…så skrattade vi oss genom kvällen. Skrattmusklerna fick arbeta på riktigt. Vi har ju en historia ihop. Hängde jätte mycket under skoltiden, och han är nog den enda idag, som vi umgås med, även om det är sporadiskt.

Vi kom in på ämnet barn och ungdomar. Vi har ju barnbarn, bägge två. Han var fundersam på om dom som växte upp då, i absoluta början av 80 talet, hade samma beteende som ungdomar som växer upp idag. Mja, vi började nog i rätt tidig ålder att protestera och försöka gå våra egna vägar. Vuxna människor var inte mycket att hänga i julgranen.

Men oavsett vad vi gjorde på den tiden, så kändes det inte lika kallt. Man tog hand om varandra. Det satt sällan fast. Idag är det mer att det ska levereras, saker ska hända, nån hänger inte med…”skit i den” jag väljer en annan. Allt ska gå så fort och barn får inte vara barn på riktigt.

Det är så sällan du ser nån ute på det sättet vi gjorde. Vi klättrade i träd

Hoppade runt på stenar, spelade kula, vi behövde ingen som gav oss direktiv eller som skulle hitta på vad vi skulle göra, vi gjorde saker ändå

. När man sedan kom upp i tonåren och det blev moppehäng, prova på och hitta sin plats i livet, så fortsatte vi ändå bry oss. Visst, nog hamnade man i situationer som gjorde att man valde hur och med vem man gick vidare. Men ändå…vi satt inte och stirrade in i mobiler där man kan se så mycket skit, så bara hälften är halsbrytande.

Inte konstigt att det blivit kallare kanske, man blir avtrubbad, man struntar i om andra far illa. Konsekvens tänket är uppenbarligen inte för alla. Vi tänkte inte alla gånger heller, på vad som skulle ha varit det bästa. Fast vi fick ändå den där tiden att komma på själv, hur man ville ha det. Idag är det svårt att se ett mellanläge.

Man curlar, är rädd att det ska hända dåliga saker, man pushar inte utan håller hellre tillbaka. Vilket i slutändan leder till barn/ungdomar som strålar av stort självförtroende men det är bara en fasad. Dom saknar självkänslan. Eller så har du ingen där som stöttar, och dom får fostra sig själv, vilket absolut inte är bättre. Sen har vi en till faktor i det hela. OM vi inte haft den uppväxt vi hade, vart hade ”vi” då varit idag 🤔

Nå, det låter ju som ett allvarsamt samtal, men vet ni vad, med Mats vid bordet, så beror tårar i ögonen INTE på något sorgligt utan dom kommer på grund av allt skratt. Vi skrattar inte åt problemen som är, utan många gånger kan man kanske inte göra så mycket annat än att just skratta åt bedrövelserna som bara tycks byta av varandra.

Ja jag hade i alla fall en jätte rolig kväll, med mycket prat, lite sommarplaner, och lite…Rom i Jittes hörna

Kom ändå hem i lagom tid. Åke hade redan hunnit hem och lagt sig. Jag och Theresé satt uppe ett tag, tog en hårdbrödmacka och jag tog lite kaffe. Fick en bild på messenger av en Åke i Sundsvall, och den platsade verkligen in under detta, tycker jag. Då VS nu

Lite så är det väl också. För även om saker trasslade till sig, så kunde vi ändå lösa problemen

Många idag, vill inte ens ta reda på hur man gör, utan lämpar över det på andra att både tänka åt dom och slutföra. Obra! Vi får kanske börja peppa mer och inte ge vika, låt dom lösa saker själv.

Vi får väl vara vuxna och räkna ut om vi tror att dom faktiskt kan, och sedan släppa taget.

 

 

Inget roligt väder idag. Winstone fick till och med gå med regnkläder i morse. Nå, detta blötväder gör väl att snön sjunker undan en bit. Så lite positivt ändå. Ha en fin söndag, allihop!