Etikett: vuxna

Skrattmusklerna fick jobba 🤣😂

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 april 2024 kl 10:49, 4 kommentarer

Puben var öppen nere på Nailheads igår kväll. Vi åt middag och tog nåt drickbart innan vi begav oss dit. Theresé öl ville säga nåt…

Blev sedan lite mer öl, fick lite gott av Ina 😜

Vi hamnade med Mats Boström och precis som vanligt…så skrattade vi oss genom kvällen. Skrattmusklerna fick arbeta på riktigt. Vi har ju en historia ihop. Hängde jätte mycket under skoltiden, och han är nog den enda idag, som vi umgås med, även om det är sporadiskt.

Vi kom in på ämnet barn och ungdomar. Vi har ju barnbarn, bägge två. Han var fundersam på om dom som växte upp då, i absoluta början av 80 talet, hade samma beteende som ungdomar som växer upp idag. Mja, vi började nog i rätt tidig ålder att protestera och försöka gå våra egna vägar. Vuxna människor var inte mycket att hänga i julgranen.

Men oavsett vad vi gjorde på den tiden, så kändes det inte lika kallt. Man tog hand om varandra. Det satt sällan fast. Idag är det mer att det ska levereras, saker ska hända, nån hänger inte med…”skit i den” jag väljer en annan. Allt ska gå så fort och barn får inte vara barn på riktigt.

Det är så sällan du ser nån ute på det sättet vi gjorde. Vi klättrade i träd

Hoppade runt på stenar, spelade kula, vi behövde ingen som gav oss direktiv eller som skulle hitta på vad vi skulle göra, vi gjorde saker ändå

. När man sedan kom upp i tonåren och det blev moppehäng, prova på och hitta sin plats i livet, så fortsatte vi ändå bry oss. Visst, nog hamnade man i situationer som gjorde att man valde hur och med vem man gick vidare. Men ändå…vi satt inte och stirrade in i mobiler där man kan se så mycket skit, så bara hälften är halsbrytande.

Inte konstigt att det blivit kallare kanske, man blir avtrubbad, man struntar i om andra far illa. Konsekvens tänket är uppenbarligen inte för alla. Vi tänkte inte alla gånger heller, på vad som skulle ha varit det bästa. Fast vi fick ändå den där tiden att komma på själv, hur man ville ha det. Idag är det svårt att se ett mellanläge.

Man curlar, är rädd att det ska hända dåliga saker, man pushar inte utan håller hellre tillbaka. Vilket i slutändan leder till barn/ungdomar som strålar av stort självförtroende men det är bara en fasad. Dom saknar självkänslan. Eller så har du ingen där som stöttar, och dom får fostra sig själv, vilket absolut inte är bättre. Sen har vi en till faktor i det hela. OM vi inte haft den uppväxt vi hade, vart hade ”vi” då varit idag 🤔

Nå, det låter ju som ett allvarsamt samtal, men vet ni vad, med Mats vid bordet, så beror tårar i ögonen INTE på något sorgligt utan dom kommer på grund av allt skratt. Vi skrattar inte åt problemen som är, utan många gånger kan man kanske inte göra så mycket annat än att just skratta åt bedrövelserna som bara tycks byta av varandra.

Ja jag hade i alla fall en jätte rolig kväll, med mycket prat, lite sommarplaner, och lite…Rom i Jittes hörna

Kom ändå hem i lagom tid. Åke hade redan hunnit hem och lagt sig. Jag och Theresé satt uppe ett tag, tog en hårdbrödmacka och jag tog lite kaffe. Fick en bild på messenger av en Åke i Sundsvall, och den platsade verkligen in under detta, tycker jag. Då VS nu

Lite så är det väl också. För även om saker trasslade till sig, så kunde vi ändå lösa problemen

Många idag, vill inte ens ta reda på hur man gör, utan lämpar över det på andra att både tänka åt dom och slutföra. Obra! Vi får kanske börja peppa mer och inte ge vika, låt dom lösa saker själv.

Vi får väl vara vuxna och räkna ut om vi tror att dom faktiskt kan, och sedan släppa taget.

Inget roligt väder idag. Winstone fick till och med gå med regnkläder i morse. Nå, detta blötväder gör väl att snön sjunker undan en bit. Så lite positivt ändå. Ha en fin söndag, allihop!

Käpprätt åt… hästarna..👀

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 mars 2023 kl 08:25, Bli först att kommentera

När jag och Nicco var på Avion i helgen, så gjorde vi en lov, inne på Panduro. Där fastnade Nicco vid käpphästarna. Hon visste inte att man kunde köpa material och göra sin alldeles egna käpphäst. Ja, ni vet typ en sån där som jag gjorde till henne då hon var liten.

HAHAHAA… Ja jag vet hur den såg ut. Man tog ju liksom vad man hade. Synd för henne, OCH Theresé, att Panduro inte hade alla dessa prylar på lager, då det begav sig

Nå, hon kollade på sakerna, skrattade, och förundrades över hur det ens kan vara en hobby. Men ändå sa hon… alltså fatta om det här hade funnits då jag var barn. Gissa vad som hade stått på önskelistan.

Jag berättade för henne att det faktiskt idag, är en grej, med käpphästar, man tävlar ju även i det. Hon tappade orden…åtminstone då jag drog till med att vuxna människor, gör detta. Men jag spårade nog lite, dom är yngre, och det är väl helt ok, att dom kan få göra det dom brinner för. Ja, jag skulle väl förmodligen inte ha så mycket att säga om även vuxna höll på, det är väl upp till var och en. Jag hade dock INTE, fallit för just den sportgrenen.
Klicka på bilden om ni vill läsa mer om det.

Nu var det ögonen som Nicco fascinerades av. Hon ville köpa dom, fast visste inte riktigt till vad. Sätt dom på katten, sa jag. Fast det blev inget köp.

Tror att det var samma kväll eller på söndagen som den här bilden dök upp på min skärm. Kunde ju inte låta bli att skicka den till Nicco

Hon får väl dock justera texten. Hennes Sambo lämnar inte henne ifred, många minuter på dag/kväll. Fast hon har sagt att Sambo, precis som Winstone, inte gillar dammsugaren, eller hårfönen. Så jag hade tidigare föreslagit att hon skulle köpa en bärbar dammsugare som hon då kunde ha i ett hölster. Även hårfönen då. Och nu kunde hon ju kanske klistra fast ögonen på redskapen, för att understryka äktheten, i monstren

Det blev ändring i Nybroplanerna igår. Vi, tog en fika på Ullas istället. Passade ju perfekt, både i tid och ställe. Elisabeth påminde om ny vadslagning och nu råkade jag veta att hon hade en oskrapad Trisslott, så vadet fick bli detta.

Får se nu vem som vinner

Ha en fin onsdag, allihop!

Låt barn vara barn med allt det innebär

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 oktober 2022 kl 09:26, Bli först att kommentera

En väldigt nära vän till mig, delade ett inlägg på FB, och la till egen text till det inlägget. Jag vet detta, som hon skriver, dels för att vi hållit ihop, till och från under livet. Och sedan för att vi tillbringat timmar, med att prata, fundera, spekulerat och försökt komma fram till svar på frågor, som förmodligen kommer att förbli obesvarade.

Även fast jag hört det här förut, så blev det en annan upplevelse att läsa det som text. Det slog mig bara, där jag satt i soffan och läste. Vikten, att tala klarspråk med barn, är så superviktig, fel ord vid fel tillfälle och du kan förstöra eller märka ett barn, för livet.

Sedan behöver inte barn, veta allt. Vi som vuxna, måste sålla vad barn kan och bör få veta, och vad dom absolut kan vara utan. Barn överlag, tar saker bokstavligt talat, och det kan verkligen ställa till det. Och då kan det handla om förväntningar, ja jag ska få det där slottet då mamma har tillräckligt med pengar. Fast från mammans sida, var det ett sätt att tala om hur mycket barnet betyder för henne. Ett slott kan ju också vara hela världen. Vi älskar ju våra barn till månen och tillbaka, väldigt populärt uttryck, men förstår ett barn vad vi menar.

När ni läser texten så förstår ni vad jag tänker. Jag lägger givetvis ut detta med min väninnas tillåtelse. Jag tycker det är såpass viktigt från olika aspekter. Dels vad vi gör med våra barn, men också, vad barn blivit utsatta för, men som kanske inte alltid syns på utsidan. Därför ska vi alltid bemöta andra med respekt, vi vet inte vad dom gått igenom. Inte resan genom livet fram till idag, inte heller vad som hände den morgonen du säger fel sak, vid fel tillfälle, bara för att du kunde.

Här citerar jag texten:

”Ja, tyvärr så är jag en av dem. Bytte hem 5 gånger mellan 3 och 6,5 år. Det fanns ingen förvarning. När jag gick och lade mig den december kvällen 1974, 6,5 år så var det med ett leende på läpparna och spänd förväntan. Dagen efter skulle jag uppträda i kyrkan som ängel och sjunga solo.

Min dåvarande fostermor kom in och drog upp mig ur sängen. Hon grät hysteriskt medan hon tvättade mig i ansiktet med kallt vatten och tvål. Min ”pappa” grät, min ”syster” också. De sa de värsta man kan säga åt ett barn -Vi kommer inte att klara oss utan dig. Utanför satt två kvinnor från barnavårdsnämnden i en taxi och väntade. Jag grät, skrek, slog på rutorna. Såg grannarnas äldre barn och försökte få dem att se mig. Jag förstod inte något.

Jag fick höra att jag nu skulle bo med min riktiga mamma. Så taxin körde oss 15 mil där mamma väntade. Jag kräktes och gjorde i byxorna tills min chockade kropp var tom. Min älskade fina underbara mamma ❤️ men ingen hade berättat. Anledningen till den flytten var att min mamma inte var välkommen att komma och träffa mig. Hon var alkoholist och hade lämnat mig till hennes egna fosterföräldrar när missbruket blev för mycket. Det blev inget långvarigt boende med mamma. Hon klarade inte av att hålla sig ren och nästa flytt minns jag inte mycket av MEN den kontakten jag fick knyta med henne kom att hålla mig vid liv många år.

Man måste komma ihåg att barn FÖRSTÅR mer än vad man tror och att det är ren misshandel att bara åka och hämta dem. Det måste vara ett samarbete mellan föräldrar, annan släkt och fosterföräldrar. Jag satt varenda dag och läste dödsannonserna i tidningen i många år. De hade ju sagt att de inte skulle klara sig och när ingen förklarar så tror man som barn att man gjort fel. Man tänker hela tiden. Det satte sina spår men jag klarade mig bra.

Fortfarande så kommer dagar när separationsångesten blir så svår att jag inte får luft. Det kan vara på tv, en sång, eller något annat som påminner mig om att jag förlorade mamma alldeles för tidigt. Varenda begravning jag går på är mammas. Även om jag inte fick bo med henne så var hon den enda som jag var säker på att hon ÄLSKADE mig. Var rädd om barnen!

Det blir sår som aldrig läker även om jag hade tur som fick en egen familj.

Jag blir så arg när jag ser detta hända. Barn är sköra, glöm aldrig det 😢” Slutcitat

Tungt inlägg idag, men jag kände att detta är så viktigt att förmedla. Det är bara ord, kan man tänka, men dessa ord, kommer från verkligheten och hur det faktiskt kan se ut. Det är skrämmande.

Hoppas på en fin dag för er alla och säg nåt snällt åt personen ni möter i trappen, på affären eller på promenaden. Det kan betyda allt, för den personen, det vet ni inte.

Fortsättning från igår…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 augusti 2021 kl 09:56, 2 kommentarer

Många som fyller år i augusti, idag är det lillebror Lars, som faktiskt fyller hela 48 år. Grattis!

Jisses, det känns ju nästan som igår, då vi var på Lycksele djurpark med våra föräldrar. Vid ett obevakat ögonblick, klättrar han över nåt staket, eller stängsel och plötsligt halvhänger han utanför en klippa för att vinka till björnarna, därnere.

Pappa räddar upp det hela med att smyga sig efter honom utan att Lars skulle fatta att pappa kom efter honom. Enbart för att han inte skulle tro att det var nån lek och kanske tippa över kanten. Det gick bra, men inte utan att det var ett litet pulshöjande ögonblick.

Och se där, eftersom han blir 47 nu så har han klarat sig genom livet trots att han inte hade hjälm på skallen, eller knäskydd och den där kudden på rumpan. Fast visst, jag vet, man kanske inte ska utmana ödet om man kan undvika det.

Nicco ringde igår, angående Burka eller Hijab, barns val och vad man tillåter. Diskussionen som kunde ha blivit på TikTok, då jag skrev att tyg är ju bara tyg. När man skriver på TikTok finns det ett max antal bokstäver du kan skriva, så det är inte lätt, att kortfattat förklara saker. Därför visste jag inte riktigt hur jag skulle få fram mina tankar.

Nå, därför skriver jag dom här, och det Nicco och jag diskuterade var ju precis det spår jag var inne på. Personen i fråga skrev, apropå en av mina motfrågor, om det handlade om hijab eller burka, att det var en hijab, och barnet ville ha den.

Mm, det kan ju säkert barnet vilja ha, om nu mamma har det också. Barn blir influerade av sina föräldrar, och då kanske det egentligen INTE handlar om egna val. Ibland skriker föräldrar på sociala medier då andra lägger sig i deras uppfostran och annat, att det är minsann mina barn, och jag gör precis vad jag vill med dom.

NOO, säger jag, det finns gränser även där. Du slår inte dina barn, varken fysiskt eller psykiskt. Du underlåter dig inte att se till att barnen går skola, eller inte får den mat och stimulans dom behöver för att ha ett bra liv. Och fixar du inte det, så skaffa inte barn, och är barnet redan här…sök hjälp, du fixar inte detta själv.

Vart gränserna går för vad vi gör med våra barn, är stora. Vi som föräldrar ska ju sätta gränser. Visst, även om barn till viss mån ska få välja själv, så får man också lov att styra dom. Här tog Nicco ett exempel som kanske inte alla tänker på.

Vi, eller väldigt många, döper sina barn i kyrkan. Själv har vi döpt våra barn, utan att det ligger något religiöst i bakgrunden. Jag tyckte väl att dom skulle ha ett namn. Att innebörden, egentligen är något annat, är inget jag reflekterat över, men indirekt har vi ju skrivit in dom i Svenska kyrkan. Inte barnets val, utan vårat.

Vi åt kött hemma, även våra barn, men det är väl för att barn gör som sina föräldrar eller för att det är vad som erbjudits. Här sa jag dock till Nicco, att jodå, det funkade tills hon blev vuxen nog att välja själv och jag fick stå och servera 3 olika maträtter för att vi alla åt olika.

Samtidigt som man inte ska ge barn val, som ställer till det. Det ska vara enkelt och överskådligt. Dom rosa kläderna det handlade om, är bara ett tyg, och bara en färg. Hade det handlat om en svart burka på ett barn, så hade jag ALDRIG lämnat en kommentar. Även om jag personligen, tycker det är fel. Låt barnet själv bestämma vid vuxen ålder, om dom vill ha det eller ej.

Men betänk också, att det valet kanske inte är ett val, utan det är inte utan, påtryckningar från vuxenvärlden. Och det är det, mina vänner som är sjukt. Inte att en kille vill och kan, bära rosa kläder. Han har det förmodligen för att hans föräldrar, inte har något emot det. Dom har inte styrt honom åt något håll.

Vi tar för givet att killar leker med bilar, punkt slut, och tjejer leker med dockor…men det där stämmer ju inte riktigt. Det är vad vi tror. Släpp in dom i ett rum med blandade leksaker, ensamma, så ska ni se att dom väljer det dom vill leka med, oavsett vad det är. Vissa killar kommer att rata dockorna, medan andra kommer att ta dom. Så är det bara.

Fotnot. Nicco bäddade in Åke i hennes dockor medan han sov, haha…

Vet inte om jag trasslar in mig mer i detta nu, fortfarande svårt att förklara mina tankar runt detta. Men, jag tror ni fattar, häng inte upp er på mina ordval, jag var inte bäst på svenska i skolan, och min hjärna är ju dubbelvriden, det vill säga lite hit och dit, ibland, haha…

Theresé fegade aldrig att testa olika saker, inte Nicco heller.

Fast, det är även här, som Nicco påpekade, hon hade kanske aldrig börjat med dragracing, om inte jag hade gjort det. Theresé hade kanske inte heller satt sig bakom styret på en sån här, om det nu inte var så att det faktiskt fanns en sån inom räckhåll.

En sak till som är rätt sjuk. Om en tjej sitter bakom ratten på ett motorfordon, då är det coolt, tufft, fränt…men om en kille bär en rosa tröja…

Själv kommer ni aldrig att se mig i rosa kläder, och snälla, om ni gör det, ring nån och säg till att nu är det nåt galet på gång.

Och här ska ni också veta, att bara för att jag INTE tycker om rosa, innebär absolut inte, att jag på nåt sätt tycker det är en äcklig färg på andra. Nopp, det kan till och med vara riktigt fint, det finns faktiskt dom som klär i den färgen, även killar och män.

Ha en fin lördag, allihop, det tänker vi ha!

Jo ja kan vara krass och ironisk!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 maj 2019 kl 08:51, Bli först att kommentera

Fortsätter se på Robinson och undrar varför dom inte kunde göra om hela tävlingen. Varför inte köra att dom som klarar tävlingarna blir kvar, den som kommer sist, åker ut. Inga pakter, inte nåt som ska ta ut dom starkaste för att dom är det största hotet. Då skulle ju verkligen den som var bäst rustad att klara sig på en ö, vinna.

Ja jag vet, det är inte det folk i allmänhet vill ha, det ska vara nåt att reta sig på, att kunna prata om eller spy galla över. Och jodå, man behöver inte titta heller, om man inte vill.

Ska man vara krass räcker det att kolla in FB och kommentarer som flödar där, det är som Robinson. Är du en som vänder kappan efter vinden, eller en som står fast vid dina principer och kör över alla andra eller, nån som ger sig på barn, bara för att dom är äldre än barnen, och tror sig kunna sätta sig på vem som helst, eller kanske du är, kärringen som går mot strömmen.

Jag är med i nåt som heter bensinupproret 2.0, där vi kämpar för att få ner drivmedelskostnaderna. Här säger admin att vi alla ska hålla god ton, så lägger nån ut ett inlägg om en kvinna som gjort några illa valda uttalanden och genast blir hon kallad för hora, mindre värd, dum i huvudet, rövhål…you name it!

Nyss skrev admin att nån sagt att Greta Thunberg blivit nämnd, nåt som admin nu hävdar inte har hänt. Men sorry, jag såg själv vad som skrevs och ingen skräder orden. Det är löjligt att dra in henne i alla diskussioner, lika löjligt som när det ska skyllas på flyktingar heeela tiden.

För visst är det deras fel idag att det blåste och var kallt igår, helvete också! Att dom inte begriper det och stannar där dom är född. Alla våldtäkter begås också av flyktingar, skicka hem dom…Opps, undrar just vart vi ska skicka alla svenska förövare??? Nä, just ja, vi har ju inga såna här, alla svenskar är oskyldiga till allt.

Nu är det kanske nog så viktigt att jag understryker att det sista stycket, skrev jag med sarkasm och ironi, tro inget annat.

Nå, jag tänker i alla fall, att även om det kastas dynga över till exempel Greta, så är all uppmärksamhet, nåt som ändå kan bidra till nåt gott, i längden. Och det är därför jag en gång tyckte och tycker väl fortfarande, gå inte och kasta ruttna tomater på XXXXX (ni vet vem), gå hellre dit och vänd honom ryggen, eller för all del, med hörselkåpor på, för att visa att du inte håller med, det räcker 😀 Hittade några bilder på en liten Sally, med kåpor, så passande 🙂

Oj vad jag hoppas på lite värme idag, är less på det regngrå, trista, som varit några dagar. Jag håller en tumme för att det nu vänder till det bättre. Önskar er alla en toppen dag!

Ingen tvingar då mig, i alla fall!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 april 2019 kl 09:38, 2 kommentarer

Vad tror ni om det här?

Ja, det var säkert just så här, eller det var kanske mer vanligt då, än det är nu. Jag resonerar som så, att jag vill inte bjuda på nåt som ingen vill ha, utan jag ställer hellre fram 3 olika saker eller 2, och alla äter.

Dessutom undrar jag, om dom som säger detta, tänker på hur mycket dom själv inte gillar. Kan ju vara svamp, lök, nån krydda, pölsa, isterband…ja, ni fattar, och nu råkar det då vara så att denna person hatar blodpudding, och det är precis vad som ska ätas just idag, vad tror ni då att den vuxna människan gör?

Mja, förmodligen tar han/hon nåt annat. Men hade dom varit barn, hade dom antingen fått lov att tugga i sig eller fått vara utan…knepigt. Varför ska man bli tvingad att lära sig att äta vissa saker, då man ändå, som vuxen, kommer att rata det?

Jag kan väl tycka att man ska smaka på maten, och gillar man det inte, då slipper man. För det är då f-n ingen som ska tvinga mig att äta nåt som får mitt nackhår att resa sig. Borde väl funka likadant för barnen, eller? Nån annan kanske vet nåt som jag inte fattat? 😀

Radio Västerbotten hade upp en fråga för nån dag sedan, vad man hade för favorit fågel, och jag svarade att alla ugglor är coola, men ljudet från en storlom, en sensommar kväll, är både magiskt och lite kuslig, här kan ni höra den:

Var på Granngården igår och köpte en fröautomat till våra gårdsfåglar, Åke noterade att gråsparven satt där i morse, det var ett tag sedan, dom gillar frön. Och jag tror att jag egentligen, gillar alla fåglar, möjligtvis så är måsen något störig med sina skrattande skrik.

Önskar er alla en fin tisdag och valborgsmässoafton! Här firade vi valborg för 4 år sedan:

Jag med…du också?

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 oktober 2017 kl 09:06, 2 kommentarer

Ja…efter ett visst funderande, om jag verkligen ska ta upp detta, så bestämmer jag mig, för att göra det, även om det nu kan kännas lite uttjatat. Ni vet…#metoo, alla dom som någon gång varit utsatt för sexuella trakasserier, av olika slag.

Om alla tänkte efter, så är det förmodligen, nästan alla, som en gång blivit det. Sedan vet jag också att gränsen, är väldigt luddigt, men…precis som med känslor, är det du själv, som avgör, vad du tycker är, sexuella trakasserier. Känns det så, så är det så!

Jag är inte märkt för livet av dom gånger jag varit utsatt, men när detta nu kom upp, så väcker det andra funderingar.

Första gången var jag 9-10 år, och vi hade besök av en nära vän till familjen, en man som jag tyckte jätte mycket om. Jag älskade då han kom dit, och ibland var även frun med. Men just den här gången, så ändrades allt, på en liten kort stund.

Mannen kommer in i mitt rum, stänger dörren tvärt och stoppar ner handen i min tröja, och står och stönar…jag fattar verkligen ingenting…totalt paralyserad, vad håller han på med…och där dog han i mina ögon.

Givetvis hände inget mer, han hade inte så lång stund på sig…mina föräldrar var ju hemma. Jag kommer inte ihåg om han sa nåt, antingen gjorde han inte det, eller så har jag förträngt det. Efter den dagen, så gick jag aldrig iväg, ensam, om han kom dit, då satt jag vid mina föräldrar, och detta för att skydda mig själv.

En händelse, senare, samma år, gjorde att jag fick veta att han utsatt fler än jag. Vi pratade ihop oss, och jag fick en allierad, det kändes bra, och vi ruvade alltid på nån slags hämnd, men det stannade vid det. Sedan fick han ändå sitt straff, han dog i cancer, och jag kände absolut, ingenting, totalt likgiltig, men glad…han skulle aldrig mer utsätta nån annan för detta.

Nästa gång, satt jag på bussen, jag var kanske 12 år, sitter näst längst bak, snett bakom mig, sitter en kille, påverkad av något, alkohol eller kanske nån drog. Plötsligt nyper han tag i min handled och för min hand till hans skrev, och gnuggar fram och tillbaka…samma sak som tidigare…jag blir så överrumplad, jag har ju inte ens sagt en bokstav till honom.

Nå, vad mer hade kunnat hända där? Jag var inte själv…men…vart fanns dom vuxna, dom som hade kunnat ställa sig upp och rutit ifrån??? Jag var ju ändå ett barn…och bussen var fullsatt.

Det stannar inte här heller. Jag har varit med till polisen, mest för att agera som moraliskt stöd, då det var ett gäng tjejer som skulle göra en anmälan om sexuella trakasserier. Ja, jag gjorde också en anmälan, men jag visste redan innan, att den inte skulle räknas med. Och detta tack vare att jag inte upplevt något hot, eller att jag mådde dåligt över det…

Jag vet varför jag inte reagerade då det hände…jag visste nämligen att inget skulle hända mig, jag skulle lätt ha tagit honom, och slagit ner honom i backen, jag var inte rädd. Han var bara patetisk. Det som stör mig, nåt fruktansvärt är att han ändå kommer undan, gång gång, och dom andra tjejernas berättelser, är så mycket grövre, än vad jag råkade ut för, men ändå…här faller det på ord, som står mot ord, det finns inga vittnen. Vart var hjälpen här? Och vad mer hade vi kunnat göra?

Nu hoppas jag på karma igen…och skulle något hända honom, skulle jag inte lyfta ett ögonbryn, låter kallt och hemskt, men tyvärr, för mig har han för längesedan, förbrukat sin rätt att ha det bra. Jag vet nämligen fler saker denna människa har gjort och det är inte bara ett liv han har förstört.

Vet inte riktigt hur jag ska avrunda, och jag vet inte heller hur man ska få saker att ändras. Men ett är då säkert, jag tänker inte blunda, om jag ser eller hör någon som utsätts, jag tänker ryta ifrån, och tro mig, det har jag gjort många gånger, även om det varit i det tysta, och fördolda, enbart för att jag ska gå fri och kunna fortsätta.

Ni vet väl att man även kan göra anonyma anmälningar va? Do it! Sociala måste utreda alla anmälningar dom får in, och dom kan, till skillnad mot polisen, lägga ihop 1+1, och tillräckligt många anmälningar om att nåt inte står rätt till, så kommer det att straffa sig. Karma!!!

Så därför skriver jag #metoo…och ”fuck you” som utsätter andra för sånt här och till er som blundar!

Nu mina vänner har jag sagt vad jag ville ha sagt, och jag önskar er alla en trevlig torsdag!

Nya projekt…

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 oktober 2016 kl 08:35, 2 kommentarer

Tomatskörden blev överväldigande…liten. En stackare, testade jag äta, den var konstig, och liten…inte så den föll mig i smaken, fast Nicco åt upp den. Och nu dessa två, inte heller så stora, och jag gruvar att äta upp dom.

Nå, jag har testat i alla fall, och några fler tomatodlingar, lär det inte bli här. Det krävs lite mer arbete än jag är redo att ge dom. Och en inglasad balkong, hade nog varit att föredra, vid såna här projekt. Helena fick ju 2 plantor och hennes skörd blev betydligt större, så själva grejen, att plantera en skiva från en tomat, funkar alldeles utmärkt, sedan är det upp till dig, om du vill lägga ner din själ i detta.

Mina popcorn lever då i alla fall, fast nu när jag vet vilka monster det kan bli, så har jag inga större förhoppningar där heller, om att det ska bli någon majsskörd, dom får väl stå så länge dom står, tänker jag.

Jag har andra projekt att lägga ner tid på. Nu, ett aktuellt sådant, att städa upp i källartrappen, och därnere i gången. Det ska justeras om lite, möbler ska flyttas och saker ska kastas. Sen ska jag köpa en pistol…en luftpistol, jojo, så vi kan ha en liten skjutbana därnere. Katterna får givetvis inte vistas i lokalen, under skjutning. Och barn, ska alltid vara med en vuxen, så det blir lite ordning på torpet.

Nicco tog ju en sån där luftgevärs licens, för en massa år sedan, och fick sig ett luftgevär, men dom är ganska tung att hantera, en pistol, blir en helt annan sak. Jag tror det kommer att bli kul. Sa till Åke igår, att hemma hos min farmor, fick vi gå ner i källaren och kasta pil..och stjäla knäck, hemma hos Sallys mormor, får man skjuta med pistol, hehee…

I övrigt händer inte så mycket den här veckan, utan jag får ladda för nästa vecka, som kommer att bli mer, innehållsrik. kan jag tänka mig. Höstlov och allt som det innebär. Inte för mig dock, men jag har min så kallade guldvecka och jobbar bara 2 dagar.

Theresé tipsade om en häftig dörrkrans, finns på pinterrset.com, och där hittade jag även denna coola skinnväska/påse, behöver jag säga att jag vill ha dom…bägge två 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Ett hål, rätt ner till Kina

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 mars 2012 kl 07:40, 4 kommentarer

Det är riktigt skönt att komma igång med promenaderna igen, kändes som åratal sedan man passerade Umestan och nog är det då säkert över ett år sedan. För ifjol, den här tiden, höll vi ju på med flytten till huset, som värst.

Janne följde också med, och på grund av ett litet missförstånd, så fick vi jaga ikapp honom på Preem, han trodde att vi hade gått då vi i själva verket stod och väntade på honom inne hos Kerstin, jojo, så kan det gå. Idag kommer dom hit så då går vi åt ett annat håll, man måste ju förnya sig och inte bara gå i gamla fotspår.

På mitt jobb, finns det ett soprum, där sorterar vi ju hushållssopor, hård papp, glas, ja, ni vet, det där vanliga skräpet. Nu är det ny ordning där, och jag har inte riktigt hängt med i den svängen så jag fattade ingenting… först. Jag kom med en soppåse och skulle slänga i den vanliga containern men då jag låste upp dörren till huset så var just den containern borta, puts väck. Jag fick ju lov att lämna påsen där, på golvet och tänkte att den kanske bara var borta, tillfälligt.

Nästa gång var det likadant, men så den tredje gången, noterade jag två saker som var placerade utanför huset, en bit bort, såg ut som två förstorade brandposter, jag hittade nu en bild på google.se och den här bilden var den närmaste jag kom:

Så ser dom ut, fast dom är mindre, runda och silverfärgade. På ena står det då hushållssopor, men jag kan fortfarande inte begripa vart skräpet åker iväg??? Den där behållaren är då för liten för att rymma sopor ens från ett hushåll, så det måste ju vara grävt ett hål i backen, men hur tömmer dom den då? Eller är det så jäkligt, att dom grävt sig ner ända till Kina?

Man öppnar luckan och lägger påsen på insidan luckan, så man kan inte titta ner, när man så släpper taget så åker påsen iväg. Nå, rätt så smart måste det ju vara i alla fall, liten plats tar den och ser inte så störande ut, men…

Nu vill jag ju inte tipsa om sånt man skulle kunna göra, men min första tanke var faktiskt att man behöver ingen nyckel för att slänga saker i den där, och då ser jag tyvärr en potentiell fara, att till exempel ungdomar, hittar på att kasta ner grejer där som inte hör hemma i det hålet. Ja för all del, det finns vuxna också som kan hitta på både det ena och det andra. Och med tanke på alla hemskheter folk kan göra, med till exempel djur, så hoppas jag att det sätts dit en låsanordning på grejen.

Nog för att det underlättar för oss att ta soporna för då kan man ju göra det då man går hem, men ändå.

Så, det var dagens lilla fundering, Åke skulle nog vilja att jag gör ett tillägg här, om all tungtrafik som susar förbi härutanför, dom måste vara otroligt dålig på att läsa skyltar, då det sitter en ute på Vännäsvägen om att lastbilstrafik/tung trafik, inte får passera här, men likförbenat kör alla ultrabussar förbi här på kvällen, då dom ska ut på garaget, och en hel del lastbilar med släp kör förbi, dagligen dags, och vi vet att dom inte alls ska in på Hp:s eller Ullas för att lossa någonting. Sådeså!

Önskar er alla en fin torsdag!

Etikett: vuxna

Skrattmusklerna fick jobba 🤣😂

Käpprätt åt… hästarna..👀

Låt barn vara barn med allt det innebär

Fortsättning från igår…

Jo ja kan vara krass och ironisk!

Ingen tvingar då mig, i alla fall!

Jag med…du också?

Nya projekt…

Ett hål, rätt ner till Kina

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten