Såg att Anna-Clara Tidholms populära bok Knacka på! fyller 30 år i år. Och det ska dom tydligen fira imorgon, på plan 4 i Stadsbiblioteket med sagostunder, pyssel och sånt. Nu var det inte vad dom skulle göra, som jag noterade, utan bilden på boken, och namnet på den, ”Knacka på”.
Jag och Nicco pratade om det för bara några dagar sedan. Vilken skillnad det blivit idag, kontra då hon var liten, och Theresé, förstås. Då hälsade man på hos folk, oannonserat. Man knackade bara på, och hälsades välkomna in för en pratstund.
Ibland, ja oftast, så sattes kaffepannan på och det avhandlades både det ena och det andra. Idag är det nästan så att man ska planera för vilken dag som kan passa. Varför är man rädd för att plinga på, är man hemma så är man hemma, har man inte tid för att man är på väg till jobb eller annat. Så lär man ju få veta det.
Tänker att det blivit så här av en anledning. Jag är och gör, likadant. Hör av mig innan, frågar om det är läge, och planerar min fikadejter. Jag gör det mest för att jag tänker att folk inte vill, att det kommer någon, bara så där. Man vill ha hunnit bädda sängen och låtit snabeldraken käkat.
Men vem har hittills, brytt sig om hur det ser ut hos någon annan om man åkt dit för att träffa personen eller personerna i fråga? Man får väl ta det som det ser ut, vem bor i ett top noch hem, om dom arbetar, pysslar och njuter av livet Om dom nu inte råkar ha anställda…sanitetstekniker hemma hos sig, 24-7.
Har vi blivit mer mån om vår integritet? Mitt hem, min borg! Man svarar inte heller i mobilen då okänt nummer dyker upp på displayen Nädu, man vet aldrig vem det kan vara. Man måste, många gånger skicka ett sms först, för att förvarna om att man ska ringa.
Som barn var det tävling om vem som skulle hinna svara i telefon. Det var ju spännande, vem kunde det vara?
Det kan också bero på att vi är mindre spontana. Vi vill, av någon outgrundlig anledning, planera så vi vet… inga överraskningar, här inte.
Förr i tid´n, då man var dum i huvve, åtminstone om man lyssnar på Job Andersson
Då kunde man ställa kvasten mot ytterdörren. Detta för att visa att man var borta. Och jaa, det var väl lite dumt, i alla fall om man skulle göra det idag. Med tanke på att vi absolut inte ska flagga då vi är bortrest, för då kan man plötsligt få oväntat besök. Besök ja, men inte av dom man vill ha.
Så, mina vänner. Kom och knacka på nån dag. Vi kan ha kaffe färdigt, om ni har tur 
Eventuella dammråttor får ni blunda inför och att bli utskällda av lilla fina voffsingen, men då ni kommit över det hindret, så är det fritt fram.
Ha en fin torsdag, allihop!
Senaste kommentarerna