Etikett: pratstund

Besök ja, men inte av dom man vill ha

Av , , Bli först att kommentera 13

Såg att Anna-Clara Tidholms populära bok Knacka på! fyller 30 år i år. Och det ska dom tydligen fira imorgon, på plan 4 i Stadsbiblioteket med sagostunder, pyssel och sånt. Nu var det inte vad dom skulle göra, som jag noterade, utan bilden på boken, och namnet på den, ”Knacka på”.


Jag och Nicco pratade om det för bara några dagar sedan. Vilken skillnad det blivit idag, kontra då hon var liten, och Theresé, förstås. Då hälsade man på hos folk, oannonserat. Man knackade bara på, och hälsades välkomna in för en pratstund.


Ibland, ja oftast, så sattes kaffepannan på och det avhandlades både det ena och det andra. Idag är det nästan så att man ska planera för vilken dag som kan passa. Varför är man rädd för att plinga på, är man hemma så är man hemma, har man inte tid för att man är på väg till jobb eller annat. Så lär man ju få veta det.

Tänker att det blivit så här av en anledning. Jag är och gör, likadant. Hör av mig innan, frågar om det är läge, och planerar min fikadejter. Jag gör det mest för att jag tänker att folk inte vill, att det kommer någon, bara så där. Man vill ha hunnit bädda sängen och låtit snabeldraken käkat.

Men vem har hittills, brytt sig om hur det ser ut hos någon annan om man åkt dit för att träffa personen eller personerna i fråga? Man får väl ta det som det ser ut, vem bor i ett top noch hem, om dom arbetar, pysslar och njuter av livet Om dom nu inte råkar ha anställda…sanitetstekniker hemma hos sig, 24-7.


Har vi blivit mer mån om vår integritet? Mitt hem, min borg! Man svarar inte heller i mobilen då okänt nummer dyker upp på displayen Nädu, man vet aldrig vem det kan vara. Man måste, många gånger skicka ett sms först, för att förvarna om att man ska ringa.

Som barn var det tävling om vem som skulle hinna svara i telefon. Det var ju spännande, vem kunde det vara?

Det kan också bero på att vi är mindre spontana. Vi vill, av någon outgrundlig anledning, planera så vi vet… inga överraskningar, här inte.
Förr i tid´n, då man var dum i huvve, åtminstone om man lyssnar på Job Andersson

 

 

Då kunde man ställa kvasten mot ytterdörren. Detta för att visa att man var borta. Och jaa, det var väl lite dumt, i alla fall om man skulle göra det idag. Med tanke på att vi absolut inte ska flagga då vi är bortrest, för då kan man plötsligt få oväntat besök. Besök ja, men inte av dom man vill ha.

Så, mina vänner. Kom och knacka på nån dag. Vi kan ha kaffe färdigt, om ni har tur 😁 Eventuella dammråttor får ni blunda inför och att bli utskällda av lilla fina voffsingen, men då ni kommit över det hindret, så är det fritt fram.

Ha en fin torsdag, allihop!

Han ertappades, ståendes på bakbenen…

Av , , 2 kommentarer 11

Vi satt faktiskt ute igår, och det gick alldeles utmärkt. I hörnet på altan, mot bron, där sken solen och det var rätt vindstilla. 3 timmar spenderade vi där, drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord.

Bland annat om glupska hundar. Anna hade en labrador med stor smak på livet. Disa hette hon och där hon var, slank det ner både det ena och det andra. Eller vad sägs om en halva ost, i ett ögonblink, där Anna inte hann med.

Eller ett halvt kilo jordnötter, och inte ett korn salt fanns kvar i skålen. En nybakad chokladkaka i långpanna som det skulle bjudas på. Anna hade dukat upp allt så fint, främmandet kom dit, nån frågade försynt varför det stod ett tomt kakfat på bordet…gissa vem som hade kaksmulor runt munnen? 😀

Nå, vi konstaterade att labbarna kanske har lite av en getmage, med andra ord med stål i, eftersom hon aldrig syntes må dåligt av det hon käkade.

Så kom jag osökt att tänka på Åkes mamma, Elsie, som alltid hade ett kakfat inne på arbetsbänken i köket. Här i huset hade dom ofta besök, folk som kom för att få en pratstund, en kaka och en kopp med kaffe.

2016-03-07-18.31.51Så kakfatet var som aldrig nån idé att plocka undan, utan det fylldes bara på, vartefter. Dessutom var ju Elsie en häxmästare i bakning, 7 sorter var ju bara förnamnet.

Hon tyckte inte om att Nicke (Åkes pappa), var och nallade av kakorna med jämna mellanrum, det kan ju bli lite för mycket av det goda. Fast han svor sig fri, inte gick han där och små åt av livets goda. Elsie trodde inte ord av det han påstod.

Men så en dag, ertappades Åkes hund Bronco, en karelsk björnhund:

18920227_10155335230171585_5221645185218499664_nDå han stod på bakbenen med nosen i kakfatet och norpade en liten kaka, då Elsie rundade dörren. Haha, där var tjuven, han var ju dock försiktig, en kaka då och då märktes ju inte av så fort 😀

Nu sitter Winstone ute och väntar på mig…tror jag:

34850338_10156348676236585_8979119583193464832_nSå jag går ut och tar mig en …tadaaa, kaffe.

2016-04-27-10.07.51Ha det gott, allihop!

En del att fixa

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Det är inte så ofta man brukar sova till nio, men nu gick det bra. Kan det bero på att man jobbade igår…säkert!
 
Det blev i alla fall en ganska lättsam fredag och det kan ju kännas bra att få en mjukstart, när man nu aldrig varit med om något sånt här jobb. Vi hade också en trevlig pratstund efter middagen, för att lära känna varandra lite bättre. Dessutom är väl alla jobb som personlig assistent olika, eftersom behoven aldrig är dom samma, eller brukarens önskemål.
 
Idag kommer Theresé, Sally och Elin hit. Dom landar vid kvart över tre och vi skulle ha behövt göra en del innan dess. Som, för att ta ett exempel, ta Niccos fåtölj som hon har stående i sitt rum och göra oss av med den. Jag undrar om vi skulle ha åkt till retur centrum i Vännäsby och frågat om dom kan tänkas vilja ta den, sedan kanske dom har en tvåsits soffa där, som skulle ha passat.
 
Inte för att den heller skulle rymmas där just nu, men den kan ju förvaras några dagar i källarförrådet, tills dom ska hem igen. Nicco vill nämligen ha en soffa istället, det är ju inte alltid hon är ensam framför tv:n.
 
Åke fixade ihop barnmatstolen igår, så Sally ska ha någonstans att sitta, och hör och häpna, han hittade alla delar förutom en skruv, fast han hade lite göra i alla fall, innan alla delar var på plats, det var en viss spridning på alltihopa, en del var i källaren, andra i skrubben och skruvar i kökslådan.
 
Det har också vuxit till sig ett litet berg av disk, som jag nu förmodligen bör ta hand om, Åke har trots avsaknad av intyg från en läkare, sluppit stoppa ner handen i vatten och borde väl förmodligen få slippa det…ett tag till. Men bandaget lär inte sitta kvar över fingret i all evighet 🙂
 
En lätt vallning av dammsugaren kanske man också skulle ha kostat på sig men sen tar jag helg.
 
Önskar er alla en bra och lugn lördag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten