Etikett: Lainejaurudden

Tebax…igen

Av , , 10 kommentarer 7

Back in town…Åke nämnde något om att Nicco skulle kunna köra moppe hem och givetvis, har han sagt det så. Hon startade vid 13.30 och vi, nästan en timme senare. Vi hann ikapp henne i Åmsele, (då hade hon kört ca 13 mil) där hon var in på affären och provianterade, och det var ju tur, det var som dags att fylla på lite olja.

Vi var framme i Umeå 19.10 och hon kom 40 minuter senare…ja, så är det, vår buss går just för tillfället inte fortare än så. Hon var rätt så frusen, stel och less på moppen då hon klev in genom dörren, men nöjd över att hon faktiskt gjort det 🙂

I förrgår hade vi så jädrans varmt däruppe så jag kände mig tvungen att ta årets första och förmodligen sista, bad i sjön. Det var inte så farligt kallt som jag trott, men skönast är ju då man kliver upp och får vara nedkyld en stund.

Vi målade foderbrädorna och satte upp lite saker inne i stugan:

049 050 051 052 053 057Och det hjälps inte, då man sitter vid köksbordet så skulle man kunna tro att vi sitter i en båt:

054 055

Nästa sväng får det kanske bli med en bäddsoffa i bagaget och 3 nya utelampor. Det händer i alla fall nåt, om än lite i taget.

Sen gjorde vi ju den där lilla utflykten upp på två berg som ligger vid udden, där vi har stugan, det är verkligen mäktigt då man står därunder och vingarna svischar förbi. Uppe på Storlien, där dom hade gruvan för några sedan, har man jättefin utsikt över Lainejaur sjön, och klumpen ni kan skåda där i mitten av bilen, är just udden, där vi håller hus då vi är där uppe:

043

På andra berget, skulle man kanske ha kunnat se mammas hemställe, om det varit ljusare, men det finns en viss risk att det vuxit igen så mycket att man inte kan se det längre:

014 026

Och jag avslutar med en bild på lon (där mamma bor på sommaren) och en på storstugan (dit hon flyttade som 15 åring och utsikten ner till vår/våra stugor:

060 061

059

Känns återigen skönt att vara hemma igen och nu blir vi här ett tag. Önskar er alla en fin onsdag!

Ett dödligt vapen

 

Igår brakade det lös ordentligt, någon öppnade himlen och det tog inte lång stund innan man var genomblöt, paraplyet till trots. Det haglade dessutom.
Mitt i detta så åkte vi iväg till Jokkmokk, min mammas barndomshem, men inte det Jokkmokk som ni nu kanske tänker på, nä, Jokkmokk, på andra sidan sjön, härifrån Lainejaur udden räknat. Där, in the middle of nowhere, är hon uppvuxen, ingen el och inget rinnande vatten. Så när hon sedan var 14 år och dom flyttade hit, till Udden, så var det ett mindre paradis, vatten och toalett. Bilder på ingenmanslandet kommer sen, då vi är hemma igen. Här går det tydligen inte att ladda upp bilder.
Niccolina upptäckte en myrstack däruppe, vid en tjärn, någon hade kört ner ett metallrör i stacken, nu råkar jag ha fått veta anledningen till varför folk gör så där, när vintern kommer så leds nämligen kyla ner i stacken och den dör ut, grymt men sant. Vad gör myror som är så farligt, ja jag vet inte jag ja.
Sen efter middagen åkte vi till min morbror Matts och hans fru Ingmarie, dom bor bara en tre kilometer härifrån. Vi blev bjuden på torkat renkött och finsk kaffeost, inte illa, och Melissa som blev så fascinerad av renarna fick ett renhorn, som sitter på en träplatta, att ta med hem till Amerika, undrar bara hur, på planet vet i sjutton, det kan ju räknas som ett dödligt vapen och sen tror Theresé att dom inte  vill ha in uppstoppade saker i landet, det kan ju  föra med sig ohyra trots att det är över fyrtio år sedan, den mötte sin baneman. Jaja, hon blev då jätteglad över det och det får väl lösa sig på ett sätt eller annat.
Vi fick också med oss souvas, rökt renkött och Ingmaries välkända, hemkoke lingondrickan, det tackar vi för.
Idag packar vi ihop och drar hemåt, vi blir i Umeå en vecka nu och sedan åker vi tillbaka hit. Vi har suttit dom fina dagarna, på altanen och blickat ut över sjön och sagt att det hade nog inte varit semester om vi inte hade fått suttit här. Kanske vi avslutar denna Malå visit med fika på Dungers, ett måste om man är här. Och med det så önskar jag er alla en fin dag!  
Maria Lundmark Hällsten