Etikett: Ingmarie

Släkta är bäst, inte värst 😁❤️

Av , , 2 kommentarer 14

Jag spelade mig själv ett spratt i natt. Mitt huvud sa åt mig att jag låg tvärsöver sängen, och det skulle då vara det naturliga sängläget. Inga konstigheter så länge det var så jag trodde att det skulle vara. Men så öppnar jag ögonen för att titta mot glasdörren fast det är absolut kolsvart. Och då fattar jag ingenting. Tar ju en kort stund innan polletten trillade ner och jag förstår att inget är konstigt alls. Glasdörren är på rätt ställe men jag tittade åt fel håll.

Theresé sydde fina julklappspåsar till årets julafton. Och inte nog med det. Nu när julen är på väg ut, så kan man sno väskan in och ut och gömma julmönstret. Vilken bra idé, gillar att man gör saker med fler användningsområden.

Vi åkte ut på Avion igår, Theresé skulle också dit så vi hakade på. Mycket folk men jag tror att butiker missat mellandags rean. Inte så imponerande priser at man ville köpa nåt speciellt. Fast å andra sidan, jag klagar inte, jag fick ju spara slantarna istället då

Men så fortsatte vi ut till Myrorna och där shoppade jag loss på en orange kassalåda. Kostade hela 49 kronor, det enda felet på den var att den är aningens för bred för stringhyllan. Den fick nämligen ta över som smyckeskrin tills jag hittar nåt mer lämpligt. Mitt gamla skrin höll inte ihop längre.

Fann även en tadaa…trä mask, hehee…

Den var inte heller så dyr så jag gjorde ändå inte av med nån förmögenhet. Så de så!

Vid middagsbordet började Theresé prata om Åkes kusin Kristian. Kristians mamma, dog då han var 5 dagar och sedan träffade hans pappa Ivar, Åkes moster Vivan, 2 år efter det, och dom blev ett par. Därför är dom inte kusiner via blod, men…haha, det är jag och Kristian. Hans mamma var nämligen från Malå.

Nu ska ni få se hur trassligt det kan se ut då man letar efter banden som knyter en samman. Med förbehåll att det kan finnas nåt fel i alla dessa mostrars fastrars barns kusiner. Men ni fattar ändå… Här kommer då förklaringen på hur jag släktar med Åkes ”kusin”

Min mormor Saduras systersons sondotter

OCH mormors farfars systersons sonsons dotterdotter

OCH mormors farfars systerdotters sonsons dotterdotter

OCH mormors farmors fasters dottersons sonsons sondotter

OCH mormors farmors fasters sonsons dotterdotters dotterdotter

OCH mormors farmors farfars systerdotters sonsons dotterdotters dotter

OCH mormors farmors mormors systerdotters dottersons dotterdotters sondotter

OCH mormors morfars farfars brorsons dotterdotters dotterdotters dotterdotter till Kristian Lundgren.

Vilket i förenklad version, betyder att min mormor, Ingrid Sadura Käck är mormors farmors fasters sonsons dotterdotter

OCH mormors farmors farfars systerdotters sonsons dotter

OCH mormors morfars farfars brorsons dotterdotters dotterdotter till Kristian.

Och här, den lättaste av dom alla. Kristians mamma, var kusin med min farfar. Så min pappa var tremänning med Kristian och hade han haft barn, hade jag varit fyrmänning med dom. Långt bort, oh ja, men ändock. Min hjärna blev brandskada efter andra meningen. Kanske var därför jag trodde att jag sov på tvärsan

Roligast av allt är att då Kristian städade ur efter Vivan så var jag och Åke där. Vi stod i köket och mina ögon föll på den fina Kuorbevare kvarnen som stod högst upp på ett köksskåp. Jag frågade om han kunde tänka sig att sälja den till mig. Jag visste nämligen att det var en avlägsen släkting till mig som gjort den. Kristian ville inte ha ett öre för den utan gav den till mig med glädje. Och nu sitter jag här med en sak tillverkad av en person som även han släktar med. Undrar om han ens vet det?

Apropå släkten och Malå. så la min kusin Torgny ut en bild i gruppen Foton och minnen från Malå Kommun. Här är min faster Gunvor, farmor Sigrid, min farbror Bosse och kanske hennes syster Nora. Längst ner, farbror Matts och min pappa Christer. Dom står utanför det som, då var farmor och farfars hus, byggt av min gammelfarfar, i slutet av 1890 talet. Idag bor Matts och hans fru Ingmarie i huset. Så roligt att se 🧡

 

Önskar er en fin mitt i veckan dag! Med bild på snyggaste killen, nyklippt och allt 😍

Kusinträff..check…

Av , , Bli först att kommentera 15

Så trevlig kusinträff igår, och vi hade lite extra tid på oss, då Torgny och Malena, och Johan och Isabell, dök upp en dag innan.

Till fikat var vi 30 personer . Vilken suprise, då Anna och Ingvar, helt oväntat kom hit, lagom till 14 fikat. Dom hade tackat nej men gjorde ändå en tripp på 42 mil, tur och retur, för att hinna träffa släkten. Så kul 😍

Fick fin present av Torgny och Malena, jodå, man bugar och tackar 🤩

Torgny kastar hästsko och har till och med vunnit SM i hästskokastning, inte på elitnivå, men ändå…imponerande. Dom hade tagit med sig hästskor, matta och pinne, så vi fick testa på. Jag blev lite såld på det, faktiskt. Ska kolla upp vart jag kan köpa hästskor, så får man kanske utmana några gamla grannar eller vänner på lite kastning 😄

Lagom till middagen kom ett regnväder förbi och störde grillningen, men det blev ändå inte så långvarigt. Mycket surr och prat, gamla minnen, och framtidsutsikter. Kusin Johan har hur mycket bilder som helst som han skannat in och sorterat upp, från…way back in time. Så kul att se. Och här får ni se lite av vår kväll.


Theresé pysslande var också mycket uppskattat. Jag ska visa er sedan, hur det såg ut. Men tar det imorgon, istället. Det tar evigheter att ladda upp bilder här. Efter middag tyckte vi att det var på sin plats att fota hela högen, så först var det till att samla ihop högen.

Och sedan få till det där extra 😁 Bakom Theresé mobilkamera, står Jossan, en kompis till min brorsdotter Camilla. Och visst blev det fina bilder.


Jag avrundade kvällen vid 00.30 tiden, men jag tror att dom flesta, Åke undantagen, tog ett bastubad med bad i sjön. Det hördes vida omkring att tempen i sjön, inte var så hög, haha…

Nu har alla som skulle hem, åkt hem. Ska jag gissa nåt så blir det nog en tidig kväll ikväll. Det kan behövas.

Ha en fin söndagskväll, allihop!

 

Är du stadig på hand ✋, eller 👋?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet vad jag gjorde idag, för 36 år sedan. Det var inte så långt ifrån klockslaget heller, då jag ringde för att berätta för mina föräldrar, att dom blivit morföräldrar. Mamma som efter samtalet, skuttade ner över potatislandet, ropandes till min morbror Matts och hans fru Ingmarie, att hon blivit mormor. Dom var i Malå, den gången.

Grattade nyss Theresé, med detta på Facebook.


Tror att detta var inför en cruisingkväll, efter en dag ute på Noliafältet där det varit en Wheels träff. Men jag är inte helt säker.

Men jag är är rätt säker eller stadig, på handen, haha. På TikTok finns det ett filter eller vad man kallar det, där man mäter hur stadig man är och sedan ska man skriva vad man har för yrke.

Ja, är man kirurg kanske det inte är så coolt om allt hade skakat fram och tillbaka. Man hade kanske inte heller gjort sig en karriär som pistolskytt eller frisör heller. Nu har väl mitt val av yrke inte så mycket med en stadig hand att göra, men i vissa moment kan det behövas.

Varför jag ens gjorde detta, var för att Åke berättade för våra grannar, förra lördagen dom var hit, om just en frisör som inte alls var så stadig på hand.

Tex, Åkes kompis, var hos en frisör på Grubbe, med en annan polare. Det var en äldre herre som höll i saxen ✂️, och då han skulle börja klippa Tex, skakade han så mycket med handen att han var tvungen att hålla fast den, med hans andra hand 😳

När det sedan var polarens tur, så tackade han nej. Han kände inte att han behövde klippas, just där och då. Eller kan det ha varit så att han faktiskt inte, tordes.

Vilket väder det blev igår, jag som väntade regn, heeela dagen. Men nä, man fick njuta av sol och värme. Då kvällen kom blev jag sugen på att baka tekakor, vilket jag gjorde. Dessa innehåller både havregrynsgröt, rågsikt, sirap och smör. Inte alls dumt 😋


Nu laddar jag för jobb, efter 5 veckor utan väckarklocka. Gissa om jag fick panik då jag vaknade 5 minuter innan larmet och jag ska slå av det, men mobilen säger att jag måste ange pin koden.


Lätt att komma ihåg den…not. Jag flög upp ur sängen och slog igång datorn, för jag visste nämligen att jag sparat lösen just där. Och jag hann…puh!

Avslutar med 2 jättefina bilder på skräckfulla fjärilar som Annelie tagit i hennes paradis. Hon trodde dock, helt felaktigt, att jag skulle bli botad från min fobi, då jag fick se dom, haha…nopp, funkade dåligt. Ha en fin måndag, allihop och en speciellt fin dag, önskar vi förstås Theresé.

Minnen från en svunnen tid

Av , , Bli först att kommentera 16

Dom säljer arbetskläder, ny i förpackning på Galejan, och dom tar bara 40 kronor per del. Att kunna få en overall för det priset, är rätt otroligt så vägen bar dit, igår. Och vi köpte 2 overaller till, en till Åke och en till…Nicco kanske. Den var i mindre modell. Samt 2 par arbetsbyxor, även dom, små. Äsch då, Nicco och Sally kanske är arbets tagen nån gång.

Vi tog en omväg tillbaka, körde över Adak och där, mitt emellan Adak och Kuorbevare finns Saga Biografen. Jag hade precis sett ett inlägg därifrån, att dom har ett litet Café där. Och kaffe är ju aldrig fel, så vi stannade bussen.

2 tjejer som jobbar därnere, stod uppe vid vägen och jag noterade att dom skulle stänga inom 5 minuter, men vi var så välkomna ändå. Kaffe fanns och även fikabröd. Dom höll på arbeta inför idag och helgen, då dom ska ha filmfestival där. Klicka på översta bilden om ni vill läsa mer om det. Här är det 40 tals minnen, bevarade till oss som inte var med då, och till dom som vill minnas den tiden.


Fortsatte genom Kuorbevare, här körde vi förbi ett hus vi gästat i, long time ago. Fina minnen från en svunnen tid.


Sedan kom vi fram till Kokträsk. Åke kände igen tallen, som stått där i evigheter, och den har nog sett likadan ut, jääättelänge.


Från Kokträsk kan man ta en annan väg och kör man efter den, så hamnar man efter ett tag vid en annan avtagsväg, in i skogen, och sista biten blir det lite gräsmattestuk på vägen och då är man framme i mammas föräldrahem, Jokkmokk. Den vägen tog vi dock inte, denna gång.

I slutet av denna väg, har man plötsligt Lainejaursjön till vänster, och härifrån är den väldigt lång, på den här bilden vid röda krysset, åkte vi, och vid det blå krysset, har vi stugan. Sedan är Jokkmokk inringat.


Här framme skymtar min pappas föräldrahem, den röda västerbottenskåken, där jag hade min farmor och farfar sedan barnsben. Idag bor min farbror Matts där och hans fru Ingmarie. Den grå villan var för längesedan gul, och ägdes av min farfarsbror Elof och hans fru Olga.


Åke for ut i bärskogen för att lokalisera nåt hjortronfält, han kom tillbaka med lite grann i hinken. Nåt fält hade han inte ramlat över, men det är inte heller tvärlätt att veta exakt vart man ska hitta dessa eftertraktade bär. Och helst ska man ju hitta det, innan nån annan.

Konstaterade igår att jag måste ha åtminstone en grön fingertopp, eftersom hibiskusen överlevt resan hit, och den blommade igår.


Annelie trodde att jag bluffade, tygblommor är ju svårare att ta död på, haha…

Hade även änder på besök, ute på gräsmattan. Sally ville att det skulle sparas en insektsrundning av klöver då jag klippte, så där höll dom till. Insekterna käkar där och änderna har då dukat bord. Jojo!


Ha en fin fredag, allihop!

Den flaxade ihjäl sig, stackaren!

Av , , Bli först att kommentera 14

Fick ett meddelande på messenger igår:

56580530_10157046531771585_1348264623047966720_nJojo, skickade det till Nicco som skrev: Nu får du ju ge dig! Hon tyckte att min tid på radion skulle vara over and done with, men icket! 😀

Den här gången handlade det om saker som lossnat och ja, det finns många såna historier. En av dom skrev jag ju om här, för inte så längesedan, den där ytterdörren i stugan, som lossnade och flög iväg. Och den la jag ut på deras sida och fick meddelandet.

Sen blev det cirkus ett tag. Dom hade sagt mellan vilken tid dom skulle ringa, fick ett meddelande, det tutade upptaget. Jag skrev att det är säkerligen min mobil, slå numret manuellt. Får en tumme upp…sen vill dom att jag ska ringa. Jag gör det, det går igång en telefonsvarare och sedan säger den att det är upptaget.

Skriver till dom att det inte funkar, men frågar då min vårdtagare om dom kan ringa på hennes mobil. Går fint! Lämnar numret, dom ringer upp och jag får tala med en tekniker, som tycker att ljudet inte är det bästa, men…så säger han att jag får lägga på, det är en massa störningar, och dom får ringa upp då det är dags.
Precis som om man inte var tillräckligt nervös innan!!!

56571926_10157048471951585_1860663837892542464_nNär samtalet då kommer, säger radioprataren att det är lite kaos, det blinkar röda lampor på deras paneler och det ligger kablar och sladdar överallt. Vet ni vad jag tänkte då?

Det är för att dom har mig på linjen, hahaa….jag kan ju störa dom flesta elektroniska sakerna som finns, jag och mitt energifält 😀

Power LinesApropå stugan och blåsten som var då dörren lossnade, så hade Nicke, min svärfar, snickrat ihop en fågel, med vingar som snurrade runt då det blåste. Den satt på vårt stugtak, en sommar och en bit in på hösten.

Vid ett tillfälle så berättade min farbror Matts  om ett konstigt, dovt swoschande ljud dom hade hört då det blåste, dom hade klurat länge på vad stackaren det kunde vara…lite spöklikt, så där, höst ni vet, mörkt och murrigt ute och detta läte.

Jo, men sen hade dom kommit på vad det var, han och frun Ingmarie, det var pippin på taket, den vevade sina vingar i 120 och det bar sig faktiskt inte bättre än att vingarna till slut lossnade i stormvindarna 

När jag påminde Åke om det igår, så sa jag att det måste ju ha varit lite som när dom satte upp dom där vindkraftverken vi har i stugan nu, innan man vänjer sig vid ljudet, *TJOFF TJOFF TJOFF*. Våran fågel hade kanske lite mer *FRRROOO FRRROOO FRRROOO* ljud för sig.

Så kan det gå och så kan det bli. Blåser ju häftiga vindar här nu också, lite bättre idag än igår, men ändå. Nåja, den dörren vi har till vårt hus idag, sitter nog fast, och ingen träfågel på taket har vi, det enda som kan oroa mig lite är tältet vi har ute på gården, men peppar peppar, vinden kanske lägger sig åt rätt håll då den kommer ditåt.

Ha en fin dag allihop, och håll i hatten!!!
57044207_10157048453356585_4558763216657711104_n

Dom roar sig kungligt!

Av , , Bli först att kommentera 11

Idag gratulerar vi Kerstin som fyller år, grattis grattis, från oss alla här på Ettan!

17634622_10155136072791585_8760212022209499521_nDet är också start på Nolia, vi som trodde att dom skulle ha parkering borta vid hundtoan, eftersom dom klippt gräset där och inhägnat det, men…om man googlar så ser det inte ut som det. Då fattar jag inte varför dom inte kunde vänta 1 vecka med att klippa, så hade dom sluppit jobbet med inplastningen???

Det är väl det där, har man inte jobb, så skaffar man sig det!

Jag stod nere vid Nolia fältet igår, Winstone hade hittat nåt intressant i gräset, och jag lyssnade på skotrarna som körde för fullt, plötsligt ett annorlunda ljud och en rejäl duns, för mig blev det ett ljud som om luften går ur någon. Och jag hann tänka att nu hände en olycka.

Sen la jag händelse i minnesbanken, men ser på kvällen då jag läser vk på nätet, att det faktiskt var en olycka som inträffade just då, usch…jag ryser, och hoppas att han klarade ryggen.

Skärmklipp 2017-08-04 19.38.03Nicco och Adam roade sig kungligt igår, med en helikopter tur i Nikkaloukta, med Kebnekaise under sig…så coolt!

20623966_1477171425705041_1611711971_n 20632301_1477417075680476_320662339_nOch jag minns med klarhet, då jag och Åke gjorde den turen för cirka 30 år sedan, och jag blev helt såld då…och ville ta flyg certifikat och köpa mig en helikopter…typ 😀
Min farbror Matts och hans fru Ingmarie, var stationerad där under somrarna på den tiden, då han jobbade åt Norrlandsflyg som helikoptermekaniker. Därför fick vi den möjligheten att flyga ett varv. Det kan jag ju säga att Nicco och Adam inte fick, gratis…det kostar en del…men är väl kanske en grej som man gör nån enstaka gång i livet, så det kan vara värt det.

Önskar er alla en fin lördag!

En plump i protokollet!

Av , , 6 kommentarer 17

Nere vid vår lilla gräsbrygga, växer denna blomma:

20604611_10155518388636585_3376537872409634502_nMin morfar, sa för längesedan, att den var sällsynt, och jag kan väl tro på det, om jag utgår ifrån hur ofta jag sett den. Vi har 5-6 stycken som kommer upp varje sommar, och denna fotade jag nere vid början av Udden, Lainejaur, så där, fanns några stycken också, i övrigt har jag aldrig sett en liknade växt.

Någon här, som vet vad den heter?

Här ser ni Udden, den första blå pricken, längst ner, är början, där jag hittade fler blommor, och den inringade saken, är vår stuga 😀 Den översta blå pricken är bara en plump i protokollet 😀 Bilden kommer från Goole map.

InkedSkärmklipp 2017-08-02 08.46.54_LIInnan vi åkte hem igår, backade Åke in hos min farbror Matts och min faster Ingmarie. Dom hade besök, min faster Gunvor och min kusin Torgny med frun Marlene. Det var över 19 år sedan, jag såg dom sist..min kusin, alltså. Så det var kul att träffa dom lite tvärt, så där.

Nåt som också varit kul och lite överraskande är väl då man varit borta och kommer hem, till ett hus, där det hänt lite saker…bara så där.

Första svängen var ju sist vi var borta, då hade Theresé städat i besticklådan…rejält, och dessutom köpt fler av samma sorts bestick, som vi hade. Hon tänkte att då kunde man matcha dukningen, nästa gång vi blir fler än 12 stycken runt matbordet 😀

Och sen igår, så väntade nya överraskningar. Nicco hade först städat upp, ute på bron, jo jag vet, vi är ju laglösa ibland. Man släpper saker där det ligger andra saker, men nu ser det nice ut, och det lär ju underhållas.

Inte nog med det, hon hade också tagit itu med vårt återvinningsskåp, som svällde över, hon tog sig ner på botten och började om från början, nu ser det fint och överskådligt ut. Tack å tack! Tror vi planerar in att resa bort om ett tag igen 😀

Önskar er alla en fin onsdag!
20431581_10155518392981585_3395588998112537486_n

Jag kör på…

Jag har tydligen uppkoppling, fortfarande, så jag kör på 🙂

Ännu en fin dag i stugan, varmt i solen, lagom blåst, INGA mygg, hör och häpna. Vi har bestämt oss för att rulla hem imorgon, då ska det börja regna här, vid 12, men Umeå ska ha fint väder så vi satsar på Gammlia på kvällsidan, trevligt!

Så vi har så sakteliga börjat bära över saker som ska in i bussen, jag har städat i stugan, Nicco håller på att slipa sin mormors utebord och det ska nu lackas. Vi tog en middag ute, nere i Malå, på Byblos, bara därför att.

Även fast jag hunnit med en sväng dit tidigare idag, till Malå alltså, då med två ärenden, men det blev tre, innan jag kom hem. Jag köpte lack, handlade fil (ett måste på sommaren) och när jag passerade min farbror Matts hus, såg jag att han var hemma så jag gjorde en göteborgare och svängde in på hans gård.

Nicco har nämligen önskat sig ett schack spel i över ett år, jag har kollat tradera och budat på några men dom blev, i mitt tycke för dyra. Men jag kom ju ihåg att hemma hos farfar, fanns ett fint schackspel som jag lekte med som liten, så jag dök in hos Matts för att fråga om spelet fanns kvar och om han kunde tänka sig att sälja det.

Det finns kvar, han tog fram det och visade hur det såg ut, så berättade han att det används än idag, nu av hans pojkar och barnbarn, så det är klart han ville ha det kvar. Jag får leta vidare. Hann då i alla fall träffa honom och hans fru, Ingmarie som kom hem från jobbet en stund innan jag åkte vidare.

Apropå fil, så var min lillebror Lars, en riktig filälskare, lååångfil skulle det vara, och sockret fick inte vispas ner, det skulle röras så man såg gröna strängar av sockret i filet. Han började kallas för Filimon, och pappa, snickrade ihop ett alldeles speciellt Filimon bord, där han fick sitta och äta sin fil. Bordet finns kvar, än idag 😀

Kall korv till filet, är också pricken över i:et, saknar Holmlunds falukorv som jag tror, gjorde i Bastuträsk och köptes över disk, men jag kan ha fel.

Nu ska jag bära över lite mer saker, det vi gör idag, är gjort imorgon…förhoppningsvis 😀

 

 

 

Pater noster

Av , , 8 kommentarer 14

 

Nu har jag efter samtal från min faster Ingmarie (som en gång i tiden jobbat på NUS) fått veta vad dom dörrlösa hissarna heter, och här ska ni få lite fakta om dom, och kolla häruppe Anders, hur dom funkar 🙂

Det är dörrlösa hissar (uppkallade efter de radband som katoliker använder för bönen Fader vår, pater noster) där sammanlänkade hisskorgar kontinuerligt rör sig längs ett transportband upp genom ett schakt och ner genom ett annat, och där man får hoppa på och av i farten.Ovanför översta våningen och under nedersta våningen finns maskinrum där korgarna parallellförflyttas mellan schakten. Enligt uppgift beror namnet även på att en del ber till Gud innan de stiger på.

De är inte vanliga, men finns fortfarande, även i Sverige, mest på arbetsplatser där allmänheten inte har tillträde, eftersom det är bäst om man har viss erfarenhet av dem. De var mer populära förr i tiden, och nya sådana installeras i princip inte. Vid ABB:s kontor i Västerås och Ludvika finns en hiss installerad men som idag inte används. På HSBs kontor på Fleminggatan i Stockholm finns en hiss som är i fullt bruk. Norrlands universitetssukhus i Umeå har också två rader med hissar i fullt bruk, en enbart för personal och studenter och en för allmänheten

Världens största spindel

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Min farbror och ingifta faster, var ju här igår, det var trevligt och vi satt och pratade gamla minnen… och nya. Ingmarie berättade att hon hade väckt upp Matts en natt, då hon hade drömt och trodde att hon hade en katt som satt fastbiten på hennes hand. I drömmen var det inte bara en katt, utan fem, och några hundar, därinne i sovrummet.
När dom steg upp nästa morgon undrade Matts om hon kom ihåg något från natten, men det gjorde hon inte förrän hon skulle öppna ytterdörren, det var nämligen där drömmen hade börjat, att dom glömt stänga den ordentligt, och det var ju därför alla djur hade kommit in.
Detta tog mig tillbaka… minst 23 år, vi bodde på Mariehem och Theresé var då, gissningsvis någonstans mellan 4-5 år. Vi hade en katt som hette skorpan, inneboende hos oss. Detta var någon gång på eftermiddagen och jag lade mig på sängen för att vila lite medan Theresé pysslade på med några leksaker.
Jag föll i en liten ytlig sömn, ni vet, man hör ljud och man kan drömma men det känns ändå som om man är vaken. Jag var ju på den tiden, dödligt rädd för spindlar och när jag nu låg där så föll väl ena armen ner, utanför sängkanten.
Plötsligt känner jag att det kommer upp en STOR fågelspindel på handryggen, ja, den var stor, världens största. Jag blir vettskrämd, tar tag med den andra handen och smäller ner den på handen där ”spindeln” sitter, nyper fast den och samtidigt som jag häver mig upp i sittande ställning så kastar jag den stackars spindeln tvärs över rummet, så den borde, rimligtvis ha smackat in i väggen, ordentligt.
Jag stirrar skräckslaget på andra sidan rummet, Theresé befinner sig i sängen, eller om hon nu stod på golvet, det kommer jag inte ihåg, och jag säger till henne med jättestressad röst: Såg du den??? Vart tog den vägen???
Hon såg ut som ett stort frågetecken… och vad annat kunde hon göra, det fanns ju ingenting där… förutom en katt, Skorpan, som ligger under sängen. Om man nu lägger ihop ett plus ett, så är det nog lika med, kattens svans, som blev till en spindel i min lilla drömsömn. Och vilken herrans tur katten hade, att jag inte fick tag i hennes svans, då hade hon fått sig en flygtur.
Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul! Jaja, nu ska jag raca på lite, önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten