Etikett: Maria Hällsten

Mer än lätt irriterad, illa…

Av , , Bli först att kommentera 10

Väntar ju på en tvättmaskin som min brukare beställt. Vi har spårat den till Umeå, och här har den nu stått sedan 16 augusti. Gissa om man blir lätt irriterad, varför körs den inte bara ut.

Så jag ringde, i måndags, till företaget där den är beställd, eftersom det är just vad det står att man ska göra vid såna frågor. Killen jag pratar med säger att han ska ringa till dom. Utan att ha hört en enda bokstav från nåt håll så ringde jag igår till Bring, som ska köra ut den.

Efter ha suttit och väntat i kö i faktiskt, över dessa 36 minuter, eftersom jag la på efter 8 minuter, ringde ett annat nummer och sedan detta igen. Och sedan fått höra hundrafemtio gånger att jag ska ha sändningsnumret framme för snabbare hantering, så blir man lite mer än lätt irriterad, tro mig.


Men jag behärskade mig, ställde bara en rak fråga då dom äntligen svarade. Maskinen har nu stått i Umeå, och vi bor i Umeå, i 9 dagar, vart sitter det fast?

Jo men det står här att de ska köras ut på fredag. Ehh jaha, ok, jättebra, fint, tack då vet vi, svarade jag och la på.


Men jag kan fortfarande inte förstår att på fredag, då den äntligen kommer på plats. Så har den stått i ett magasin i 12 hela dagar…why? Och varför är det alltid så förbaskat bråttom då man själv ska hämta ut nåt för att dom vill ha tillbaka platsen ens grejer står på. Klura på den, skrev hon och suckade högt!

Åkte till Bo-Lage igår, efter jobbet. Hade en liten beställning att hämta ut. Mjohodå!


Vi delade på en flaska igår kväll, för att testa, och jag gillar den, lite sötare än jag trott, men ändock.


Grannen hade besök, och jag försökte få till en bra bild. Men det blir ju aldrig hundra, genom ett fönster. Fast besökaren fastnade, där den satt och knaprade på nedfallna äpplen.


Apropå att få till en bild, kolla på den här målningen som ger en optisk illusion, målad av Rob Gonsalves.


Och den här, helt underbara bilden som Maria Hällsten, nej, inte jag, (det finns faktiskt fler Marior med samma efternamn), knäppte vid Knista kyrka. Jag har nog aldrig i hela mitt liv, sett mer än 2 solrosor på ett och samma ställe.


Hade satsat hela 82,52 på 2 olika V86 kuponger. Och tror ni inte att kusin André som gjort kupongen, lyckades sätta 8 rätt…och på den andra bongen blev det 7 rätt…YES där satt den…


Synd att utdelningen och min personliga vinst, bara blev 4 kronor och 70 öre, och skitsurt, att det inte ens räcker till den berömda, Biltema korven Fast ok, jag gick ju inte back då, haha.


Nä, nu har jag andra saker att göra än att sitta här och skriva. Hoppas nu att den utlovade solen kommer i helgen, vi behöver lite mer värme än det här, eller hur?

Ha en fin torsdag, allihop!

Hon upphävde tyngdlagen

 

Efter vissa funderationer och spring mellan olika diskar på flyget så kom sig Nicco iväg. Eftersom jag själv inte flugit på över 27 år så var det inte så lätt att veta hur man skulle bära sig åt. På den tiden åkte man på hundralappen, betalade och satte sig för att vänta, här var det säkerhetskontroll, pappersexercis etc. Nåja, det har säkert ett syfte, det med.
 
Sen trodde säkert dom satt därute att jag var värsta flygnörden, då Theresé råkade ringa precis då jag passerade dom. Min ringsignal…fyra år gammal säger nämligen så här: Good afternoon this is your Captain speaking, whit just a little flight information. Coming up on your…
 
Jag ringde efter middagen för att checka läget därnere i Järlåsa. Theresé berättade att dom haft en ”skogsnisse” där under dagen, som kollat in deras skog och vad dom ska göra med den. Hon och Anders hade gått runt med honom i markerna och det var inte så tvärenkelt, alla gånger. Hon sa att hon gjort en Maria Hällsten, hm…vad kan hon mena med det?
 
Anders och killen hade älgat iväg över ett dike, med sina långa ben, Theresé ville ta det säkra före det osäkra och hittade en gammal planka som låg lite lägligt till och en buske som hon kunde greppa, när hon skulle över. Det hela slutade med att hon stod med böjda ben och vågrät överkropp, tio centimeter ovanför det vattenfyllda diket, hahaha…men skam den som ger sig, hon hade vägrat ge efter för tyngdlagen och tog sig upp, mot alla odds. Hon hade dessutom kameran i ena handen och ville givetvis inte att den skulle åka i vattnet.
 
När hon berättade detta så kom jag osökt ihåg vad min mamma berättade för mig för någon vecka sedan. Inte för att det har med diken, vatten, och sådant att göra, men hon gjorde något som jag skrattade gott åt. Hon och pappa var i Norra Sandåsen, där dom har ett litet tillhåll, och morsan for iväg på en cykeltur efter vägen. Efter en tag så märker hon till sin fasa att det lufsar ett djur vid sidan av henne, hon ser detta i ögonvrån, och livrädd för älgar, som hon är så viftar hon till med händerna samtidigt som hon skriker till. Haha…fast det var ingen älg, det var en ryttare på häst. Man kan ju fundera vad den människan trodde 🙂
 
Ojoj, näpp, dags att göra någon nytta här, börjar jobba två idag så man får väl fixa middagen åt Åke och mig, så det är gjort. Ska nog också åka upp på MediaMarkt och lämna in datorn, så dom får fixa till den. Ni får ha en fin torsdag!