Etikett: Järlåsa

Visst var det ifjol, eller 🧐

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi är ju väldigt många, som blickar tillbaka, och inser att ett år, försvann. Året då Corona gjorde sitt intåg i världen. Ja, att det försvann innebär inte att vi inte levde och blev ett år äldre. Men då man sitter och pratar om något man gjort, så börjar man ofta med att säga…jomen det var väl ifjol..

Fast kollar man upp det, så kan det till och med, vara 2 år sedan. Tidsuppfattningen fick sig en ordentlig törn. Kan det bero på allt man hade velat göra, även om det bara innebar en mindre resa, kanske en sammankomst eller nåt annat smått.

Man kanske kom så långt som vi gjorde, Nicco och jag, att vi skulle flyga ner och överraska Theresé, sova på hotell och göra Stockholm. Men allt vi tänkte, minskade, Stockholm, blev till något norr om Uppsala för att sedan minskas ner till Järlåsa och slutligen…nopp, vi ställer in.

Men man kan också se det från andra synvinklar. Man valde bort saker, fast vi fick en jädrans massa tid till eftertanke. Det där som alltid drabbar andra, kom väldigt nära inpå. Många gjorde omvärderingar på vad som verkligen är viktigt. Så ska man vara krass, så kanske man kan få något positivt ur detta elände som varit och som fortfarande pågår, om än i mindre skala.

Nu kanske nån undrar varför jag kom in på nåt sånt här, hm.. Jag tror att det kom sig av mitt digra bloggarkiv. För även om 1 år försvann, så finns det faktiskt noteringar om att vi gjort saker varje dag, ändå. Och vilken tur att jag har det på print.

I slutet av maj 2020, hade vi en coronasäkrad sammankomst med våra gamla grannar.


När jag tänker på det idag, så känns det som om det var 3 år sedan. Jag och Nicco fixade det lilla utrymmet under källartrappen, och det känns också som om det var jättelängesen.


Vi fixade och donade, hade små träffar både ute och inne. Välplanerade dock, inte som förut, spontant, tjopp tjopp. Nä, det är som det är, och inget vi kan göra något åt. Men ett är då säkert, vi har inte förlorat tiden eller ett år, även om det är känslan man får. Schlös int bort tin på å grämes över sakren, söm du hörre söm hällst int kön änner på.

Jag satt och surfade på fejjan igår och BAAM, så var där plötsligt en till salu annons på en skalle. Jag är körd, det vet vi ju redan, så klart som korvspad, att jag köpte den. Och plötsligt hade jag 2 av samma sort, hahaa…


Lite roligt, att han som la ut skallen, hade skrivit att hans tonåringar vuxit ifrån den, eller om det var formulerat som att den kanske skulle kunna passa in hos nån annan tonåring. Bra, då behöver jag ju inte känna mig så gammal då.

Försökte fota månen igår, ja, den syns ju i alla fall. Fast jag glömde bort att man kan göra en annan inställning för att få till det bättre. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång.


Önskar er alla en fin onsdag!

Vad blir det för middag 🤔🍖🍳🍲

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi lät bara gårdagen rulla på. Theresé tog Åke en omgång med hårtrimmern, och det nya bältet fick sedan pryda sin plats.


Det har hon gjort, och hon visade bilder på andra bälten hon både färgat och bankat in mönster på, som sedan kollegor och vänner köpt av henna. Roligt med nåt som inte finns på alla butiker, ”made in China”.

Hon har även gjort dessa små noshörningar i äkta skinn, och dom här små väskorna. Den närmaste har hon både färgat och hamrat in mönstret på. Jättefina!

Hon har även ett lax skinn, men har inte bestämt sig för vad hon ska göra av det, än.


Sally håller ju på att lära sig svetsning av Anders och detta är ett av hennes mästerverk.


Jag tycker ju att det hade varit snyggt med såna där som man kunde limma fast på blomkrukor.


Sally for på kalas, vi packade ihop och förberedde resan hem. Bobby roade sig på eget håll, och jag gick runt och fotade lite.


Sedan bjöd Åke, oss alla på middag i Morgongåva. Här är det lite roligt. Theresé visade oss det, då vi åkte samma väg för 2 dagar sedan, fast vi for till Heby. Hon har ju givetvis GPS i sin bil. Här är det ju 70.


En bit längre ner efter vägen så ser ni skylten för tåget, det får köra i 120.


Och guess what. Hennes GPS tar in den skylten och visar att även hon får köra 120.


Innanför dörren på My kök och bar, hänger den här tavlan. Förstår inte varför jag reagerade på den… eller kan det ha sin naturliga förklaring att vi har några sådana sitsar hemma.


Vi tog, alla utom Sally, en black and withe med pommes, tryffelsås och bea. Det såg lite rörigt ut på tallriken så jag valde att fota den fina rosen i tomatskal istället.

Men även om det såg rörigt ut så smakade det jättegott.

Vi tackade för denna gång och dom åkte hem till Järlåsa och vi drog oss norrut i mörkret som fallit. Siktade in oss på Hudiksvall där vi slog fast för natten. Utanför vägkrogen som erbjuder en hyggligt stor parkeringsplats. Så där intogs morgonens första kaffekopp.


Sundsvalls bron.


Höga kusten bron.


Och våran Tegsbro.


Ha, såg den lilla gröna båten därnere och frågade Åke om han visste vad det var för nån båt. Under Ytan, sa han och jag skrattade till. Jag läste nämligen Umeå Taxi, haha.

Nu har vi varit hemma ett tag, hunnit äta lunch och träffat den eventuelle hyresgästen. Han får besked om datum senast på onsdag. Han tyckte att lägenheten var perfekt för honom, fint läge och fin lägenhet, vad mer kan man begära.

Så var det en sak till att göra och komma underfund med idag…vad blir det till middag…


Ha en fin måndags eftermiddag, allihop!

Gissa, gissa…haha

Av , , Bli först att kommentera 15

Här är det vildmarksliv. I förrgår då vi satt i uterummet, berättade Theresé om nån räv som håller till här i närheten. Och poff, så dök de upp en räv…trodde Åke. Fast det var 3 rådjur, på andra sidan vägen.

Det höll på skymma, så man såg inte så bra. Sen har dom varg här. Efter elledningen som går här, strax bortanför, så finns det strategiskt upphängda kameror, och det har fångats en flock på 6 stycken, på en av dessa kameror. Dom håller visst till några kilometer härifrån.

Igår då jag tog Winstone en sväng fick jag också se vad vildsvinen kan ställa till med sitt bökande. Detta gjorde dom på en kväll…


Effektiva nånting, men kanske inte så tacksamt om man inte vill ha jorden vänd och uppkörd.

Bobby och Winstone har funnit viss acceptans mot varandra fast mer Bobby, än tvärtom.


Skulle försöka fota Bobby i trappan men det var inte enkelt att få in ett fokus, han är snabb, men jag var snabbare, 3 gånger av 10… i alla fall.


Jag, Theresé och Åke for till Heby, på loppis och på tillbaka vägen körde vi in för ett stopp på Ica och passerade Jessans lilla konditori. Gissa om Theresé fick släppa av mig där. Och gissa en gång till, om jag köpte med mig nåt därifrån…hehe.


Ett sista stopp på hemvägen blev vid deras gamla hus, som dom nu hyr ut, fast inte garage delen. Där håller Anders på med lite projekt, eller vad tror ni om dessa två.


Nu är han sugen på en till traktor, den där ska det bara finköras med, haha. Han väntar dock på en dieselpump till traktorn, så han har än inte fått höra ljudet från den. Ska vi gissa att det kommer att låta lite.

Och bilen ska han givetvis tävla med, men det ligger en bit bort. Så här såg den ut innan. Och här är det saker på gång.


Nu ska den lämna in till en kille som ska sätta in bur i bilen, samt golvet.

Avslutade middag med efterrätt som Theresé fixade. Jag och Anders fick en milkshake med espresso och salted caramel, tyckte den var jättegod, och dom andra tog en med jordgubb.


Vi poppade musik och surrade till sena kvällen. Eller sen och sen, allt är relativt, haha. Ha en fin lördag, allihop!

Vill dom bara avskräcka folk, eller?

Av , , Bli först att kommentera 15

1 dag försvann i mitt bloggarkiv, nämligen gårdagen, (för er som inte la märke till det) 😉  Fick i alla fall en friendly förfrågan, via sms, från Monika, som var rädd att något hade hänt. Nej, visst hände det saker men inget av allvarligare karaktär, inte igår i alla fall 😄

Hade nog stannat i Njurunda, om det inte varit för att där kostar det att stå, och sist jag kollade så fattade jag inte ens hur man skulle göra. Så, vi lämnade det stället, fulltankade och fortsatte en liten bit till.

Vi vaknade upp i Armsjön, drack en kaffe, kollade avståndet, och det visade sig ta 61 timmar dit vi skulle, om vi inte hade haft ett fordon, utan bara traskat på.


Gjorde 2 stopp, för intag av medhavd lunch…ish och en bensträckare. Vi passerade några vägarbeten. Just detta innan Uppsala, där dom stängt av en dubbelfil och plötsligt skulle vi möta trafiken.


Det varnades varannan 500 meter, om att det var 70, omkörningsförbud och mötande trafik. Dessutom var det utställt koner i mitten.
Här undrade jag varför… ehh, begriper inte folk som har körkort, och som är dom enda som ska vistas där, vad som gäller?

Vad är det för dalt? Ska man ponera att förare är så sjukt trötta att dom inte ser att dom får mötande trafik? För i så fall, varför ser det inte ut så här, på alla andra vägar i Sverige? Hur många smala och eländiga finns det inte, där det både är 70, 80 och 90 i hastighet, men inga varningar om mötande trafik?

Det är en sak om man mitt i denna sträcka har en utfart från annan väg, och det ska informeras om detta. Men så var det inte alls, hela vägen. Det där blev nästan som att sitta i kö i telefonen. Och du får höra en gång i minuten att det är kö, att du kan kolla in deras hemsida, att det är 30 minuter kvar, fast det i själva verket tar 10 minuter. Här undrar jag om dom säger 30, för att avskräcka folk?


Nåja, fram kom vi, och Theresé var nyss hemkommen. Vi hade fruktstund i deras uterum, sen blev det 3 fika, och förberedelser för middagen som blev en köttsoppa.

Winstone och Bobby, försökte bekanta sig med varandra. Svårt då den ena inte vill…Winstone, och den andre vill, ibland, och ibland vill den fräsa och vifta lite utmanande på tassarna. Fast det går ändå hyggligt. Inga större draman.

Fast Winstone…inte Churchill nu, utan vår Winstone, ville väldigt gärna gå ut och tugga på godsaken han fått. Bobby står här, just nedanför mina fötter och uppenbarligen tycker Winstone att han utgör ett hot mot hans godis. -Please…öppna dörren så jag får gå ut, människa!


Nu är Theresé och Anders på sina jobb, och Sally i skolan. Vi har inga planer för dagen, men eventuellt en slottsrunda imorgon. Vi får se vart det lutar. Har nyss kokat kaffe, så dagen är bara nystartad.

Den här bilden dök upp som 2 års minne, och det är väl hösten vi nu går tillmötes. Och med den önskar jag er en fin fredag, allihop!

Vissa tar mer stryk än andra

Av , , Bli först att kommentera 14

Skrev för nån dag sedan om att man ska se det positiva i allt. Och det går, om man försöker. Varför plocka fram det negativa och förvänta sig det värsta, för gör du det, hela tiden, så är det du själv, som får lida över det. Kroppen tar stryk. För vissa mer, och för andra, mindre.

Denna lilla historia är ett bra exempel på det, tycker jag…

Benny och Lasse bodde båda två i en håla uppe i Norrland, men hade länge pratat om att dom skulle åka till Stockholm för att där testa, köpa sexuella tjänster som de hade hört talas om att man kunde.

När de äntligen tog sig för och faktiskt åkte till huvudstaden hade de samlat på sig tips och rekommendationer om olika ”massagesalonger” de kunde gå till.

De valde ett ställe och när de kom in på salongen möttes de av en mycket trevlig dam som berättade för Benny och Lasse att allting gick att köpa – och priset varierade mellan 100 och 2000 kronor.

– Svårt att bestämma sig. Vi tar det för 100 spänn, sa männen.

De leddes in i ett rum och beordrades att dra ner sina byxor.

Efter en kort stund kom en ung kvinna in i rummet med en stor piska och började ”bearbeta” de nakna bakarna på Benny och Lasse.

En stund senare stod Benny och Lasse, något besvikna, ute på gatan.

Benny:
– Tur att vi inte tog det där för 2000 spänn. Jävlar vad stryk vi hade fått.

Vi var nere i Järlåsa, för bra precis 6 år sedan. Sally var 5 år och överlycklig då vi kommit fram och skulle duka upp till en medhavd lunch, ute på deras gamla gård. Efter lunch blev det lite tårta.


Sally kramade om Nicco och sa: Du är som en McDonalds affär…jag ÄLSKAR McDonalds affären…och DIG!!! Sen hoppade hon runt på gräsmattan och utförde en kärleks dans. Det var förövrigt deras pommes frites hon gillade hos McDonalds, inget annat.


Bilderna är tagna under samma sväng, dock inte på ett Mc Donalds hak, men det fanns pommes på tallriken. Sally beställde själv det hon ville ha och körde till och med lite engelska för servitrisen. Theresé och Anders var och firade några kompisars bröllop så vi hade gasat iväg till Kungsängen, och käkade middag ihop med Tina och Christian. Den undre bilden knäppte Nicco.

Jag fortsätter vara fascinerad av blåbärsbusken. Plockade in lite mer igår. Dom är ju inte direkt små heller, dom där blå…


Ska bli roligt att se hur länge jag kan plocka bär, innan dom fryser eller faktiskt ramlar ner. Dom är inte bara stor utan även tung, så vissa grenar ligger lågt.

Ha en fin söndag allihop!

Internationellt så det smäller om det…eller

Av , , 2 kommentarer 13

Internationella öldagen, den firas alltid första fredagen i augusti. Hm, undrar om man kan gräva fram nån öl, på det här stället 🤔 Jo jag fann 1 endaste, men den ser inte alls god ut, kan vara därför den står kvar, hahaa…


Har ju tid hos tandläkaren idag så då kanske man kan knalla in till Bo-Lage och köpa oss varsin, till middagen ikväll. Jaja, så noga var det väl inte, vi får se.

Sommarfeelingen håller i sig än, soligt då man kliver upp och värme så man kan sitta ute. Kostade på oss en räkmacka från Ullas igår. Tillräckligt stora så vi fick oss en kvällsmacka också.


Vi skjuter lite på vår återresa till Malå, där skulle det inte vara lika bra väder och man vill ändå vara ute, då man är där. Nå, det kommer dagar till veckan, då vi kan åka upp igen.

22.05 igår kväll fick jag special leverans, fram till dörren. En påse med godsaker från Bageriet i Vojmån…love it 😍 Tack Annika, du tillhör absolut, en av dom i min topp elit, av dom där man räknar till dom bästa människorna man känner.

Sally pratade ju i sommar,om hennes planer då hon blir tillräckligt gammal för att köra EPA traktor. Då är hennes nuvarande dröm, att köra den från Järlåsa och upp hit. Hon frågade mig, om det hade varit något jag skulle ha kunnat göra. Jodå, hade jag haft en EPA, och kommit på den tanken, så hade det nog inte suttit fast.

Sen berättade jag för henne, om den gången, Nicco, körde sin EU moppe mellan Malå och Umeå. Kul blev det idag, då det faktiskt dök upp som 8 års minne på FB, just idag.


Dessa fina bilder kommer jag att ha kvar som minne av Gammlia 2.1 i onsdags. Denna tagen av Michael Grahn.


Winstone är som värsta, bästa, raggarhunden, haha… jo, han sitter fastspänd så han kan inte ramla ut. Fast egentligen skulle han nog sitta mera tight, men vi har inga bälten eller selar som passar.

Och här ett foto taget av Rune Johansson, som stod i Hörnsjö och knäppte dom som rullade in.


Och slutligen killen som är född med kameran i handen, Mats Alfredsson, som stod längst vägen. Winstone gjorde precis en paus i raggandet, men men… snygg bild ändå, ju 😃


Idag avslutar jag med ett klipp jag sett på TikTok och som jag sedan letade upp på youtube. Ja jag vet, jag kanske har dålig humor men den här…hahaa…så rolig situation… Ha en fin fredag, allihop!

En annan tid och på en annan plats…

75 år, hade du blivit idag, och vi hade firat dig om du hade varit här. Det är inte bara jag som saknar dig. Man undrar hur det hade sett ut, om den där dagen i september 2012, hade varit annorlunda.

Är det slumpen, eller är det förutbestämt. Har livets händelser en mening eller händer saker för att andra ska lära sig. Det är det ingen som vet, utan det är vad vi gör det till. Det enda vi vet, med säkerhet, är att bra människor, som ger till andra, dom lever kvar i våra hjärtan. Även om det alltid finns ett tomrum av saknad, så kan man fylla det med fina minnen, skratt vi haft, och lärdomar vi gått igenom, tillsammans.

Jag firar dig idag, för att just du var vår pappa, och att vi ändå fick dom åren vi hade med dig. Och jag vet också att vi möts igen, i en annan tid och på en annan plats ❤️🧡💛

 


Minnen har vi gott om, och Facebook hjälper också till att påminna om just minnen man haft. 5 år sedan och vi var nere i Järlåsa. Vi gjorde en utflykt i omgivningarna, med Anders och Theresé, lilla bil.


Och det var på den resan, kanske inte just den dagen, men ändå…som en kille inne på ett mathak, kom och frågade om inte Åke var gitarristen i Lasse Stefanz. Hahaa….vad vi tyckte det lät roligt.

Lika roligt som det lät då jag för många år sedan, fick ett sms till mobilen. Jo jag fick ju överta Åkes så numret stod även på honom. Och i smset fick jag frågan om det möjligtvis kunde vara Åke som varit korggosse, en gång i tiden. Hihi…njae, jag trodde inte det.

Men vem vet, han kan ju leva ett dubbelliv eller så kan han ju ha en look alike. Det har vi säkert, allihop.

Hade ju gärna haft en här nu, min look alike, som kunde ha åkt och jobbat åt mig eller gjort allt stök här hemma, så blev det lite avlastning, haha…

För 3 år sedan var jag och väninnan Ulla, nere vid Umeälven där jag lyckades fota fiskmåsen, på väg upp. Tillägnar den bilden till min pappa, dagen till ära. Och önskar er andra en underbar dag.

Kors på taket ➕

Av , , Bli först att kommentera 13

Vi pratade om däck, förra helgen. Ämnet kanske inte var så långt från verkligheten, då Åke höll på att byta ut dom vintriga däcken till somriga, sådana.

Nu gled ämnet över till punkteringar, och jag minns då Elsie, Åkes mamma, gick med cykeln över övergångsstället som fanns här bredvid kyrkan, förut, plötsligt small bakdäcket. Det kan hända att Theresé var med henne då, men jag vet inte säkert.

Det blev då en hejdundrande smäll. Och jag har för mig att bakdäcket blev vint. Att det finns så mycket kraft i ett cykeldäck 😬

Fast jag blev ögonvittne till en sån smäll, way back in time. Jag gick bakom en pappa som hade sin dotter på pakethållaren. Dom var på väg mot Svampen, den lilla mataffären mitt på Mariehem. Här har jag en bild på huset som även inhyste en bensinmack. Fotograf kan vara en man som heter Sten-Ove Stoltz, han la ut den i gruppen Umeå Stad gamla fotografier.

Och det small utav bara den. Jag kommer ihåg en massa tumult, och höga röster. Flickans byxor sprack i baken. Nu kan jag ju inte säga att det var av smällen, dom kan ha haft en reva förut, men det såg onekligen lustigt ut. Även om upplevelsen för dom, säkerligen inte var lika kul…inte just i händelsen, i alla fall.

Så berättade Åke i förrgår, att han fått punktering…oddsen på det. Inte på nån cykel utan framdäcket på lastbilen. Tur, att han inte låg och körde 80 på nån smal väg, utan det var i lägre hastighet, men aningens otäckt ändå. Det tar ju på styrningen.

Här minns jag ju också, då vi packat ihop och gjort oss redo att åka hem från Järlåsa/Uppsala. Kommer ut ur bussen och upptäcker att luften gått ur framdäcket. *dubbelsuck* Men det löste sig, som det mesta gör. Men inte utan, lite hårt arbete.


Ledig dag, idag, och då börjar man med att stiga upp klockan 6. Men hey, jag har då uträttat nåt ändå. Jag la henna i håret, så jag håller liv i färgen. Ska ut med Winstone på ett tag. Handla lite så jag kan bjuda Nicco på lunch. Hon gör sin tredje dag hemifrån. Det är nån utbildning.

Apropå Nicco, så hade vi en diskussion, och den fortgår. Hur högt tror ni korset på kyrkan är? Och visst finns det nåt sätt man kan mäta saker på, utan att måsta stå där med tumstocken? Dont mind the bird, jag knäppte egentligen bilden på den, eftersom det såg ut som om han satt på lyktstolpen, då jag såg den först. Men det stämde inte riktigt.


Ha en trevlig fredag, allihop!

Är jag lättläst, månntro 🤔

Av , , 2 kommentarer 15

Undrar om jag är genomskinlig och lättläst 🤔 Det är så många som vet vad jag skulle gilla, på riktigt. För att ta ett exempel, min vän Elisabeth, skickade det här lilla inrednings tipset.


Och då jag såg den så hade jag i huvudet, på 0,001 sekund, redan slängt ut vår toalett, och installerat den där 😍

Men jag hejdade mig, hahaa…. Vi ska i alla fall vänta tills det är dags, och tänk, nån gång i framtiden, kanske det blir en toalett till, nere i källaren. Hm…

Fast ok, jag kanske inte är så svårläst, med våra döskallar som finns utspridda, lite överallt.

Min Annika, ni vet, den där gammbossen, som kallar mig för Ulla-Bella, för att jag en gång för längesedan, jobbade hos henne. Hon som startat upp bageriet i Vojmån. Den Annika, var med i tidningen Land. Om ni klickar på bilden så kommer ni till ett jättefint reportage om henne.

 

Det är så roligt att allt detta blev av. Jodå, jag och hon utbytte tankar och idéer redan för över 20 år sedan. Platser att öppna nåt litet Café på, och så vidare. Och som hon säger i reportaget så har detta varit hennes dröm, sedan barnsben. Så det är ju extra kul, att hon faktiskt, förverkligat sina drömmar, big tajm!

Själv har man både en och två drömmar, men det mesta jag skulle vilja göra, lägger jag på sparhyllan. Finns inte tid till, just nu. Kommer kanske aldrig att hända heller, livet pågår ju för fullt och jag vill nog inte dra igång nåt, som man inte kan syssla, 100% med.

Känner jag mig själv, så är risken stor då, för ett haveri. Men det känns ändå bra att ha nåt som ligger där, kanske det slår rot och börjar växa, i framtiden. Vi får se!

Vi satt ute igår med, jag städade bort påsken.

Och Winstone fick lite spa tid. Lite ansning av päls, kloklipp och sånt.

Hans päls är en never ending story. Men men, det är så med dom små djuren.

Till Järlåsa kommer det att komma ett litet djur innan sommaren. Deras lilla/stora Evert, finns tyvärr inte längre 😔 Och efter att det nu gått några månader så har dom bestämt sig för en ny stjärna. Denna gång blir det en Pixie-Bob. Lite lodjursliknande med extra tår, som ser ut som ett par lovika vantar på tassarna.


Nä, jag ska börja jobba tidigare idag, så det är väl dags att göra ett ryck. Börjar med en påtår av kaffet, haha bra ryck, där!

Ha en fin måndag, allihop!

Jag är positiv… 😄 På fler än 1 sätt 😳

Av , , 2 kommentarer 18

Järlåsa, för 7 år sedan, och Sally hade tagit en tupplur i hennes hammock som hon fick av oss sommaren innan.


Ingen snö där då, och ingen snö där idag heller. Men det ligger ju en bra bit söderut, så inte så förvånande, kanske.

Nu ska ni få höra nåt som förvånade mig…mucho.


Jag har, redan för flera månader sedan funderat över varför man inte kollar om man har antikroppar. Anledningen från mitt håll, var då, om nu ens brukare skulle få Covid, så visste man i alla fall vem som skulle kunna gå, någorlunda säker och jobba.

Men, så har det vänt och jag har tänkt att det spelar ju ingen roll om du är tillfälligt immun. Man smittar ju fortfarande. Så har man dom hemma som är i riskgrupp, så är ju risken större, att man drar hem det till dom.

Sen vände det igen… för som det verkar så kan man ju ha haft det utan att veta om det. Och om man haft det ska man kanske inte, vaccinera sig, det första man gör, beroende på vilket vaccin man få. Fotnot, egen teori…


Så jag beställde ett test. Tvekade ändå nån extra dag, skulle jag göra detta, och varför? Eftersom jag nu redan hade det hemma, så kändes det än mer dumt, att inte sticka sig själv i fingret och göra testen, så jag föll till föga och i did it!

2 dagar senare fick jag provsvaret.

Jag är positiv, jag har med andra ord, haft Covid och jag har antikroppar. Jag blev i chock, på riktigt!

Jag känner ingen som jag jobbat med eller min familj, som haft det. Inte jag heller, om ni hade frågat. Jag har inte haft ont i nån hals, feber, eller hosta. Huvudvärk eller kroppslig värk.
Nu har det googlats, och frågats och funderats. Fick höra att man kan vara en asymtomatisk variant. Nåt som egentligen barn och ungdomar, har och det är därför dom inte blir så sjuka av denna Corona.

Dom som är asymtomatisk, smittar inte heller lika mycket, men kan ju absolut göra det ändå.

Nu vill jag dock höja ett varningens finger. För detta provsvar, gav inte mig nåt svar, egentligen. Jag har haft det men NÄR, och hur länge har jag antikroppar…svar: VET EJ. Och NEJ, jag måste ändå fortsätta precis som innan, vara noggrann, hålla avstånd, blablabla.

Och gör inte som vissa, som tror sig kunna sätta sig över andra för att dom egentligen inte tror att Corona existerar.

Så, testet är egentligen bortkastat, förutom möjligtvis en hint om att jag kanske, och nu är kanske understruket, inte blir så sjuk om jag åker på det en gång till.
Men ingen tycks ju veta nåt, så det ska jag absolut ha osagt. Det finns ju uppenbarligen varianter på Coronan också.

Och varför skrev jag nu om detta. Jo, för att det finns inga genvägar, jag är tjoffe idag, men kanske inte imorgon. Man kan få det igen, man kan fortfarande vara smittbärare, och jag hade kunnat spara dessa pengar och gjort nåt annat för dom.

Det var bara min nyfikenhet som drev mig. Och sedan tycker jag att det är roligt, att jag sagt, för flera månader sedan…”tänk om jag faktiskt redan varit sjuk, utan att veta det, tänk om jag är immun”. Och tänk, så var det också, fast…NÄR, VAR OCH HUR???

Utan att fråga finns ingen chans att få ett svar, fast nu har jag frågat och fått svar men inte på hur en fortsättning kommer att te sig.

Gjorde som jag tänkt igår, och Winstone fick sig en dusch. Det innebär i sin tur att jag vill ha han vit, lite längre än efter en första promenad. Så han var rustad, om än, lätt motvilligt.

Västerslätt, over and out! Hoppas på en fin måndag för er alla!