Etikett: almanacka

Jag är inget kärt barn 😒🤪😁

Av , , 2 kommentarer 22

Min dag idag, wohoo!! Ja det står ju faktiskt till och med i allas almanackor, coolt 😎

Apropå mitt namn, så var jag enligt talesättet, ”kärt barn har många namn”, inte ett kärt barn. Jag heter ju bara Maria, plain and simple.

Fram till jag gifte mig med Åke, så hette jag bara Hällsten i efternamn också, så då var det ännu enklare än idag. Detta har förbryllat en del människor. Till exempel den gången jag skulle ringa och fixa papper inför vårt bröllop. Jag skulle uppge fullständigt namn, vilket jag gjorde. -Maria Hällsten!

-Nää, svarade kvinnan, och lät faktiskt lite bitsk på rösten. -JAG SA, fullständigt namn.
-Ehh, ja, fast…jag heter ju bara Maria, jag har inga andra namn 😇

Då fick hon plötsligt annat ljud i skällan och lät snudd på, lite ledsen för min skull. Hahaa… fast nä, jag må ju säga att 1 namn, räcker långt. Jag har inga fler för mina föräldrar kunde inte komma på nåt mer, för stunden.

Smeknamn har dom dock gett mig, lite till och från Hommelkuse, busunge, FiaLisa och sånt där. Jaja, det kan jag leva med.


Såg något på TikTok igår, en sån där snutt där 2 stycken får en fråga som blir en tankeställare. Klockren, om ni frågar mig. Dom får frågan ifall dom skulle få en miljon kronor av killen, precis i den stunden, skulle dom då, känna lugn i kroppen och kunna gå runt och må bra, resten av dagen eller veckan.

Bägge svarar ja, deras problem skulle inte existera. Ok, säger killen och fortsätter. Om jag då ger er 10 miljoner var, men med en hållhake, ni får pengarna nu, men imorgon finns ni inte längre. Skulle ni ta dom miljonerna då? Bägge svarar nej.

Fast ok, då menar ni att era liv, är värd mer än 10 miljoner. Att bara få vakna imorgon, är värt 10 miljoner. Och så är det väl för oss flesta, om man tänker efter.

Men varför kliver man då upp och fräser för att det är måndag, det är långt till helgen, jag jobbar i helgen, jag har inte tid, jag vill inte, jag tycker inte om. Istället för att verkligen tänka efter hur mycket det är värt, att faktiskt bara få vakna upp till en ny dag. Då ingen av oss, faktiskt vet, om vi ens kommer att göra det? Det är nåt att fundera över, tycker jag.

Vi tar saker för givna eller vi tänker inte ens på vad vi tar för givet. Vi är dåliga på att uppskatta det vi har, Mycket vill ha mer, men tänker inte så mycket över vad det kan kosta att få det där lilla extra.

Sen är jag inte dummare än att jag även förstår, att det kan finnas människor som skulle ta pengarna. Alla vaknar inte upp och är lyckliga för att dom vaknar. Utan många kan till och med tycka att det är jobbigt att vakna till smärta, oro, och att inte veta vad som väntar. Och det är ju extremt sorgligt.

Men där kan man hoppas att många kan få verktygen att förändra på hur man ser och tänker på saker. Ibland kan tanke och vilja, försätta berg, även om man inte hyser så stort hopp till det. Man borde kanske se över hur man gör och vad man tänker. Tunnelseende är svåra att ta sig ur, men det går. Oftast finns svaret man söker, hos sig själv, fast man har inte grävt, tillräckligt djupt.

Och andra gånger kanske man bör be om hjälp att hitta rätt väg, eller att se svaren som ligger där, fast man missat dom. Avslutar med Niccos ord, och önskar er alla en fin dag. Och en extra fin till alla som heter Maria.

Fortsättning följer!

Av , , Bli först att kommentera 17

Nu hade jag tänkt skriva att jag inte gjorde nåt överhuvudtaget igår, fast det hade blivit en ren, skär lögn. Att städa och stöka bort efter en nyårsfest, är inte gjort i en handvändning.

Men i övrigt så gick jag faktiskt inte ens utanför dörren igår, och nu ljög jag på riktigt, jag tog in bordet vi ställt ut inför korvgrillningen, så näsan hann jag i alla fall sticka ut. Och en sväng till glasåtervinningen i samband med ett besök inne på Ica Västerslätt, hann jag också med.

En del av nyårsfirargänget for iväg och käkade middag på Taormina, men jag iddes inte, ville inte, kände inte för det, så jag, Åke och Nicco stannade faktiskt hemma och käkade istället, bara för att vi kunde.

Theresé satte glaskupan över fultomtarna och då blev det genast The Truman show hemma i köket:

49371983_10156831081781585_4250651497022357504_nFortsättning följer!

Och till er som inte sett den filmen, gör det. Handlar om en som växer upp i en tv show, utan att veta om det. Han lever i en glasbubbla, helt ovetandes om att hela hans liv är regisserat och uppgjort. Skrämmande!

När vi stod härute på gården, vid tolvslaget på nyårsafton, så frågade Brälla om jag hade några nyårslöften. Nej svarade jag, det var längesedan jag slutade med sånt. Det jag säger att jag ska göra, det gör jag, och allt det andra som inte är prio ett, låter jag vara flytande.

Fast visst finns det mycket jag kan lova och hålla, och det är saker jag säger nej till, och det kan jag fortsätta säga nej till. Vart jag lägger min röst till exempel, eller andra saker som jag vill fortsätta med, vad jag vill hjälpa till med eller förbättra. Men allt sånt bestämmer jag själv, när, var och hur. Och härmed säger jag hej då till 2018, och en ny almanacka hängs upp på väggen:

49277786_10156831988241585_6594226382341931008_nJust i detta nu, sitter familjen Hällsten-Söderberg och intar frukost, och sedan är dom på väg söderut, på hemvägen. Själv ska jag ut med hunden, och se om jag kan komma på nån lämplig middag till Åke som han kan plinga igång då han kommer hem, för i detta nu är han på jobbet och då han är hemma är det min tur att jobba. Skönt att jag bara har en 2 dagars arbetsvecka, det är överkomligt 😀

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Maria Lundmark Hällsten