Etikett: Mo i rana

Åh, är det så man ska göra 💡

Av , , Bli först att kommentera 15

Så fick man starta dagen med lätt förvirring. Ytterhiskevägen, har ni hört talas om den? Inte jag, i alla fall. Ytterhiske ja, men vägen…nopp.

Det började med ett utskick från Umeå Energi, där dom meddelar vart kommande avbrott i elnät och annat, planeras. Jag gick in på kartan, närmar mig vår gata i schtaaan, och jag ser ju ridvägen och försöker då kolla vart jag känner igen mig.


Circle K, Bollplanksgatan, rondellerna, Ica Nära och Ullas, men…Ytterhiskevägen. Har E12an, eller som vi här hemma säger, Vännäsvägen/Blåvägen, fått ett nytt namn? Enligt Umeå Energi så heter den så. För mig blev det kaos. Hade nån gett mig den vägen att hålla mig efter så hade jag varit lost.

Kan ju hjälpa till att jag har noll lokalsinne, men ändå. Kom osökt ihåg min lilla uppkörning som jag gjorde 1985. Körskolelärare, tillhörandes Sven & Tages, bad mig ta sikte på Haparanda. Vi passerade vid tillfället, Järnvägstorget, körandes på Blåvägen, på väg åt Vännäshållet.

Min hjärna säger att Haparanda det ligger uppåt nånstans. Ser en skylt där det står Mo i Rana, perfekt, det ligger säkert nästgårds till Haparanda, så jag gasar bara på, rätt fram. Hahaa… han frågar om jag visste vart jag skulle, hahaa… ja jag trodde jag visste.

Sen påpekar han att meningen var att jag skulle läsa vägskyltarna, inte köra dit jag trodde att jag skulle. Wow, är det det jag missat hela mitt liv? Jag måste läsa mig till vart jag ska..

Synd bara att då jag läser dessa skyltar så säger dom åt mig, nåt helt annat. Därför köper jag inte att man döper om gator och vägar till nåt jag aldrig hört förut. Snacka om att drilla till det i huvudet på folk… men det är väl detta som kallas utveckling.

Läser på en annan sida att dessa nya namn kommit för 1 år sedan, jösses… klicka på bilden om ni vill läsa om fler nya namn.


Jaja, det är världsliga ting, jag har då hittills alltid hittat hem, oavsett vart jag vandrat iväg. Peppar peppar..

Önskar er alla en fin dag. Tänk, på fredag, är vi inne i april, sjukt, tyckte att julen precis försvunnit bakom hörnet.

 

 

Umeå triangeln på Västerslätt…den är magnestiskt, nå hemskt.

Av , , 2 kommentarer 7

Nu fick jag då prata med kirurgen i Lycksele, remissen är skickad till klin fys lab, där dom ska göra en test med hjärtat, jag har en telefontid inbokad med spec. läkaren i Lycksele, den femte januari, och det ligger inne en kallelse för info möte i Lycksele den åttonde januari, så ja, nu händer det saker, kul bara att man får veta det och slipper gå runt och fundera om man finns kvar i rullarna eller inte.

Vi blev bjudna på grötmiddag hos min arbetsgivare igår kväll, det var trevligt, tiden gick fort, men det gör den ju alltid då man skrattar och surrar. Våran handledare, fick sitt körkort i måndags, hon berättade om uppkörningen, och vart dom hade åkt.

Mo i Rana kom upp, körskolläraren hade sagt åt henne att köra dit. Jaha, sa jag, tänk, det gjorde dom för 29 år sedan också, då jag tog körkortet. Jag tänkte ju dock inte på att dom gav order om det för att man skulle kika på skyltarna, utan jag tänkte mest på att det handlade om att ta sig dit man skulle.

Och jag då, med min inbyggda kompass som fått frispel, efter att jag passerat Umeå triangeln på Västerslätt, trodde att Mo i Rana låg i Haparanda, så jag tog mig upp på E4:an jag, med sikte norrut, och det blev lite fel, haha…men jag förklarade ju för honom att jag trott att det låg åt det hållet, och fick då veta att meningen var att jag skulle kika på skyltarna…och då, gick det upp ett ljus 😀

Vi skulle ha haft en sista bastukväll igår, men det blev inställt så jag ska istället bjuda bastugänget på kaffe, klockan ett idag, så kör vi triss skrapet här istället och gör ett säsongs avslut, med kaffe och något till.

Jag och Tina tog en julfika på kondis igår, och nu dröjer det nog ett tag innan vi ses igen…typ någon gång nästa år. Tur att det inte är så länge kvar då, innan 2015 står på almanackorna. När jag skjutsade hem henne, så hände något lite lätt dramatiskt, men det tror jag att jag tar imorgon…kan ju inte skriva hur mycket som helst, jag har ju saker att uträtta 😀 Hoppas på en bra dag, för er allihop!

 

Haparanda ligger inte i Mo i rana

Av , , 5 kommentarer 2

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag suger på att känna igen människor och dessutom har jag lite problem med lokalsinnet. Nu vet jag ju att det kan ha sina orsaker, om jag nu är ansiktsblind, som det finns något som heter. Skulle egentligen vara ganska kul om man fick göra en undersökning för att komma fram till hur det ligger till, inte för att det skulle räknas till ett handikapp men för att jag skulle kunna säga att det finns en anledning till varför jag inte hejar på alla människor jag möter. Det skulle finnas ett ord att sätta på det.

Jag har tänkt en hel del på detta, nu på senare tid, och när jag tänker efter på hur jag egentligen gör för att känna igen en människa, och hur jag alltid har gjort, så är det först håret man tittar på, färg och bena, lockigt etc., mustasch, skägg, om det är en kille, ögon, någon som har en sned tand osv. Sedan är det kroppshållningen, hur dom går eller rör på armar och ben.
 
Vi satt ute i förgår och njöt av den varma solen. Det passerade en kille och en tjej, ett antal gånger, bärandes på målarburkar och sånt man använder sig av då man uppdaterar sin lägenhet. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade som höll på renovera. Nå, sen kom Kerstin och satt sig, samma par kommer en sista gång efter ett tag och Kerstin undrar vilka det var, ja, sa jag, jag vet inte, har aldrig sett dom. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade, och jag såg ut som ett frågetecken, nähä, sa jag, är det dom som har gått här fram och tillbaka hela tiden? Japp, säger hon, och jag har återigen bevisat att jag känner verkligen inte igen en människa, det går inte.
 
Sen har vi detta med lokalsinnet. Fösta gången jag kommer ihåg att jag hade problem med det, var då vi hade varit ett gäng på Ålidhem, jag var väl runt 16 år, och skulle gå hem därifrån…själv. Jag bodde ju på Mariehem då detta begav sig. Jag traskar iväg och tycker att jag går och går i evigheter, när jag kommer till en skylt där det står Sävar 12, så inser jag att jag är ute och cyklar. Ja inte bokstavligen utan att jag är lite vill, så jag får sno om samma håll jag kom ifrån. Jag hittade hem till slut men det var onekligen lite nervpirrande.
 
En annan gång som jag drar mig till minnes, är då jag har den lilla uppkörningen, detta var i juni, 1985. Körskolläraren säger till mig att nu tar vi och åker till Haparanda. Ok säger jag och tror mig veta att Haparanda ligger åt samma håll som Vännäs och kör ditåt. Nu hade han ju tänkt att jag skulle läsa på skyltarna, vilket jag inte gjorde, utan jag gick efter vart jag trodde att det skulle vara och se…jag hade fel, Haparanda är inte i Mo i rana. Men en lärdom fick jag ju av detta, jag vet idag vart Haparanda ligger och åt vilket håll jag kör om jag ska till Mo i rana.
 
Och med denna lilla blogg så önskar jag er alla en fin tisdag.
 
 
Maria Lundmark Hällsten