Etikett: Sävar

Sent omsider kommer den…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 maj 2024 kl 12:11, Bli först att kommentera

Lägger alltid ut länken till min blogg på FB, och igår var ju Al Pitcher med på bild, så han blev taggad i inlägget eftersom jag skrev att han gästat Umeå. Lite roligt att han faktiskt kommenterade mitt inlägg. Jag kunde inte låta bli att småle, för det kan ju tolkas lite hur som, haha. En för mig okänd person, kommenterade också inlägget, han undrade ifall Al möjligtvis gömde sig bakom Niccos Ölflotte

Den där morgon promenaden jag skulle gå på igår, blev aldrig av. Jag kände att den tiden fick gå till annat. Jag är, precis som Åke (ibland), och kan glömma saker i hastigheten. Så det fick bli en sväng upp på Kvantum för att införskaffa resterande, bortglömda grejer. Matlagningen i sig, var det inga konstigheter med, utan det är mer planering, det kan falla lite på. Man vill ju helst att man ska vara klar med allt, samtidigt. Svårt med bara en ugn, dock.

Dom inbjudna kom, en och två och två, vi blev 6 stycken. Med ett bortfall, för vi skulle ha varit 7 egentligen. Kändes lite som det där dom visar på Tv från Umeå. Där en inbjuden gäst får bjuda (o)synliga gäster på middag, och förklara varför dom bjöds in.

Inte för att jag inte visste vilka som skulle komma. Utan mer för att man lär känna varandra på ett annat sätt, då man inte har sina män på sin sida. Nu säger jag inte att såna middagar är sämre, men jag tror att man missar lite mer, och man pratar inte på samma sätt eller om samma saker.

Fina presenter fick jag minsann. Maud kom med en 6 pack ”snälla” öl. Jag frågade ifall hon pratat med Ina, om mitt öldrickande, haha. Men nä, det hade hon inte och jag tycker ändå att det är en kul present. Man får tillfällen att botanisera i vad öl världen kan erbjuda, även om vi inte dricker öl så ofta. Dom där lär få följa med till midsommar tänker jag

Lena kom med en bukett rosor, speciellt utvalda för mig. Dom går i en vacker orange ton

Ewa hade med fina penséer som ska få komma sig ut på gården

Ina, en salt kvinna, hade hittat…tadaa, Havssalt. Den ena smaksatt med citron och den andra med Oregano. Jag har faktiskt rätt nyligen, kommit på att jag gillar salt på burk. Den ger en annan feeling då man kryddar med ett flingsalt. Salt förhöjer ju även bakverk ibland. Där kanske den med citron 🍋skulle ge en extra kick

Och slutligen Sussie som kom med en kaffelikör, den var verkligen jättegod med mycket smak av kaffe. Jo det kan ni ju även se, för vi drack minsann den till efterrätten

Även Ägglikören testades. Jag gillade smaken på den, superb, fast konsistensen, mjae, tveksam. Den var väldigt tjock. Men fick tips av Sussie att man kan blanda till en Snowball. Den lät väl god…

Jag hade gjort potatisbakelser med västerbottenost, falsk fläskfilé med skogschampinjoner till huvudrätt. Bild på den…näpp, det missade jag, haha… Men den var jättegod och gillades av allihop.

Till efterrätt en citronkräm med smulad digestivekex och hallon på toppen

Men det bästa av allt var pratet, skratten, allvaret och nuet. Vad vi varit med om, även om man bara hinner avhandla små utvalda bitar av händelser under ens liv. Och vart vi är idag. Underbara historier och upplevelser.

Av någon outgrundlig anledning hamnade vi in Kräkångersnoret. Jo, det är sant, fast bara i berättelser. Visste ni att det ens funnits en by med det namnet? Byn hette först Kräkånger, där ånger står för vik. Här kan ni klicka på bilden om ni vill veta mer

Idag heter byn Lövsele, även denna bild är klickbar om ni vill förkovra er i vart och varför byn finns och sedemera bytte namn

Klart vi fortsatte med konstiga ortnamn och hur dom söderut uttalar namnen på våra byar i norr. Jaja vi behöver inte fara längre än till Sävar för att dom ska ha ett konstigt uttal om Sävar nämns i radion, till exempel. Dom lägger betoningen på fel ställe och det låter vrickat. Men bra där, då får vi ju mer att skratta åt, hahaa…

Nä hörrninini, det var en fin kväll med mycket innehåll. Jitte kom för att hämta Ina, vid halv tolv snåret. Han kom in och åt lite godis sen vinkade vi hej då 00,03 så det hann bli nytt datum ändå

Tackar ni som var här för att ni kom, och Hafdis…vi skålade för dig med

Fick erbjudande om att åka med Jitte och Ina till Rödå Antik idag. Det var kortege från Nailheads. Jag sa att jag skulle sova på saken, men oäten frukost och 4 grader med lätt blåst, avgjorde saken. Jag blev hemma, fast jag gick över dit ändå och fotade lite

Det får avrunda dagens inlägg och jag hoppas ni alla får en trevlig Dies sanctus ascensionis Domini. På svenska nu då och inte latin, Kristi himmelsfärdsdag, eller flygardagen!

Det är som det är, men inte alltid, helt klart!

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 maj 2023 kl 07:59, 2 kommentarer

Winstone var absolut inte på topp igår morse. Han ville varken äta eller dricka. Även om han gick på gamla vanor. Han vill i sitt huvud, men inte kroppen. Så jag ringde Björkstadens men dom hade inga akuttider förutom möjligtvis idag men då skulle man hinna vara där, först.

Nä, det var ingen bra plan tycker jag utan ringde tillbaka till Distriktsveterinärerna i Vännäs. Bar ut Winstone till bilen och drog iväg dit, igen.

Ny undersökning, hon ville ha en second opinion, in kommer sedan 3 till. En av dom gör en massa tester, kollar reflexer och så vidare. Winstone är märkbart sämre i vänstra bakdelen. Det ser, till och med jag. Baktassen vill inte hänga med.

Dom tror att det kan vara en skada på ryggraden. Här finns en del att välja på, det kan vara diskbråck, men även andra saker. Så nu börjar vi i alla fall med annan behandling. Medicin som ska smärtlindra samt en annan som ska ta bort eventuell svullnad runt skadan. Vi ska då börja märka skillnad, på 3-4 dagar.

Så i mitten av juli, får vi se vart han är i sitt helande. Och sedan får man givetvis, utifrån det, bestämma hur man ska gå vidare. Man kan göra en CT scan, där man kan få information om både mjukdelar och skelett. Den proceduren utförs i Sundsvall. Men… vi behöver inte tänka så långt, just nu. Utan vi hoppas på det absolut bästa, och tar, dag för dag, precis som den kommer.

Igår var det i alla fall en lång dag för Winstone. Han fick ligga ute på gräsmattan med oss, ett tag.

Men i övrigt gjorde han inte så mycket mer än så. Gick några steg utanför staketet, men fick bäras tillbaka. Håller en tumme på att medicinen han nnu fått på morgonen, ska ge honom en liten extra kick.

Med allt detta sagt och skrivet, så har jag också funderat en hel del. Tror att min bedömning kan stämma utan att jag är utbildad i ämnet på något sätt. Säg nu att det är ett diskbråck. Den skadan kan han ju ha fått i julas, då han halkade omkull. Sen har inte den fått läka helt ut, och då behövdes inte mer än detta, för att det skulle rivas upp igen.

I så fall, kan man säga väldigt krasst, att Veterinären vi var till då, gjorde en felbedömning då dom pratade om höftkulan.

Nå, det gör inte saken bättre för vår Winstone idag, han är där han är.

Jag och Åke for en snabb sväng till Sävar med Camaron. Bara för att komma ut en stund och tänka på annat. Det var stor uppslutning på macken.

Hem igen till regn och blåst. Jag och Nicco tog bilen till träningen. Men främst för att vi båda två, led lite av ont i fötter och ben, haha… Kan vara en efterdyning av allt gående och tränande. Vi kan väl i alla fall, säga så! Sen vet vi väl alla, initialt, att man ska bryta av träning med annat, ibland, bara för att ge kroppen en förändring.

Man kan även träna hjärnan med att tänka annorlunda. Titta på den här bilden och se om ni faktiskt, kan se två olika saker. Vad ni tror först att det är, och sedan vad det verkligen är.

Med det önskar jag er alla en fin fredag!

På rymmen, igen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 juli 2018 kl 10:14, Bli först att kommentera

Klippte gräset igår och trodde man skulle falla av pinn. Man ska absolut inte röra sig då man är utomhus, inte heller härinne. Det diffar bara nån grad.

Och tänk er då, sköna tanke, då man är och tävlar i sån här hetta, och hjälmen ska på, man har långärmat, skor och handskar. Då dörren stängs slår värmen upp och efter målgång och man rundat första kurvan åker bältet av, sedan ner med fönster, av med handskar och hjälm och sist andas man.

Inte konstigt att det är helt livsfarligt att lämna djur och andra levande varelser i en bil, och då spelar det ingen roll, att dörrar står öppna. Jag har aldrig fattat varför man ens tar med hunden/djuren då man har ärenden in och ut på affärer. Man kan planera sina dagar så det passar alla.

Vi åkte i alla fall upp på Gammlia och intog en middagsmacka där, Theresé och Sally kom vid gräsklippningen så dom följde med upp. Det var ändå rätt skönt däruppe, det fläktade skönt i skuggan.

Sedan ville Sally åka raggar rundan så det fick hon.

Och nu, apropå djur och hundar. Strax innan läggdags ser jag en hund utanför staketet, jag släcker lampan och kollar in vad den gör. Den kommer in på gården, kommer fram på altanen och står och vädrar. Det är en husky…och ingen ägare i närheten.

Jag lägger ut detta på Umeå tipsgrupp (FB), samt i ett eget inlägg. Denna husky, om det nu är densamma, men mest troligt, har varit på rymmen förut. Då jag och Winstone gick sista svängen, hittade vi 2 tuggben, tillhörandes Winstone, 15 meter nedanför vår gård.

Jag ställer ut vatten och hundmat och nu på morgonen är maten väck, men frågar ni mig, så är det fåglarna som fått sig ett skrovmål. Huskyn är nu innanför viltstängslet, strax söder om Sävar. Stackarn…och jag hoppas verkligen att dom får tag i den idag.

Önskar er alla en trevlig dag!

Uppdrag genomfört…check!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 december 2014 kl 10:36, Bli först att kommentera

Jo jag skulle ju berätta om mina och Tinas eskapader i torsdags…vart ska jag börja, hm…jo ni vet, jag skrev ju om den där japanska spetsen som var förvunnen, från Norsjö. Jag kontaktade ägaren och frågade om jag skulle få sprida ordet vilket jag fick.

Plötsligt är det en kvinna i Sävar som skriver att hon noterat ett par, med en väldigt motsträvig japansk spets och en annan hund i följe, och hon skriver att det kanske är hunden dom söker efter. Man vet ju inte om någon stulit den.

Jag berättar detta för Tina, det går några dagar och så…skickar hon ett kort, hon har sett ett par, ute med en japansk spets, samt en annan hund som gick med paret. Spetsen ville inte gå åt samma håll som dom. Hon knäppte ett kort som jag sedan vidarebefordrade till ägaren, som i sin tur kontaktade kvinna i Sävar som kände igen beskrivningen på den andra hunden. Detta var då här i Umeå, i närheten där Tina bor.

Nå, så var vi då ute i torsdags och vi var på väg hem till Tina där jag skulle släppa av henne. Svänger in på en mindre väg och vad tror ni…vi får möte av en man som går med en Jappe och en annan hund. Jag vet att jag svär och inte riktigt vet vad tusan jag ska göra, Tina ropar: Stanna…Stanna!!! Jag svänger upp på sidan och nitar fast, Tina flyger ut ur bilen och försvinner runt bilen, över gatan och fram till mannen.

Jag hissar ner min ruta och filmar frenetiskt samt försöker knäppa kort på kort, inget funkar, alltså jag håller på få frispel, och samtidigt vill jag ju inte att mannen ska se vad jag håller på med. Spetsen drar åt andra hållet, börjar skälla och verkar inte alls vara trygg. Klart man fattar misstankar.

Tina kommer då tillbaka, hoppar in i bilen och säger att mannen var lika motsträvig som Jappen, han var inte alls sugen på att prata med henne, men säger att han är hundvakt åt sin son, vilket ju kan förklara att hunden inte gör som han säger, mannen är klart ingen ledare. Sedan tycker inte Tina att utseendet på hunden stämmer överens med den bild hon sett på Quattro, så det var nog inte rätt hund.

Jag vet i alla fall av en kille här i trakterna som har en Jappe, och jag skrev till honom och frågade om han möjligvis hade lånat ut sin hund till sin pappa, men det hade han inte. Ja, man vet ju inte vad som hänt med hunden, tyvärr. Och det måste ju kännas jätte jobbigt, det förstår man.

Ja, vi fick då leka lite detektiver, om vi var så smidiga, ska jag ha osagt men Tina var då snabb som en vessla 😀

Vi hade en trevlig julmiddag på It´s only rock n´ Roll igår:

Förrätten:

Efterrätten:

Haha… det var faktiskt en huvudrätt med handrullade köttbullar, revbensspjäll, Janssons och prinskorv, efterrätten var saffrans pannacotta. Vi drack öl, cider och annat man kunde beställa, till alla rätterna 😀

Och underhållning bjöds det på. John och Linn sjöng, en gästsångare var också upp och en stand up komiker, vi fick valuta för pengarna, med andra ord.

Önskar er alla en trevlig tredje advent!

Kollikotta tolletotten

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 mars 2012 kl 06:10, 2 kommentarer

Ja igår kväll fick vi skåda norrskenet, men det var inte så vasst som det kan vara ibland. Nog trodde jag att Nicco sett det förut, men det hade hon inte. Vet att jag som barn, ofta fick se skådespelet på himlen, men kanske inte så ofta här i Umeå, men uppe i stugan i Malå, där det förövrigt, var rätt så mörkt på kvällarna, och jag minns också att man sa att om man fick se norrsken så kunde man vänta kallvädré med många minusgrader, men det tycks då inte stämma här inte.

Vi gjorde inte många knop igår, åkte till Sävar där vi köpte en elektrisk vattenpump till Camaron, Åke jagar hundradelar han, så vi får väl se nu om det blir någon skillnad. Vad mycket vatten och snö dom hade där… eller så var det för att husen såg ut att stå så tätt ihop att allt det andra så mycket ut. Det var då den enda utflykten vi gjorde, men man ska inte göra saker, hela tiden, man behöver inte det.

Apropå min bångstyriga hund, Lady, som inte ville lyssna på regler och förmaningar, så fanns det en sak som hon absolut inte, tyckte om, eller så gjorde hon det, jag vet inte riktigt. Om man tog en tidning och rullade ihop den till ett rör och sedan pratade man i det, då fick man henne att hoppa ner från sängar och andra saker som hon inte fick vara på.

Men hon syntes inte vara rädd, utan knep ihop ögonen som om hon skrattade, och svansen gick på helfart, sen var det någon, fråga mig inte vem, som började med att säga att man skulle kollikotta tolletotten, då vi pratade i tidningen, och givetvis, en utomstående trodde nog att det brunnit någonstans då vi gjorde det. Så fick också Lady sitt smeknamn… tollen, eller tolletotten.

Jag jobbar idag… en dag, sedan är jag ledig igen, har man ett bra schema eller har man 🙂 Önskar er alla en fin måndag, och tycker ni inte om måndagar, fixa en lasagne till middag!

Hjärnsläpp eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 januari 2012 kl 06:04, 6 kommentarer

Så fick man läsa om pappan som lämnade sin son för att få gå hem, 7 mil, för att han inte presterat tillräckligt bra på innebandy matchen, och man ryser in på bara skinnet.

Det första som slår mig är i alla fall att hade nu detta varit en ”bra” pappa, som ställt upp för sin son och engagerat sig i sonens intressen, så hade han aldrig gjort på detta viset, annat än om han möjligtvis ramlat i trappen och slagit skallen, helt plötsligt blivit utbränd och faktiskt inte ens vetat vad han gjorde, eller bara fått hjärnsläpp, utan närmare förklaring.

För inte kan väl en ”normalt” funtad människa göra så här annars??? Jag hoppas nu att dom kollar upp det här in och ut, och ser hur pojken har det hemma, och givetvis, så hoppas jag innerligt att det visar sig att han inte tidigare blivit utsatt för liknade behandling… hoppas kan man ju alltid.

Theresé spelade ju fotboll då hon var yngre och jag minns så väl en match dom hade uppe i Sävar, dom var gissningsvis i 10-11 årsåldern och vi stod där och hejade på laget. I högen av föräldrar står en pappa som helt plötsligt börjar gapa och skrika om hur dålig hans dotter är, är hon är så jävla dum osv… man bara häpnar.

Vad säger man, vad gör man, vad tänker man. Usch vilken människa, och hur tror en sån förälder att barnen sedan ska tycka att det är roligt att hålla på med fotboll, eller vad det nu kan handla om för sport?

Det kan ju inte bli annat än motsatt effekt, ingen längtar väl då till matcher och cuper, om det enda dom får höra är hur dålig dom är. Jag undrar också vart det där ”roliga” prova på, tog vägen? Det ska vara så mycket prestige i allt och alla ska vara bäst.

Ja usch vilket roligt blogginlägg det här blev då, så här på måndags morgonen, man får hoppas och önska att dagen blir desto roligare. Jag jobbar då i alla fall, men slutar klockan två, och det är sista dagen på jullovet så man kanske skulle ha koll på att Nicco tar sig upp något så när under morgontimmarna, försöka kan man ju alltid. Önskar er alla en fin dag!

Haparanda ligger inte i Mo i rana

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 april 2010 kl 07:30, 5 kommentarer

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag suger på att känna igen människor och dessutom har jag lite problem med lokalsinnet. Nu vet jag ju att det kan ha sina orsaker, om jag nu är ansiktsblind, som det finns något som heter. Skulle egentligen vara ganska kul om man fick göra en undersökning för att komma fram till hur det ligger till, inte för att det skulle räknas till ett handikapp men för att jag skulle kunna säga att det finns en anledning till varför jag inte hejar på alla människor jag möter. Det skulle finnas ett ord att sätta på det.

Jag har tänkt en hel del på detta, nu på senare tid, och när jag tänker efter på hur jag egentligen gör för att känna igen en människa, och hur jag alltid har gjort, så är det först håret man tittar på, färg och bena, lockigt etc., mustasch, skägg, om det är en kille, ögon, någon som har en sned tand osv. Sedan är det kroppshållningen, hur dom går eller rör på armar och ben.

Vi satt ute i förgår och njöt av den varma solen. Det passerade en kille och en tjej, ett antal gånger, bärandes på målarburkar och sånt man använder sig av då man uppdaterar sin lägenhet. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade som höll på renovera. Nå, sen kom Kerstin och satt sig, samma par kommer en sista gång efter ett tag och Kerstin undrar vilka det var, ja, sa jag, jag vet inte, har aldrig sett dom. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade, och jag såg ut som ett frågetecken, nähä, sa jag, är det dom som har gått här fram och tillbaka hela tiden? Japp, säger hon, och jag har återigen bevisat att jag känner verkligen inte igen en människa, det går inte.

Sen har vi detta med lokalsinnet. Fösta gången jag kommer ihåg att jag hade problem med det, var då vi hade varit ett gäng på Ålidhem, jag var väl runt 16 år, och skulle gå hem därifrån…själv. Jag bodde ju på Mariehem då detta begav sig. Jag traskar iväg och tycker att jag går och går i evigheter, när jag kommer till en skylt där det står Sävar 12, så inser jag att jag är ute och cyklar. Ja inte bokstavligen utan att jag är lite vill, så jag får sno om samma håll jag kom ifrån. Jag hittade hem till slut men det var onekligen lite nervpirrande.

En annan gång som jag drar mig till minnes, är då jag har den lilla uppkörningen, detta var i juni, 1985. Körskolläraren säger till mig att nu tar vi och åker till Haparanda. Ok säger jag och tror mig veta att Haparanda ligger åt samma håll som Vännäs och kör ditåt. Nu hade han ju tänkt att jag skulle läsa på skyltarna, vilket jag inte gjorde, utan jag gick efter vart jag trodde att det skulle vara och se…jag hade fel, Haparanda är inte i Mo i rana. Men en lärdom fick jag ju av detta, jag vet idag vart Haparanda ligger och åt vilket håll jag kör om jag ska till Mo i rana.

Och med denna lilla blogg så önskar jag er alla en fin tisdag.

Etikett: Sävar

Sent omsider kommer den…

Det är som det är, men inte alltid, helt klart!

På rymmen, igen!

Uppdrag genomfört…check!

Kollikotta tolletotten

Hjärnsläpp eller?

Haparanda ligger inte i Mo i rana

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten