Etikett: kirurgen

Vi är rik…

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 januari 2016 kl 09:31, Bli först att kommentera

Så har man avverkat en arbetshelg i bister kyla. Jeepen lät något tjörmig igår, och jag trodde först att den inte skulle starta, sedan ville den som halvdö, innan jag kommit ut på Vallmovägen, men jag kom fram dit jag skulle. Samt hem, samma väg, tror dock att det kan vara fel på motorvärmaren. Brälla lovade Åke vid ett svagt ögonblick igår, att han skulle kolla det idag, om jag bara åker förbi på verkstaden…fint med såna kompisar 😀

Jag har varit på omläggning, nu på morgonen, och i väntrummet passerar plötsligt en sköterska och en man, jag hinner se i profil, att mannen är kirurgen, som förelsog att jag skulle ha en vacc pack, Johan, heter han. Jag ropade men han hörde inte, dock så hörde jag sköterskan säga att han skulle få gå med Rolf, och Rolf råkar nu vara killen som gör dom flesta, av mina omläggningar.

Så jag sa detta till honom då jag blev inkallad, och det roligaste av allt är att jag haft i tanke att skicka in en dagens applåd, till just Johan, för hur hade det sett ut idag, om jag inte fått ”väskan”. Jag sa det till Rolf som svarade, ja, utan den så hade du då inte varit här, idag. Och det tror inte jag heller.

Såna här gånger kan man jämföra med att vara på rätt plats, vid rätt tidpunkt, och sedan kan man grunna på vad som hänt om man inte varit där, just då. Ibland, spännande tankar, andra gånger lite rysliga sådana.

Sen tänker jag att vi människor är lite så, var till mans, att man vill dividera, spekulera, och fantisera, även om det ibland, är väldigt onödigt, eftersom man ändå, inte kan ändra det som varit. Fast man blir, en erfarenhet, rikare.

Vi är rik…på djur, kolla djurhörnan igår:

Vi är även rik på livserfarenheter, på många olika sätt och vis 😀

Till minne av David Bowie, detta är honom, för mig:

Önskar er alla en fin måndag!

En dejt med okända…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 december 2015 kl 07:43, Bli först att kommentera

Jag fick träffa ett trevligt sällskap igår, gäng hade jag tänkt skriva, men så många var vi inte 😀 Däremot är det några jag aldrig sett förut och vi hade stämt träff på Café Station. Jojomensan!

Vi var fem stycken, som skulle intervjuas av VK för ett kommande reportage om vi som gjort en gastric bypass operation. Från början var det en som var tillfrågad men hon tyckte att ju fler vi var, desto roligare skulle det kunna bli, vi besitter ju allihop, olika erfarenheter.

Intressant att höra och reflektera över, vi hade ändå mycket gemensamt, hur man känner och tänker. Det finns en ”hemlig” grupp på FB, och det är därigenom, vi träffats. Jag blev inbjuden av en som jag träffade uppe i Lycksele, då vi hade den där dagen med träffar mellan olika läkare, dietister och narkos läkare.

Även om det inte skrivs eller händer så mycket på den sidan, så är det kanske dit man vänder sig i första hand, då man funderar över någonting. Dom vet ju, dom har ju gjort detta och gått igenom samma sak som alla gör, även om det kan upplevas på olika sätt. Och det är egentligen synd, att detta inte finns med i all planering i och runt operationen.

Ju mer info man har innan, desto säkrare blir man själv, på vad det är man ger sig in på. Genomgående av dom som var där, så fanns det ingen som ångrade det vi gjort, det fanns liksom inget annat alternativ. Och det är bra, då behöver man inte grunna över vad som hade kunnat vara. Dessutom, är man hundra säker innan, så finns ju alla möjligheter för att det ska bli lyckat i slutändan.

Jag har förresten frågat kirurgen, om förslaget jag fick, att duscha hålet, och han tyckte att jag skulle göra det. Så, då har jag fått bekräftat av 2 andra, att det inte är en dum tanke. Bakterier, visst, men detta gör jag just innan jag ska in på omläggning och dom rengör ju ändå med koksalt där, så det försvinner väl. Jag gör som dom nu rekommenderar, och tänker att det blir bra i slutändan.

Och nu slutligen, en liten särskrivning jag tyckte lät…kul, fast det egentligen inte skulle vara speciellt trevligt 😀

Och denna, tänk på det då ni dricker ert morgon kaffe. Ha det gott, allihop!

Njae, jag vet inte….

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 december 2015 kl 09:24, 4 kommentarer

Jo jag var ju på lasarettet igår, och hör nu vad jag fick för råd, detta av en sköterska, då ingen kirurg fanns tillgänglig. Den dagen jag ska till distriktsköterskan, som till exempel nu på måndag. Så kunde jag ta bort omläggningen och sedan duscha rätt in i hålet. Så skulle det bli rent innan jag åker dit.

Men…dom har ju sagt hela tiden, vikten av att hålla detta sterilt, så inga bakterier ska komma in dit igen. Hur har du då tänkt att jag ska göra efteråt, frågade jag. Då står jag hemma, utan någonting att lägga på.

Ehh, ja har du inga förband hemma, men jag kan skicka med dig…fast du behöver ju inte duscha där, om du inte vill.

Sen när jag åkte hem så undrade jag ännu mer vad hon egentligen hade räknat ut. Vad skulle jag använda att torka mig med, ja handduk förstås, men hur steril är dom…och luddfria, hm…nä, jag tänker inte duscha mitt hål, utan det får dom rengöra, på plats.

Sedan åkte jag hem till Helena, som faktiskt bjöd på mer än kaffe, goda bananplättar, har ni hört, här får ni ett snabb recept på dom:

Bananplättar

1 banan mixas med 2 ägg

Stek i plättjärn eller måtta i vanlig stekpanna, storleken ni vill ha, kan med fördel stekas i kokosolja. Klart!

Bild och recept hittade jag HÄR

Och till dessa hade hon kokat upp lite blåbär, med kanel och annat gott i, alltså, jag blev förvånad, och jag vet att jag kommer att göra dessa själv, här hemma. Bra som mellanmål! Och inte nog med det, hon är ett trevligt sällskap, vi har alltid nåt att avhandla, och sedan fick jag en lite försenad ”krya på dig, välkommen hem” present, inte illa 😀

En fin filt att hålla värmen med, en påse mörkchoklad, mm, en sån kan man ta i munnen till kaffet i soffan, och ett annorlunda måttband, haha, den ska jag ha i min väska, kan alltid behövas. Och ett litet fint brev, med rim i, det blev ju som en julklapp. Tack Helena!

Och med denna utsikt jag hade från tv rums fönstret för 5 minuter sedan, avrundar jag mitt inlägg. Nu ser det inte alls ut så längre, nu är himlen bara grå, och sedan önskar jag er alla en trivsam lördag!

Nära döden upplevelse, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 november 2015 kl 08:53, Bli först att kommentera

Ny plan…jag trodde att väskan skulle åka igår, men dom ändrade sig på kirurgen, den åker nästa vecka istället. Det är även dumt at ta den på fredag och inte ha någon som kan kolla hur det ser ut under helgen. Ja, vi får fortsätta se vad som händer, hålet är i alla fall mindre, så pumpen funkar som den ska.

Kirurgen sa att det hade varit önskvärt, om dom kunde använda vacc packen mer, än vad den faktiskt gör. Men det är förstås en kostnadsfråga. För man kan ju undra hur lång tid detta hade tagit, om jag inte fått väskan…månader, förmodligen, och dagliga omläggningar på det, fy tusan.

Han sa också, förra gången jag var där, att läkare, rent generellt, inte har så stora erfarenheter av såromläggningar. Detta är ju för att dom ser det i ett första skede, och sedan tar sköterskor/distriktsköterska över omläggningarna, så han tyckte att detta ändå varit lärorikt för honom, att få följa. Bra att man var till någon nytta då 😀

Det var ”hemma hos” Kerstin igår kväll. Vi lyckades skrapa fram 120:-, wohoo…eller ja, så begeistrad blev jag ju inte, men det var i alla fall en vinst. Och här hemma, apropå Kerstin, så blommar kaktusen jag fick av henne för rätt så länge sedan:

Och även kaktusen jag fick ta över från Birgitta:

Dom borde alltså trivas här, eller så var det där om att blommor blommar, då dom har en nära döden upplevelse, ja jag vet inte 😀

Fick ett mejl igår, ett erbjudande:

Men jag förstår det inte, seriöst. Om man tar detta erbjudande så är man alltså en notorisk fortkörare som redan från början, anser att dom har råd med böterna, eller så skiter dom i att faktiskt betala dom, så varför skulle dom i så fall betala försäkringen??? Och har man inte roligare saker för sig än att betala försäkringar för såna här saker eller fortkörningar för den delen…just saying! Och hey, om man redan betalar 10 000:-/år i böter, och höll sig från dessa olagligheter i 2 år, så har man ju plötsligt , råd att köpa den där fotpallen jag skrev om igår 😀

Och sist men inte minst, lite bilder på Nicco och Enya som poserar…men Enya såg inte så villig ut:

Och här Eloise, inte hon heller, så där överdrivet förtjust:

Hoppas på en bra dag för er alla och håll er på fötterna, det är garanterat halkigt ute!

Hur är det med logistiken?

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 november 2015 kl 09:22, Bli först att kommentera

Jag tyckte det var konstigt att traktorn var utanför kyrkan och såg ut att sanda, i morse då jag klev upp, men jag förstod ju senare att den säkert gjorde rätt för sig. Det var ju halkigt på sina ställen, så sandingen var nog berättigad.

Jag hade tid 7.50 på tandakuten och jag önskade ju att alla behandlingar/lagningar skulle gå så där smidigt. Jag åker alltid till tandläkaren med värsta scenariot uppmålat i huvudet. Att tanden bara är av marsipan konsistens och det är bara att ta bort dom. Men nä, grunden eller innehållet i mina tänder verkar vara diamant, fast utsidan är av sämre skick 😀

Det där var klart på 20 minuter, om ens det, och nu ser det snyggt ut, och känns lent och fint, kontra med hur det rev och skar under tungan igår.

Nu har jag en tid för mammografi, klockan 11, så det blir att åka tillbaka igen, om ett tag.

Och jag skulle också ha bokat in en besiktningstid för Jeepen, men jag har dragit ut på det, jag vet ju aldrig hur nästa dag ser ut.

Sen, har jag dessutom en telefontid 11.50, så jag hoppas jag har hunnit hem. Jag fick nämligen en kallelse till den där fasansfulla gastroskopin, som ska göras. Jag frågade kirurgen igår, om det inte skulle vara möjligt att göra gastroskopin, under min narkos då dom ska sy ihop hålet, och det hördes ju inte vara några egentliga problem, handlade mer om deras logistik. Så jag hade tänkt höra om dom kan lägga in önskemålet någonstans, eller prata ihop sig med kirurgen. Det vore ju kanon!

Ingen trissvinst på våra 6 lotter igår…det borde ju betyda att det blir storkovan, nästa sväng 😀

Avslutar med ett klipp från youtube, apropå logistik, att få saker att gå ihop, utan att krocka. Ha det gott, allihop!

Det var inte bara ett…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 november 2015 kl 08:17, 2 kommentarer

Jag tycker någonstans att jag har allt det jag gör, utan att behöva få mer saker som ska göras…det är liksom fullt. Men det var bara ett önsketänkande, jag vet, jag är så van nu, så det kanske inte spelar någon roll, längre.

Nu börjar jag kika på försäkringar, ja, det är ju ett tag jag varit sjukskriven, och jag har en försäkring via Folksam och facket, som kan träda in. Så Folksam ska jag ringa, facket pratade jag med igår.

Åke ringde igår, då jag var ute med Winstone, Ume.net skulle komma inom 30 minuter, så vi vände hemåt, efter 55 minuter kom killen. Bytte fiberkonvertern i källaren, och kollade på vår router som han sa var trasig, den med.

In på El-giganten där jag köpte en ny router, vidare till Netonnet, där jag visade upp min mobil med sprickan på displayen, jag får en ny mobil, uppdaterad sådan, så det kallar jag service, tyvärr, blir jag dock utan, i nästan 3 veckor, tur i oturen att jag då har min reserv mobil, Samsungen, som man inte kan prata i, utan handsfree. Men den får duga.

Kommer hem, kopplar in routern, ingenting händer, hemtelefon funkar i alla fall. Ringer kirurgen, hon ska ringa upp, gör det då jag är ute med Winstone, och har förberett handsfree och hela köret, men trycker bort henne då jag plockar upp mobilen…så typiskt. Nå, hon har talat in ett meddelande och hon ringer upp igen.

Jag får komma på kirurgen idag, för omläggning, om jag inte tycker det är akut, då får jag gå via akuten. Det ser nämligen inte ut som det ska,, omläggningen efter operationen. Ja, men hur ska jag bedöma om det är akut, frågar jag. Mm, jag får hålla koll på om jag får feber eller blir illamående, ok…jaja, vi ser då, vart det barkar, säger jag och hoppas på det bästa.

Mitt i allt vill Nicco ha hämtning, om möjligt, det störtregnar ute, in i bilen och tjopp så föll baksidan på en tand, loss, jättekul. Jag ringer tandakuten, får en tid imorgon, onsdag. Alltså tala om det!

16.30 är jag less på det inte fungerande internet, så jag ringer ume.net, hon vill att jag går ner i källaren för att bryta strömmen, jag gör det och då bryts ju givetvis samtalet, hemtelefon går ju via den saken i källaren också.

Jag ringer upp igen och får prata med någon annan, hon hittar felet…killen som var hit på förmiddagen glömde att rapportera att konvertern var bytt, så ett klick från henne och det funkar som det ska, ojoj, inte underligt att man kan känna sig snurrig ibland.

Mina händer ömmar efter alla stick jag fått, inte konstigt att dom ser ut som dom gör, eller vad tycker ni?

Nu ska jag strax med Winstone till veterinären, jo det var ju det jag sa, det är inte bara ett…

Ikväll är det ”hemma hos” Marianne, med triss. Kolla in här, vilka talanger jag besitter, inte alla gånger dock, som jag skrapar enbart 3 rutor och får fram en vinst summa 😀

Ha det gott, allihop!

Stötte på patrull

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 oktober 2015 kl 09:18, Bli först att kommentera

Besöket på akuten igår gick väl rätt så bra, en timme, sen var jag ute därifrån, ska tillbaka på tisdag innan Lycksele. Och ordningsam som man är så stänger jag av volymen på mobilen då jag är på liknande inrättningar, för att inte störa. Kommer hem och har förstås glömt sätta igång ljudet, men har som tur var ett meddelande, det var kirurgen som noterat att jag glömt behållaren som ska bytas då den är full, så det blev en återresa.

Ringde upp T3 som sa att dom ska komma på måndag och byta en dosa nere i källaren, inte T3 men Umenet, om jag förstod det rätt. Nå, huvudsaken vi får tillbaka vår telefon och nätet.

Åkte upp och hälsade på mamma/mormor/gammelmormor innan vi skjutsade ut Sally på flyget. Sally såg fram emot att flyga. Då vi satt på Ullas kondis tittade hon lite pillemariskt på oss (jag och Nicco) och frågade om vi inte kunde åka någonstans. Mjaha, åka, vart då menar du, frågade jag.

Jaaa…åka, till Amerika kanske, svarade hon. Kan vi inte göra det, va? Nja, sa jag, du vet, vi har ju inga pass, man måste boka resan och så vidare. Men sa jag till Sally, jag kanske kan fixa in dig på ett flyg till Amerika, nu när du ska hem, så får du åka dit.

Javisst, inga problem, tyckte hon, fast hon hade en fråga, vart ska jag bo då, när jag kommer fram. Hm…jamen du kan ju fråga någon, bara så där, sa jag, och det hade hon inga problem med. Alltså, snacka om obrydd och sorglös, härligt!!!

På flyget stötte jag på patrull, och tänk, jag hann nämna det innan vi lämnade mamma, skulle inte förvåna mig om det blir nåt med min lilla ”väska”. Och jo, det blev det. Vi skulle ju genom tullen eller vad det heter, allihop, och ”väskan” kunde jag ju inte lägga upp på bandet. Jag var tvungen att visa magen och tala om att jag inte kunde koppla loss den. Så jag fick en genomsökning vid sidan om, haha, ja, jag kan ju tänka mig att denna lilla sak kan orsaka huvudbry.

Så var det bara lite väntan, och sedan kram och hej, så var hon i luften. Inga problem med resan hem, och nu är det rätt så tyst, här hemma 😀

Önskar er alla en trevlig halloween, och alla helgons dag!

Dom roar våra djur

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 oktober 2015 kl 08:23, Bli först att kommentera

Igår klockan 7 på morgonen kom första lasset med delar till ställningen som nu är rest mot vår husfasad. Och jag trodde, seriöst, att Winstone var sjuk. En traktor som kör in och ut på gården, folk som går under fönstret och pratar, men han kikar tvärt ut genom fönstret, och lägger sig i soffan, utan ett endaste pip.

Han som skäller om grannen smäller igen bildörren för hårt. Otroligt!

Så pratade jag med en av killarna härute och berättade att jag blev så överraskad då han inte skällt ut dom. Ja sa killen, han hade sett Winstone en sväng i fönstret, men sen, sa han, satt en katt där och tittade på deras arbete. Kul att dom kan roa våra små djur också 😀

Nå, vi får se vad han gör på måndag, då det kommer mer saker. Fast han kanske inte är så brydd, och det vore ju skönt, för oss alla.

Jag höll på att få åka hem med oförrättat uppdrag igår. Då jag anmälde mig i luckan på kirurgen så fanns inte min tid kvar. Hon fick lov att gå och kolla. Sen kommer en sköterska och säger att jag inte ska omläggas, utan jag ska vänta några dagar, dom skulle lämna det orört. Order uppifrån!

Men du menar väl inte att jag ska gå med samma kompressor i flera dagar, frågade jag. Jamen hur känns det då, undrade hon. Ja, äckligt, vad skulle jag säga. Dessutom, sa jag, så pratade jag med en läkare dagen innan och hon sa, att den tiden skulle stå kvar.

Ja, då skulle hon dubbelkolla, och det var väl tur. För visst skulle det göras en omläggning, men någon hade lyckats fippla bort min tid. Tråkigt att det inte kan finnas resurser där man får träffa en och samma hela tiden. Det vore som enklare då.

Idag tänkte vi göra en liten road trip till Rödå Antik Rödåsel, dom har öppet mellan 11-16, alltid kul att gå runt och se vad man kan hitta för roligt, fast man behöver inte handla varje gång heller, bara roligt att se saker man känner igen eller aldrig i livet sett förut 😀

Ha det gott, allihop!

Det bidde inte på fredag

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 oktober 2015 kl 08:06, Bli först att kommentera

Nej jag får inte ta bort väskan på fredag, utan experten kom in, tittade lite och sa att jag skulle ha den, minst en vecka till, sedan skulle dom utvärdera och se om dom ska kunna sy ihop, allt, med en gång. Och det kan ju vara lika så bra.

Det kommer att göras under sövning, men jag får ju gå hem, samma dag, ska bara fixa skjuts, men får vänta tills jag vet när det blir av 😀

När man är där och det ska läggas om, så rengör dom nere i hålet. Nu var det en ny stjärna där, som assisterade och hon undrade om man inte la en bedövning. Nä, sa kirurgen, det här går bra, hon känner inget. Och nej, jag gör ju inte det. Det känns obehagligt, det blir ett hårt tryck mot magen, ungefär som om Winstone skulle hoppa upp och sätta sig där, men ont, nä.

Då sa kirurgen, att det är bra nog lustigt ändå, att kroppen, vet inte att det saknas en bit där. Och jag håller med, visst är det konstigt, men en jädrans tur, hade varit betydligt jobbigare om det gjort ont.

Berättade detta för Åke igår kväll, och sa, då kanske det är likadant för djuren. Ja, man ser på tv om vilddjuren, det dyker upp ett lejon och sårar ett annat djur som tar sig fri, men med ett stort sår på ryggen. Jag har alltid tyckt att det sett läskigt ut och man har känt hur ont detta ska göra. Men… om dom känner som jag, så är det ingen smärta.

Fast givetvis, dom har ju ingen som lägger om och tar hand om dom. Det får verkligen självläka, och dom ska ha tur om dom klarar sig.

Men ändå…detta stora som inte gör ont men jäklar om man skär sig på ett papper, ajajaj!!! 😀

Vännäs plåt ringde igår, dom kommer hit tidigare än beräknat. På fredag eller måndag, ska det riggas byggställning och ställas hit en barack. Sen har jag för mig att han pratat om att det tar cirka 2 veckor, innan det är klart, det går ju fantastiskt fort, tycker jag.

Och det ska bli roligt att se hur det blir då det är klart. Måste nog ut och fota taket, innan dom kommer, så man får en före och en efter bild. Fast vi har en före bild…tagen av Theresé, för 2 år sedan:

Avslutar med ett litet tips man kan praktisera och utvärdera, om man har tid och lust 😀 Önskar er alla en trevlig onsdag!

Teknikens under, med snubbelfaktor

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 oktober 2015 kl 07:19, 4 kommentarer

Ja vad säger man, teknikens under. Jag fick med mig en handväska/axelremsväska igår, från kirurgen. Så nu är jag kopplad till den, konstant, och under natten ska den dessutom laddas. Jag tänkte ju genast, jag…sladdar och annat som kan komma i vägen, snacka om snubbelfaktor, eller typ, linda in sig i alla sladdar under natten, men det har gått förhållandevis, bra.

Jag fick snabbinstruktioner däruppe, och om den börjar larma, säger kirurgen, så stänger du den slangen, slå av apparaten och starta upp, om den ska tömmas, gör du så här, och sedan så där…blablabla. Men det kommer säkert inte att hända, avslutade han.

När vi käkat middag, var det nåt plötsligt ett nytt ljud i vårt hus, tog en stund innan vi lokaliserat det till väskan, den larmade. Nå, Nicco fick assistera och hon fick igång den igen, och den har funkat så här långt, och inte har jag snavat på den heller, tur 😀

Nicco har fått ta mammas/mormors gamla tv bänk, en låg, vit sak som matchar hennes sminkbord. Nu ville hon ha något på väggen…nån typ av hylla. Vi åkte på Jysk igår kväll, men jag var den enda som hittade nåt som jag ska ha i köket, ett litet vitt vitrinskåp, som ska hänga på väggen.

Sen kom jag på att hon kunde få ta en vit tavellist som jag inhandlat för säkert 2 år sedan. Jag såg den framför mig, liggandes i källaren, för den blev aldrig upphängd. Men då vi började prata om den igår, så kunde jag inte riktigt fatta vart jag skulle leta efter den. Men slanten föll ner, till slut, vi använder den ju själva, den sitter i matrummet, ovanför den låga skänken, jojo.

Får väl fixa en ny då. Samt en hylla med vita plan….vart jag nu kan tänkas kunna hitta det. Expo kanske kan leverera, eller MIO.

Snart dagas att leta efter nya vinterskor också, jag vill ha halkfria sådana, undrar vart jag ska leta då, hm…jag kanske ska googla på saken. Man ska ju absolut bli skeptisk då man hittar skor med inbyggda broddar, för det borde innebära att skon i sig, inte alls är så säker då det blir halkigt. Jag hade ju såna ifjol, och dom åkte i soporna. Nu får det bli nytt, dom ska vara enkla, sköna, varma och som sagt, stå emot halkan, och gärna blötan också. En riktig universal sko…vore toppen 😀

Ha det gott, allihop!

Etikett: kirurgen

Vi är rik…

En dejt med okända…

Njae, jag vet inte….

Nära döden upplevelse, eller?

Hur är det med logistiken?

Det var inte bara ett…

Stötte på patrull

Dom roar våra djur

Det bidde inte på fredag

Teknikens under, med snubbelfaktor

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten