Etikett: hårfärg

Vem f-n är Maria?

Av , , 3 kommentarer 11

Åkte på Apoteket igår och tjejen som kom och tog kassan, sa plötsligt, och jag citerar: Du bloggar!

Jag blev smått överrumplad, det är så sällan nån nämner det eller säger att dom känner igen en, så man blir glatt överraskad, då det händer. Hon frågade hur jag mådde, och vi pratade lite tvärt, så där.

Nå, så har jag grubblat lite, och sa till min man igår, undrar om det inte kan vara hon, hon som bloggar på VK, hon med. Fast jag känner inte igen henne… Så tittar Åke på mig, så där, ironiskt, mja, typ som, när kände du igen nån sist då? True story!

Sen kom nästa överraskning då jag och Winstone gick ut en sväng och vi mötte tanten som alltid brukar säga att vår hund är så fin, och fråga vad han heter. Hon hör kanske inte så bra för den gången Nicco skulle tala om hans namn för henne så sa Nicco: Winstone! Tanten lutar sig fram och säger: Finston. Nä, säger Nicco, Winstone. Aha…Fiiistån. Haha, och jaja, hon fick väl tro att det är hans namn då.

61333515_10157159548976585_2362699885062389760_nI alla fall, så möter jag henne, hon öppnar munnen och jag är stensäker på att hon kommer att säga: Vad fiiin han är, eller vad heter han. Men hon säger bara, vilken fin färg du har på ditt hår, det glänser i solen!

Hoppla!

61109774_10157159541351585_4240889869582204928_nKul då folk kan ge komplimanger, bara så där, rätt ut!

Det var värre med Åkes hår, härom dagen, träskallar har jag hört talas om eller att man kan ha spån i huvudet, men att det skulle växa barr istället för hår, hm…

61045541_10157159579016585_204921737324789760_nOch nu ska jag avslöja vad jag tänker göra, hehee… Jag ska plocka ett namn med tillhörande adress och skicka ett vykort med en glad hälsning, avsändare: Maria. Sen kommer det förmodligen att sätta griller i huvudet på den personen. Vem f-n är Maria?

Elakt? Njae, jag tänker inte skriva nåt elakt och jag ska sedan fortsätta skicka julkort, påskkort sommarhälsning, till samma person.

Ska dock inte ställa till med nåt svartsjukedrama, så jag väljer ett kvinnligt namn och kollar (jag har spionkanaler) om hon lever ensam, innan jag påbörjar min, ”gör nån glad, mission” (eller sätt griller i huvudet på folk, uppdrag).

Önskar er alla en fin tisdag!

Vad hjärnan registrerar och vad ögat ser!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag åkte ut på ärenden igår, och då ringde Bjännsjö kranbilar, han sa att killen var på väg för att ta ner tallen, om han inte redan hunnit dit. Så när jag kom hem möttes jag av detta:
35296309_10156362091761585_1033409778988089344_nGrannfrun stod på andra sidan vägen med munnen på vid gavel, hon undrade nog vad tusan dom höll på med. Tänk onda tanke, om dom var ut bara för att tjykapa träd (såg det nästan ut som att hon trodde :D).

Killen sa att det var mer grenar än han föreställt sig, så lite mer jobb än beräknat.

35265238_10156360334421585_2172159974577274880_nMen till slut var tallen borta och I could see the light!

35302305_10156360652806585_6572233920698384384_nVarje gång jag kom in i köket så tvärtänkte jag att det var nåt fel på gardinerna, men det är klart, tallen har skuggat en hel del, och det tar väl lite tid att vänja sig.

Jag och Nicco stod sedan vid köksbordet och diskuterade utsikterna, då Åke körde in på gården. Jag tyckte att han gick sakta och fundersamt, och därför trodde jag att han undrade om detta nu hade varit en bra idé, att få bort trädet.

Han kommer in i köket och packar upp matväskan samtidigt som han frågar vad vi står och surrar om. Ja, sa jag, tallen förstås…vad annars? Så ser jag på honom att det är nåt som inte stämmer, ja, sa jag, du kan väl inte ha missat, att tallen är borta? Jag och Nicco utbyter blickar och blir lätt oroade, är det ens möjligt?

Han tar två steg framåt med rynkade ögonbryn samtidigt som han gluttar ut genom fönstret, och min teroi stämde, han hade missat totalt att JÄTTE trädet, var borta med vinden, alltså…hahaa… Inte konstigt att han kan missa dom där små detaljerna då, som nya gardiner eller nya frisyrer med andra hårfärger 😀

På kvällskvisten dök Helena och Mats Jonsson in på en kaffe och sedan grejade Mats i både Pontiacen och Camaron, han ställde in tändningarna på bägge bilarna, tyvärr så gick en grej sönder på Camaron, så den hann inte bli färdig, mer arbete åt Åke, med andra ord. Men jag tror att det kommer att kännas bättre att köra med tändningen justerad. Får bli till veckan.

Idag ska det hämtas resten av familjen på flyget, det ska byggas partytält och lagas lite mat. Dessförinnan ska jag till läkaren. Hann dock vara förbi en sväng igår också. Då jag faktiskt fick tid klockan 11, men i smset stod det 10. Jag var tvungen att dubbelkolla vilken av tiderna dom ville ha mig där. Irriterande! Nå, det är väl bästa att jag börjar någonstans, tänker jag.

Hoppas på en bra fredag, för er alla!
35227217_10156362093571585_7413867689023635456_n

Varför säger man rött, när det är…

Av , , 2 kommentarer 17

Vet inte vart vi kom in på ordet röd…fast det egentligen skulle heta orange. Ja, det kanske var vid middagsbordet, jo det var det. Och Nicco undrade hur man kan veta vad djur ser och inte. Färger eller hur dom upplever bilder.

Precis som det där, det jag säger är blått, kanske du ser som rosa, vem vet det? Vi har ju bara hört av våra föräldrar, vad färgen heter, men vad dom ser, behöver inte nödvändigtvis, jag se…kanske därför man ibland blir oense om vad som matchar eller inte 😀

Nå, så kom vi till färgen röd, mm, Pippi Långstrump, var eller är ju, rödhårig, men vart i hennes hårfärg, ser ni rött?

KG225017-1006x10241_lowresBilden lånade jag HÄR

Min hund Lady, var röd, står till och med så i hennes papper, men röd…ehh, nä:

fdf 013Enya har rött i sig, säger man, men det korrekta hade varit orange. Varför säger man inte orangefärgad då?

2016-02-20 11.48.21Så, egentligen är då min Camaro…RÖD…Nice 😀 Eller njae…

14362691_535659619968247_2218695751557352850_o-vkwp-1000x600Jag skjutsade mamma ner på stan igår. och medan hon uträttade sitt ärende så gick jag ner på Stadium och köpte en väska att använda som handbagage, när jag nu åker iväg, nästa vecka. Den här blev hur bra som helst:

16114771_10154887695396585_6596869033530166599_nOch jag hade till och med sån tur att det var 100:- rabatt, som medlem, perfa! 😀 Har till och med testat vad som ryms, och jag får lätt med, 2 par byxor, 2 tröjor, sockar och lite annat krafs som kan behövas…inga problem.

Och igår kväll fick vi kaffebesök på kvällskvisten det var kusin André som tillfälligt är i stan, han ska vidare söderut imorgon, på nåt hemvärns konvent. Idag ska jag chilla fram till det är dags att åka till jobbet…jag ska inte göra någonting alls, överhuvudtaget…tror ni mig?

15977399_10154887671111585_1367292758690208267_nÖnskar er alla en fin tisdag!

Haparanda ligger inte i Mo i rana

Av , , 5 kommentarer 2

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag suger på att känna igen människor och dessutom har jag lite problem med lokalsinnet. Nu vet jag ju att det kan ha sina orsaker, om jag nu är ansiktsblind, som det finns något som heter. Skulle egentligen vara ganska kul om man fick göra en undersökning för att komma fram till hur det ligger till, inte för att det skulle räknas till ett handikapp men för att jag skulle kunna säga att det finns en anledning till varför jag inte hejar på alla människor jag möter. Det skulle finnas ett ord att sätta på det.

Jag har tänkt en hel del på detta, nu på senare tid, och när jag tänker efter på hur jag egentligen gör för att känna igen en människa, och hur jag alltid har gjort, så är det först håret man tittar på, färg och bena, lockigt etc., mustasch, skägg, om det är en kille, ögon, någon som har en sned tand osv. Sedan är det kroppshållningen, hur dom går eller rör på armar och ben.
 
Vi satt ute i förgår och njöt av den varma solen. Det passerade en kille och en tjej, ett antal gånger, bärandes på målarburkar och sånt man använder sig av då man uppdaterar sin lägenhet. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade som höll på renovera. Nå, sen kom Kerstin och satt sig, samma par kommer en sista gång efter ett tag och Kerstin undrar vilka det var, ja, sa jag, jag vet inte, har aldrig sett dom. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade, och jag såg ut som ett frågetecken, nähä, sa jag, är det dom som har gått här fram och tillbaka hela tiden? Japp, säger hon, och jag har återigen bevisat att jag känner verkligen inte igen en människa, det går inte.
 
Sen har vi detta med lokalsinnet. Fösta gången jag kommer ihåg att jag hade problem med det, var då vi hade varit ett gäng på Ålidhem, jag var väl runt 16 år, och skulle gå hem därifrån…själv. Jag bodde ju på Mariehem då detta begav sig. Jag traskar iväg och tycker att jag går och går i evigheter, när jag kommer till en skylt där det står Sävar 12, så inser jag att jag är ute och cyklar. Ja inte bokstavligen utan att jag är lite vill, så jag får sno om samma håll jag kom ifrån. Jag hittade hem till slut men det var onekligen lite nervpirrande.
 
En annan gång som jag drar mig till minnes, är då jag har den lilla uppkörningen, detta var i juni, 1985. Körskolläraren säger till mig att nu tar vi och åker till Haparanda. Ok säger jag och tror mig veta att Haparanda ligger åt samma håll som Vännäs och kör ditåt. Nu hade han ju tänkt att jag skulle läsa på skyltarna, vilket jag inte gjorde, utan jag gick efter vart jag trodde att det skulle vara och se…jag hade fel, Haparanda är inte i Mo i rana. Men en lärdom fick jag ju av detta, jag vet idag vart Haparanda ligger och åt vilket håll jag kör om jag ska till Mo i rana.
 
Och med denna lilla blogg så önskar jag er alla en fin tisdag.
 
 

Raka av håret eller tona det

Av , , Bli först att kommentera 3

Är man missnöjd med sin hårfärg om man tonat den svart och i ett desperat försök att få tillbaka sin egen färg så rakar man bort håret och fixar peruk?

Förmodligen. Jennifer är nämligen less på sin färg nu som hon haft sedan början av December. Dels för att man börjar se vart mittbenan går och hon vill inte ha svart längre. Jag gav henne två alternativ, antingen tonar vi på med mer svart…NEJ sa hon, eller så får du raka av det och fixa peruk. Då skrattade hon och sa att det var liiite desperat och absolut ingen bra reklam för företaget som sålt toningen.

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten